Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feniciska språket - Fenicisk konst - Fenier - Fenix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
Fenicisk konst—Fenix
308
Fenicisk konst. T. v. Ahirams sarkofag från Byblos. 1200-talet f. Kr. Museet i Beirut. T. h. tallrik och skål
av guld från Ras Schamra. Omkr. 1300 f. Kr.
skriften. Att fenicierna haft en jämförelsevis rik
litteratur är antagligt, då Kanaan, enl. vad man
vet såväl av G. T. som av egyptiska monument,
tidigt utvecklade sig till en lagbundet ordnad
kulturstat. Av denna litteratur återstår dock
numera så gott som intet. Inskrifterna, vilkas
fyndorter ha varit Syrien (Sidon, Tyrus), Cypern,
Egypten, Aten, Tunisien (Kartagos omnejd),
Sardinien, Sicilien, Malta och Marseille, bestå
till allra största delen av korta, 1—6-radiga
grav-och votivinskrifter. Den största och viktigaste
är konung Eschmunazars gravskrift från Sidon
(22 rader). Innehållet i de olika inskrifterna är
näml, i allm. föga omväxlande, och åtskilliga
stereotypa vändningar upprepas alltjämt.
F. äger i stor omfattning gemensamma drag
med hebreiskan men visar sig dock genom sitt
ljudförråd, genom vissa syntaktiska företeelser
och delvis också genom ordförrådet tillhöra
samma grupp som arameiskan och arabiskan. De
nypuniska inskrifterna innehålla åtskilliga former,
som tillhöra ett yngre utvecklingsstadium. Denna
yngre dialekt fortlevde ännu omkr. 400 e. Kr. i
trakten av det forna kartagiska området som ett
levande språk. I Fenicien däremot hade f. långt
förut dött ut och efterträtts av arameiskan. —
Jfr P. Schröder, ”Die phönizische Sprache”
(1869); K. V. Zetterstéen, ”De semitiska
språken” (1914).
Fenicisk konst. Liksom den feniciska
kulturen i allmänhet visar även konsten tydlig
påverkan från Egypten och Assyrien. Genom
utgrävningar i Byblos och Ras Schamra har ett
flertal för den gammalfeniciska konsten
representativa verk kommit i dagen; främst står
Ahirams sarkofag från Byblos (1200-talet f. Kr.),
där egyptiska och nordsyriska stilformer på ett
egenartat sätt förbundits med inhemska motiv.
Av största intresse äro också två i Ras Schamra
funna guldskålar (omkr. 1300 f. Kr.), som visa,
hur i den feniciska konsten egyptiska, sumeriska
och kretiska element sammanföras, en
blandning, som förblev karakteristisk för yngre
fenicisk metallkonst. Någon i egentlig mening
självständig konstutveckling kan man knappast
tala om, men fenicierna fingo stor betydelse som
förmedlare av konststilar. Deras nära förbindelse
med Cypern är särskilt märkbar i
konsthant-verksalster, elfenbensskulptur och metallarbeten.
Fenier (eng. fenians; jfr iriska fiann, kämpe),
revolutionära sammanslutningar av irländare,
åsyftande att upprätta en oberoende irländsk
republik. Namnet togs efter sägnerna om fianns,
krigarflockar i de forniriska konungarnas tjänst.
Feniska ”brödraskap” bildades på 1850-talet i
Amerika, företrädesvis bland irländare, som
emigrerat dit under hungersnödsåren 1845—47, och
bland stiftarna märktes främst två deltagare i
1848 års resning, John O’Mahoney (1816—77)
och James Stephens (1824—1901). Anknytning
skedde till återstoderna av sällskapet United
Irishmen, vilket förberett nämnda resning. På
1860-talet blev förbundens ledning enhetligare,
man planerade ett uppror på Irland, som dock
avvärjdes genom flera ledares häktning 1865, och
organiserade ett infall i Canada 1866, vilket med
lätthet tillbakaslogs av kanadensisk militär. I
Amerika delades på 1870-talet de feniska
förbunden i två huvudgrenar, den våldsamma
Clan-na-Gael (”gaelernas ättlingar”), som på 1880-talet
organiserade många dynamitattentat och
lönnmord på Irland, och det mera moderata Irish
Republican Brotherhood, med vilket M. Davitt,
Parnell och andra parlamentariska
nationalistledare på Irland underhöllo förbindelser. Det
sistnämnda förbundets verksamhet på Irland
spårades ännu under 1 :a världskriget och de därpå
följande kampåren. — Litt.: H. B. C. Pollard,
”The secret societies of Ireland” (1922).
Fènix (grek. F6i’nix, lat. Phoè’nix), en
underbar, helig fågel, som enl. antika författares
berättelser uppträdde i Egypten. Den avbildades
lik en örn, med röda och gyllene fjädrar. F:s
hemvist var, enl. Herodotos, i Arabien, varifrån
han vart 500 :e år begav sig till Heliopolis i
Egypten för att i solgudens tempel där begrava
sin fader, vars döda kropp han medförde,
innesluten i ett av myrra bildat ägg. Enl. andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
