Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filelfo, Francesco - Filemon - Filemon - Filenius, Petrus - Filera tonen - Filfisk - Filfras - Filharmonisk - Filhellen - Filhuggning - Filia - Filial - Filialbanker - Filicaia, Vincenzo da - Filicales, Filices - Filigran - Filoque - Filip (konung av Sverige) - Filip (greve av Flandern)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
Filemon—Filip
382
tinopel och undervisade sedan i klassisk filologi
bi. a. i Bologna, Florens och Milano. Han
ansågs vara sin tids ypperste latinske stilist och
förnämste kännare av grekiskan.
Filemon (lat. Philémon). i) (Grek. myt.).
En frygier, vilken tillika med sin maka, B a
u-k i s (lat. Baucis), trots sin fattigdom gästvän
-ligt mottog Zeus och Hermes. Till belöning
därför blev vid en stor översvämning deras hydda
ensam räddad. De båda makarnas bön att få dö
samtidigt beviljades sålunda, att de båda
förvandlades till träd. — 2) Forngrekisk
lustspels-författare (d. omkr. 263 f. Kr.), vid sidan av
Me-nandros den främste representanten för den nyare
attiska komedien. Bevarade fragment hos Kock,
”Comicorum atticorum fragmenta” (1880).
Filemon, medlem av församlingen i Kolosse
i Mindre Asien. En från F. förrymd slav,
Onesi-mus, har hos Paulus blivit kristen. Ett i N. T.
bevarat brev från aposteln till F. vill underlätta
slavens återkomst till sin herre.
Filénius, Petrus, biskop (1704—80). Han
blev 1735 prof, i österländska språk i Äbo och
teol. prof, där 1741. 1742 blev han prof, i
österländska språk i Lund, 1744 domprost i
Linköping och biskop där 1761. F. bevistade från 1746
riksdagarna till frihetstidens slut, städse en
pålitlig och inflytelserik anhängare av hattpartiet.
Filéra tonen (it. fila’r il tuo’no; mus., eg.
utspinna, draga ut tonen, av fi’lo, tråd), låta en
ton strömma ut jämnt och uthålligt.
Filfisk, se Hornfiskar.
Filfras, se Järv.
Filharm önisk (av grek. fi’los, vän, och
harmonia, samklang), harmoniälskande; särskilt om
sällskap, som odlar högre kör -el.
orkestermusik. — Filharmoniska sällskapet i
Stockholm stiftades 1885 av bl. a. A. Hallén,
som var dirigent till 1895. Sällskapet, som 1903
omorganiserades under namnet Nya f i 1 h a
r-moniska sällskapet, har uppfört
kör-och orkesterverk av bl. a. Bach, Beethoven,
Brahms, Elgar, Hallén, Stenhammar och
Söderman. Som dirigenter ha verkat I. E. Hedenblad,
V. Stenhammar, E. Åkerberg, A. Järnefelt, V.
Wiklund m. fl.
Filhellen (av grek. fi’los, vän, och he’llen,
grek), grekvän. Brukas särskilt om dem, som
understödde eller personligen deltogo i grekernas
frihetskamp 1821—30.
Filhuggning, filars förseende med grad (se
Fil).
Filia, lat., dotter.
Filial, vanl. på annan plats befintlig
under-avd. under annan inrättning av samma slag
(särskilt affärsföretag). — Filialkontor,
avdelningskontor, i motsats till huvudkontor.
Filialbanker. 1) Ett slags banker, som
upp-stodo i Sverige på 1850-talet. De voro bankbolag
med solidarisk ansvarighet för delägarna men
utan sedelutgivningsrätt. I stället hade de rätt
till kredit hos Riksbanken. De upphörde snart,
de sista 1873, därvid i allm. överlåtande rörelsen
till närliggande enskilda banker. — 2) Till ett
Svensk dryckeskanna av silver med filigrandekor.
Slutet av 1600-talet. Se även bild 22 å pl. vid Bokbinderi.
större bankföretag genom intressegemenskap nära
anslutna, självständiga, mindre banker.
Filicaia [-ka’ja], Vincenzo da, italiensk
lyriker (1642—1707). Drottning Kristina av
Sverige, som skattade honom högt, upptog honom i
sin litterära krets. F :s lyrik är svulstig men
saknar icke kraft. F:s dikter utgå vos 1707. It.
mo-nogr. av Caponi (1901).
Filicäles, Fi’lices, se Ormbunkar.
Filigrän (av lat. filum, tråd, och gränum,
korn) el. filigransarbete kallas
utsmyckningen av metallföremål med i mönster lagda,
vridna el. släta trådar av guld, silver etc.
Trådarna antingen lödas vid en botten el. få bilda ett
i en ram fäst gallerverk. Detta sätt att dekorera
metallarbeten, ss. smycken och mindre
bruksföremål, nyttjas ibland i förening med emaljering.
Metoden var känd i Asien och Europa redan
f. Kr. och utövas ännu inom guldsmedskonst
och inom folkkonsten.
Filioque [filiå’kva], lat. (= ”och av Sonen”),
teol. formel, tillägg till
nicaensk-konstantinopoli-tanska trosbekännelsens punkt om den helige
Andes utgående ”av Fadern”. Formeln möter först
hos Leo I och blev tidigt gängse i Spanien och
Frankrike. I Rom gillade man väl formeln men
upptog den i trosbekännelsen först då denna i
början av 1000-talet fick karaktär av mässymbol.
Detta blev en av anledningarna till schismen
mellan österlandets och västerlandets kyrkor.
Filip, furstar.
Sverige. Filip, konung av stenkilska
ätten (d. ii 18), son till konung Halsten. F:s
person och regering äro fullkomligt okända;
uppgiften, att han varit samregent med brodern Inge
d. y., är föga trovärdig.
Belgien. Filip, greve av Flandern, prins av
Belgien m. m. (1837—1905), yngre son till
konung Leopold I av Belgien; valdes 1866 till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
