Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feuillantklubben - Feuillet, Octave - Feuk, 1. Johan - Feuk, 2. Tora - Feuquières, 1. Manassès de Pas - Feuquières, 2. Isaac de Pas - Féval, Paul - Fey, Emil - Feydeau, 1. Ernest - Feydeau, 2. Georges - Feyder, Jacques
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
F euillet—F eyder
356
författningen. Den nya klubben tog lokal i
feuil-lantklostret i Paris och fick därav namn. Bland
dess medl. märkas Barnave, bröderna Lameth,
Sieyès. A. Dupor m. fl. F. upplöstes strax efter
io aug. 1792.
Feuillet [föjä’], Octave, fransk författare
(1821—90). Han var under andra kejsardömet
författaren på modet. Bland hans romaner och
noveller, som ofta dramatiserades, kunna nämnas
”Bellah” (1850), ”Le roman d’un jeune homme
pauvre” (1858), som rönte en enorm framgång
även som drama, samt
”Histoire de Sibylle”
(1862), ”Monsieur de
Camors” (1867), hans
bästa arbete, som
ganska skarpt fixerar
andra kejsardömets
andliga horisont och
väckte stort uppseende
som politisk
nyckelroman, ”Julie de
Tré-coeur” (1872) och
”Un mariage dans le
monde” (1875), i vilka
båda han visar sig lätt
påverkad av
naturalis
mens idéer, ”Histoire d’une parisienne” (1881)
och ”Honneur d’artiste” (1890), en starkt
be-slöj ad sj älvbekännelse.
F. är den konventionella societetsromanens
möderne mästare. Han fortsätter, även sedan
naturalismen givit nya signaler, den idealistiska
och idealiserande människoskildring, som George
Sand gav burskap. Framför allt är han
kvinnans och den höviska kärlekens advokat emot
mannen och samhället. Särskilt som
kvinnopsykolog äger han förtjänster, och hans interiörer
från ”stora världen” bygga på rik personlig
erfarenhet. Samtliga F :s romaner äro översatta
till sv. — Litt.: L. Deries, ”O. F.” (1902).
Feuk [fök], 1) Johan F.,
folkhögskolföreståndare (f. 1889 24/n), fil. dr 1916, ord. lärare
vid Blekinge läns folkhögsk. 1915, sedan 1930
rektor därst. F. har haft flera förordnanden som
undervisningsråd och varit led. av 1925 och 1926
års kyrkomöten. Han har varit red. för Tidskr.
för svenska folkhögsk. sedan dess grundande 1920
och vidare utg. bl. a. ”Blekinge läns folkhögsk.
1869—1944” (1944) och, tills, m. Astrid
Borelius, ”Handbok för folkhögskolor” (1945).
2) Tora F., f. Höjer, författarinna (f. 1896
21/8). Hon har skrivit en rad historiska
romaner med romantisk handling, förlagd till
herr-gårdsmiljö i Östergötland: ”Det står storm kring
Bråviken” (1940), ”La Paloma” (1941),
”Hunden skäller på Färneberg” (1942), ”Vårdkasen
brinner” (1943), ”Vallonkvinnans son” (1944),
”Silverdimman” (1947) och ”Forellbäcken” (1950)
m. fl. — F. är sedan 1925 g. m. med. lic. Gustaf
Feuk.
Feuquières [fökjä’r], 1) Manassès de
P a s, marquis d e F., fransk militär och
diplomat (1590—1640). Han eggade 1633—34 som
sändebud i Tyskland Sverige och tyska
protes
tantiska makter till fortsatt strid mot huset
Habs-burg. F. blev senare generallöjtnant.
2) Isaac de Pas, marquis de F., den
fö-reg:s son, diplomat (1618—88). Han kom som
fransk ambassadör till Stockholm 1673. F. var
en skicklig diplomat, som 1674 med stora
skänker till rådsherrar och muntligt löfte om ökade
subsidier till Sverige förmådde regeringen att,
till uppfyllande av svensk-franska fördraget
1672, stärka sina trupper i Tyskland. Han tvang
De la Gardie till ett fördrag, vari svenska
regeringen förband sig till omedelbart krig mot
Frankrikes fiende Brandenburg. F. var
tillstädes under fälttåget i Skåne 1676 och vid
fredsunderhandlingarna i Lund 1679. Med Karl XI
stod han på spänd fot, särskilt på grund av den
olyckliga utgången av kriget i Tyskland. Han
blev ambassadör i Madrid 1685.
Féva’l, Paul Henri Corentin, fransk
romanförfattare (1817—87). F. gjorde sig
företrädesvis känd som förf, av spännande
följetongsro-maner i A. Dumas d. ä:s anda; mycket populär
blev ”Les mystères de Londres” (1844). Av hans
övriga romaner, de flesta sedermera
dramatiserade, må nämnas ”Le bossu” (1857), ”Roger
Bontemps” (1865), en jovialisk folkbild från
Bretagne, samt ”Les revenants” (1867). På äldre
dagar greps F. av religiösa grubblerier. Bäst
äro hans historiska skildringar från den
bretons-ka hembygden.
Fey [fai], Emil, österrikisk militär och
politiker (1886—1938). F. deltog som officer i 1 :a
världskriget och blev flera ggr svårt sårad.
Efter kriget organiserade F. tills, m. furst
Star-hemberg hemvärnet och blev dess provinsledare
i Wien. 1932 blev han statssekr. och maj 1933
förbundsminister för den offentliga säkerheten,
sept. s. å. vicekansler och maj 1934 ånyo
säker-hetsminister. 10 juli s. å. generalkommissarie för
utomordentliga säkerhetsåtgärder, tillhörde F.
dem, som vid mordet på Dollfuss 25 juli
höl-los fångna av de upproriska i förbundskansliet,
och inträdde 30 juli i den nya ministären
Schusch-nigg på sin gamla post, som han lämnade okt
1935 på gr. av motsättning till Starhemberg
F. spelade en ledande roll under kampen mot
nationalsocialismen i Österrike somrarna 1933
och 1934. Han berövade sig livet vid den tyska
ockupationen av Österrike.
Feydeau [fädå’]. 1) Er ne st Aimé F.,
fransk författare (1821—73). F:s litterära rykte
vilar på en enda roman, ”Fanny” (1858; sv.
övers. 1859), som med sin naturalistiska
behandling av ett äktenskapsbrott väckte ett enormt
uppseende.
2) Georges F., den föreg:s son, dramatisk
författare (1863—1921). Han skaffade sig ett
berömt namn som farsförfattare. Flertalet av hans
pjäser har spelats i Stockholm med stor
framgång, ss. ”Un fil å la patte” (1894; ”Fernands
giftermål”, 1896), ”L’hötel du libreéchange”
(1894; ”Spökhotellet”, 1896), ”Le dindon”
(”Fruar på krigsstråt”, 1898), ”La dame de chez
Maxim” (1899;_ ”Damen från nattkaféet”).
Feyder [fädä’r], Jacques, belgisk-fransk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
