Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
Finland
467
Februarimanifestet ej upphävts utan blott
suspenderats, tills däri berörda frågor i
lagstiftningsväg hunnit ordnas. Den i dec. 1905
sammanträdande lantdagen godkände ett radikalt
förslag till representationsreform, som 20 juli
1906 stadfästes av kejsaren. Också lagar om
tryck-, församlings- och föreningsfrihet antogos
av lantdagen liksom om återinsättande i deras
befattningar av de under förtrycksregimen
avskedade tjänstemännen. 1 mars 1907 försiggingo
valen till den första enkammarlantdagen.
Socialdemokraterna, som vunnit stor anslutning bland
jordbruksarbetarna och torparbefolkningen, togo
80 platser av samtliga 200. Alla reformförslag,
som nu uppgjordes av senat och lantdag, blevo
resultatlösa, ty den ryska reaktionen hade åter
segrat i kejsardömet. De ryska angreppen
fortsattes alltjämt. 2 juni 1908 utfärdades ett
re-skript, vari bestämdes, att finländska
lagstiftningsåtgärder, som berörde kejsardömets
intressen, skulle granskas i ryska ministerrådet, innan
de föredrogos inför monarken. Härefter hindrade
ministerrådet många finländska
lagstiftningsåtgärder. I nov. 1909 erhöll den mera försonlige
generalguvernören Boeckmann avsked och
ersattes med general Seyn. 27 mars 1910
utfärdades ett manifest, enligt vilket finländska
lagstiftningsfrågor av ”allmän riksnatur” skulle
slutligt stadfästas av de ryska lagstiftande
myndigheterna, medan F :s lantdag blott hade att
avge ”utlåtande”. — Alltmer ohöljt framträdde
den ryska politikens syften. Ryska språkets
användning påbjöds i allt flera ämbetsverk.
Timantalet för rysk språkundervisning i skolorna
ökades över all rimlighet. Vad ej Bobrikovs
verksamhet åstadkommit, åvägabragte den nya
förtrycksregimen: samverkan av de olika
partierna mot förryskningspolitiken. Men allt inre
samförstånd och lantdagens protester båtade till
intet. Lantdagen upplöstes gång på gång.
Under 1 :a världskriget nådde
förryskningspolitiken sin höjdpunkt. Man hoppades ganska
allmänt på Tysklands seger, som kunde skänka
F. befrielse. En rörelse uppstod med syfte att
vinna befrielse från föreningen med Ryssland.
I okt. 1914 lades i studentkretsar grunden till
den s. k. j ä g a r r ö r e 1 s e n. Unga män
be-gåvo sig till Tyskland för att få militär
utbildning.
Marsrevolutionen 1917 medförde även i F.
stora förändringar. Seyn och hans närmaste
medhjälpare avlägsnades omedelbart av den ryska
interimsregeringen; 20 mars utfärdades ett
manifest, vari alla olagliga förordningar, bl. a.
rikslagstiftningen, förklarades upphävda, och till
generalguvernör utsågs den Finlandsvänlige
riks-rådsmedlemmen Stachovitj. Ämbetsverken
rensades från ryssar, och man började förbereda
en reformpolitik. Socialdemokraterna strävade
emellertid alltmera öppet att med våld erövra
makten. Stödjande sig på de röda gardena, som
från början av okt. uppstodo flerstädes i landet,
och på den ryska soldatesken, uppträdde de
alltmera hotfullt. På borgerligt håll hade man redan på
våren satt i gång en frivillig skyddskårsrörelse,
som, begynnande i Österbotten under
försommaren, på hösten tagit fart annorstädes, särskilt
i Karelen. Löfte om jägarnas återsändande och
vapensändningar erhöllos från Tyskland. 6 dec.
framlade P. E. Svinhufvud i lantdagen en
oav-hängighetsdeklaration, som nu, sedan makten i
Ryssland övergått till bolsj evikerna, föranledde
ett beslut, vari lantdagen förklarade sig omfatta
F: s oavhängighet.
I slutet av jan. 1918 kom det till inbördeskrig.
Under general Mannerheims ledning bildades en
borgerlig här, där den från Tyskland
återvändande aktivistiska jägarbataljonen utgjorde den
militärt skolade kärnan. Den röda armén med
dess ryska hjälptrupper slogs i flera drabbningar,
och, sedan en tysk undsättningskår anlänt,
slutade kriget med de borgerligas seger i maj 1918
(se vidare Finlands frihetskrig). Efter denna
avgörande framgång gjordes försök att med F.
förena Fjärrkarelen, som sedan urminnes tid
tillhört Ryssland men bebos av finsktalande
befolkning. Dessa förblevo emellertid utan resultat.
Genom den tyska hjälpen i frihetskriget var F.
i viss grad bundet vid Tyskland.
Riksföreståndaren P. E. Svinhufvud var med hänsyn till
behovet av trygghet mot Ryssland snarast
benägen att ytterligare anknyta F. till
centralmakterna, men general Mannerheim motsatte sig ett
dominerande tyskt inflytande över F. och avgick
som överbefälhavare ett par veckor efter kriget.
Lantdagen el. riksdagen, som den nu började
kallas, utsåg på hösten 1918 prins Fredrik Karl
av Hessen till finsk konung. Tysklands
sammanbrott i nov. s. å. medförde dock en ny kurs, och
den tyske prinsen avstod från kronan. Svinhufvud
kunde ej kvarstå som provisorisk statschef. Han
efterträddes i dec. s. å. av Mannerheim, som
under besök i London och Paris omstämt
England och Frankrike till F :s förmån. Därigenom
kunde det svältande landet få livsmedel från
väster. Våren 1919 erkände England och U.S.A.
formellt det självständiga F. Frågan om
statsskicket återupptogs av den nyvalda riksdag, som
sammanträdde i april s. å. Republikanerna antog
en republikansk konstitution, som stadfästes av
riksföreståndaren i juli s. å. Med centerns och
vänsterns röster (högern röstade på
Mannerheim) valdes presidenten i högsta
förvaltningsdomstolen K. J. Ståhlberg 25/? till
republikens förste president. F :s förhållande till
Ryssland förblev länge oklart. Finska frikårer
fortsatte kampen mot bolsj evikerna i Östkarelen och
Balticum. Först 14/io 1920 slöts fred i Dorpat,
varvid F. .-kändes som självständig stat inom
storfurstendömets gränser samt dessutom erhöll
Petsamoområdet vid Ishavet. Under
frihetskriget hade Sverige sänt trupper till Åland för att
skydda öarna mot faran att bli krigsskådeplats.
Då ålänningarna önskade anslutning till Sverige,
uppstod mellan denna makt och F. en viss
spänning. Saken hänsköts till N. F., som fattade
beslut till förmån för F., på villkor att Åland
erhöll garantier mot förfinskning. Den unga
republiken saknade fast utrikespolitisk förankring.
Inför det latenta hotet från öster uppstodo
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
