Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
Finland
462
sig stormansväldet starkt gällande i F.
Mäktiga länsinnehavare voro bl. a. Bo Jonsson Grip,
som till sin död (1386) innehade hela F. i
för-läning, Karl Knutsson, som 1440—48 innehade
alla slott och län i F. och residerade på Viborg,
samt Erik Axelsson Tott, vilken från 1457 till
sin död 1481 var herre över Viborgs och
Tavastehus län. Vid sidan av de världsliga
stormännen utövade Åbobiskoparna ett mäktigt
inflytande. Ryktbarast bland dem är Magnus Olai
Tavast (biskop 1412—50), som grundläde
Nåden-dals kloster. Statsväsendet var under medeltiden
blott föga utvecklat, och handeln låg i hansans
händer. Det moskovitiska väldets tillväxt under
Ivan III Vasiljevitj och den fortgående
kolonisationen från svenska sidan bortom
Nöteborgs-fredens gränslinje förde från 1473 till ständigt
förnyade vapenskiften. Till skydd mot de ryska
överfallen anlade Erik Axelsson Tott 1475
Olofs-borg, senare kallat Nyslott. De ryska anfallen
kulminerade 1495, då Knut Posses energiska
försvar räddade Viborg, och 1496, då fienderna
härjande trängde djupt in i landet. I mars 1497
slöts ett stillestånd på sex år, som senare ofta
förnyades, utan någon förändring av
besittnings-förhållandena. Efter Sten Sture d. y:s död
erövrades F. av Kristian II.
Sedan Gustav Vasa efter Stockholms fall 1523
sett sig i stånd att sända trupper till F., blev
det danska väldet krossat även där.
Reformationen predikades i F. först av Peder Särkilaks, och
där liksom i Sverige tog konungen ledningen av
reformationsverket om hand. I Martin Skytte
(biskop 1528—50) fick han ett lydigt verktyg
för sina planer. Mikael Agricola, slutligen
bishop, 1554—57, blev F :s egentlige reformator.
Som författare till finska kyrkliga skrifter samt
översättningar från bibeln lade han grunden till
den finskspråkiga litteraturen. I ekonomiskt
avseende var Gustav Vasas regering en tid av rik
blomstring. Helsingfors grundlädes 1550, och ett
ivrigt arbete ägnades åt de öde inre bygdernas,
de s. k. erämarkernas, befolkande. Kriget med
Ryssland 1555—57 hämmade icke i väsentligare
mån landets ekonomiska utveckling. Hertig
Johans finländska hertigdöme (1556—63) slutade
efter en kort tid av glansfullt hovliv på Åbo
slott med hans tillfångatagande. F. led mycket
av det krig mot Ryssland, som utbröt i början
av Johan III :s regering. Under krigets lopp
blev F. storfurstendöme 1581. Genom freden i
Teusina (1595) fastställdes gränsen, så att den
numera kom att gå från s. Saima norrut mot
Ishavet. Under kampen mellan hertig Karl och
konung Sigismund blev F. åter krigsskådeplats.
Befälhavaren i F., riksmarsken Klas Eriksson
Fleming, vägrade att efterkomma hertig Karls
och riksrådets befallningar. Han förlitade sig på
sina från ryska fejden lediga trupper, vilka voro
förlagda i borgläger. Men borglägret tryckte
tungt på allmogen, och slutligen bröt missnöjet
ut i en resning av Österbottens bönder, vilka
eggats därtill av hertig Karl. ”Klubbekriget”
(1596—97) slutade med de oordnade
bondehoparnas nederlag vid Ilmola å (1597). Efter Fle-
mings död s. å. sökte Arvid Stålarm i spetsen
för den finländska adeln upprätthålla F :s
särställning i riket, men 1599 kvävdes motståndet i
blod. För F :s fredliga utveckling medförde
Gustav II Adols regering betydande vinningar.
Genom freden i Stolbova (1617) tryggades
gränsen mot Ryssland. Åbo hovrätt bildades 1623,
och nya läroverk inrättades. Ännu mer
välsignel-sebringande blev den tid under Kristinas
regering, då Per Brahe var F :s generalguvernör
(1637—40 och 1648—51). I synnerhet främjades
då undervisningsväsendet. 1640 grundlädes Åbo
akademi, som blev en huvudhärd för
bildnings-arbetet. Nya städer anlades. Adelsväldet och
förläningsväsendet slogo emellertid djup rot i
landet. Grevskapen och friherrskapen upptogo
så gott som hela F. Särskilt olycklig var
ställningen i Keksholms län, som genom freden i
Stolbova förenats med riket, ehuru det ej ännu
ansågs höra till F. Karl XI :s regering
kännetecknas i F. genom reduktionen och
indelningsverket. Rusthållsinrättningen slutfördes på
1680-ta-let, roteringen ordnades genom på 1690-talet
ingångna knektekontrakt. I religiöst avseende
rådde den strängaste ortodoxi under biskoparna
Johannes Gezelius d. ä., 1664—90, och dennes
son Johannes Gezelius d. y., 1690—1718, vilka
i hög grad främjade skolväsendet och
folkbildningen.
De fruktansvärda missväxterna under Karl
XI :s senaste regeringsår bilda inledningen till de
många olyckor, som under stora nordiska kriget
hemsökte landet. Sedan F. under krigets första
skede fått utstå ständigt förnyade
knektutskrivningar, som blottade landet på försvarskraft, blev
det efter Karl XII :s nederlag vid Poltava ett lätt
byte för tsar Peter. En stor del av invånarna
flydde ur landet. De kvarstannade prisgåvos åt
fiendens godtycke, och landet blev ett rov för
den vildaste ödeläggelse. Den ryske
överbefälhavaren mäktade endast i ringa mån hämma
Stora ofredens fasor. Freden i Nystad (1721),
varigenom s. och s. ö. Karelen, med städerna
Viborg, Keksholm och Sordavala, avträddes till
Ryssland, beredde en länge efterlängtad
befrielse från lidandena. Efter freden fick
befolkningen i F. betydande skattelindringar;
undervisningsanstalterna och administrationen
återupprättades. Folkmängden återväxte snabbt.
Under kriget 1741—43 översvämmades F. åter
av ryska trupper, och i ett manifest av 18 mars
1742 (g. st.) talade kejsarinnan Elisabet om
F :s förening med Ryssland som en särskild
stat. Genom freden i Åbo (1743) tillryckte sig
Ryssland ett betydande område intill Kymmene
älv, med städerna Fredrikshamn, Villmanstrand
och Nyslott. Återstoden av frihetstiden
utmärktes främst av en stark ekonomisk uppryckning.
Sveaborgs fästningsbygge var ägnat att väcka
förhoppningar om större trygghet. F :s
utveckling fortgick i stort sett oförändrad under Gustav
III :s regering. Storskiftet fick fart genom en
förordning av 1775; landet indelades i sex län
(förut fyra) ; en andra hovrätt inrättades i Vasa
1775. — Befälhavaren över Savolaksbrigaden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
