Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte sjukdomen - Femunden, Fæmund(en), Fämunden - Femur - Femårsberättelser - Femårsplan - Femörehuvud - Fenacetin - Fenakit - Fenantren - Fenazin - Fender - Fenedrin - Fénelon, François de Salignac de la Mothe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
F emunden—F énelon
302
hos barn, sammanställda som en epidemisk,
godartad utslagssjukdom, rubeola-liknande, med
lo-kalisation till ansikte, armar och ben.
Inkubations-tid intill 14 dagar, förlopp ett par dagar, inga
symtom från halskörtlar etc.
Fèmunden, F æ m u n d(e n), Fämunden,
sjö i Norge, nära gränsen mot n. Dalarne,
nästan helt inom Hedmark fylke; 663 m ö. h.,
202 km2, 60 km lång, 130 m djup. F., som näst
Mjösa är Norges största sjö, avrinner i s.
genom Klarälven, här kallad Trysilelv el. Klara.
Ångbåtstrafik; bra laxfiske.
Fe’mur, lat., lårben.
Femårsberättelser, de statistiskt-ekonomiska
redogörelser, som förr vart femte år skulle
avgivas till K. m:t. F., som förekommit vid mitten
av 1600-talet och under en stor del av
1700-talet, återinfördes 13 maj 1802 i form av
femårsberättelser till Kammarkollegium fr. o. m.
1805. Enl. bestämmelser 17 april 1821 skulle de
åter insändas till K. m :t. Överståthållarämbetet
ålades 4 maj 1827 inkomma med liknande
berättelser för Stockholm. Från 1823 utkommo de i
tryck och enl. K. m :ts beslut 28 mars 1862 och 27
nov. 1863 fr. o. m. perioden 1856—60 i Sveriges
officiella statistik, littera H, jämte sammandrag,
utarbetade av Statistiska centralbyrån. Senaste
berättelser äro för åren 1901—05. Då f.
emellertid icke ansågos fylla sin uppgift, inskränkte
K. m:t 8 febr. 1911 myndigheternas skyldighet
att avge sådana till att endast omfatta vissa
primäruppgifter och upphävde 29 sept. 1911
denna skyldighet fr. o. m. perioden 1906—10, för
vilken landshövdingarna endast skulle avgiva
vissa av dem tidigare insamlade upgifter.
Samtidigt anbefalldes Statistiska centralbyrån att för
åren 1911—15 och vidare varje femårsperiod
utgiva en översikt över rikets utveckling. Detta
kom dock aldrig att ske, och uppdraget blev
på ämbetsverkets hemställan av K. m :t
återkallat 1 nov. 1918.
Femårsplan, benämning på ett först i
Ryssland prövat system med planläggning av
näringslivets organisation på längre sikt. Fyra sådana f.
kunna urskiljas. Den första omfattade åren 1929
—33 men kunde realiseras redan på 4 år, den
andra 1933—37, medan den tredje ej kunde
fullföljas på gr. av 2:a världskriget. Den fjärde
f., omfattande åren 1946—51, avsåg Rysslands
ekonomiska återuppbyggnad efter kriget.
Femörehuvud, fyrplats och mistsignalstation
strax s. om Oxelösunds hamn.
Fenacetin, en förening av ättiksyra med f
e-netidin (etyleter av paramidofenol), är ett
vitt, lukt- och smaklöst, av fina kristallnålar
bestående pulver, svårlösligt i vatten. I dos av
0,5—1 g verkar det temperaturnedsättande vid
feber. Det är även ett ganska verksamt
rogivande och smärtstillande medel, t. ex. vid migrän.
Fenakit, berylliumortosilikat, BesSiOé,
förekommer i ytrika, vanl. färglösa och glasklara,
trigonala kristaller bl. a. i Ural, Böhmen,
Schweiz och Brasilien. Slipad som ädelsten,
erinrar f. om bergkristall men har något större
hårdhet.
Fenantren, ett med antracen isomert kolväte
av formeln C14H10. F. förekommer i
stenkols-tjära och nyttjas som utgångsmaterial för
framställning av vissa färgämnen.
Fenazin, modersubstans till flera viktiga
färgämnen.
Fen der, se Frihult.
Fenedrin, se Bensedrin.
Fénelon [fenlå’], Franqois de
Salig-nac de la Mothe-, fransk kyrkomän och
författare (1651—1715). Han tillhörde en förnäm
familj och inträdde
som ung i det andliga
ståndet, där han snart
fick viktiga
förtroendeposter. Som
föreståndare för en
klosterskola, där unga
kvinnliga konvertiter
undervisades, hade F.
genom en avh., ”De
1’éducation des filles”
(1687; sv. övers.
1881), dokumenterat
sig som en idérik och
framsynt pedagog.
Han blev 1689
guver
nör åt den blivande dauphin, Ludvig XIV :s
sonson hertigen av Bourgogne. Han vann stort
inflytande på den unge prinsen, och om denne icke
plötsligt avlidit (1712), är det troligt, att F.
också fått visa prov på praktisk
statsmannabegåv-ning. F :s härsklystna natur och frispråkighet
hade redan 1695 föranlett hans avlägsnande från
hovet, och ärkebiskopsstolen i Cambrai blev
närmast en förvisningsort. En teologisk konflikt
med Bossuet gav en förevändning, men det var
framför allt genom sina politiska idéer, som F.
ådragit sig konungens djupa onåd. För prinsens
räkning skrev han sina ”Fables”, i vilka dennes
fel åskådligt moraliseras, och ”Dialogues des
morts” (båda tr. 1712), i vilka forna tiders hjältar
genom exempel och samtal visa, huru en furste
bör vara. För prinsen skrev han även sin
berömda roman ”Les aventures de Télémaque”
(ofullständigt tjuvtryck 1699; 1 :a uppl. 1717; sv.
övers. 1721 och 1723). I romanen tecknas
idealbilden av en furste och en rent utopisk stat. Med
rätta ansåg Ludvig, att hans egen person och
hans styrelse i detta arbete skarpt angrepos och
satiriserades. Till F :s sista år höra flera poli
tiska skrifter, som oförblommerat kritisera det
bestående regeringssystemet. För fyra el. fem
generationer unga fransmän har ”Télémaque”
varit den grundläggande skolboken, en
fängslande lektion i fint vett, vacker moral och elegant
skrivsätt. F. framstår i många avseenden som
en föregångare till de egentliga
upplysningsmän-nen men också, med sin starkt känslobetonade
religiositet, för vilken dock tolerans i modern
mening var främmande, sitt fria
uppfostrings-program och sitt moraliska patos, som en
föregångare till Rousseau. Han är en typisk
över-gångsfigur mellan två tidsskeden, otvivelaktigt
en av tidens mest betydande andar. -— Den
full
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
