Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Felibreförbundet - Felicitas - Felipe - Felis - Felíu y Codina, José - Felix I (påve) - Felix II (påve) - Felix III (påve) - Felix IV (påve) - Felix V (motpåve) - Felix, Antonius - Fellah - Fellenberg, Emanuel von - Fellenius, 1. Wolmar - Fellenius, 2. Karl-Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
F elicitas—F ellenius
294
räknats de främsta provensalska författarna. Den
dialekt, som felibrerna lagt till grund för
litteraturspråket, är den s. k. Rhönedialekten, vars
ordförråd upptecknats av Mistral i ”Lou tresor dou
felibrige”. — F. vann hastigt en storartad
tillslutning. 1876 konstituerades det en andra gång,
då under Mistrals ordförandeskap en församling
av 54 felibrer antog förbundsstadgar. Vart
sjunde år hålles en generalförsamling med s. k. jeux
floraux. Se H. Kjellman, ”Ur Syd-Frankrikes
kulturvärld” (1927).
Felicitas, martyr, se Perpetua.
Feli’pe, sp. namnform för Filip.
Felis, se Kattsläktet.
Feliu y Codina [feli’o i kåÖi’na], José,
ka-talansk-kastiliansk författare (1845—97)- Han
bidrog verksamt att höja den efter det
kata-lanska språkets renässans uppblomstrande
nationella teatern och skrev på katalanska ensam el.
i samarbete med andra en mångfald skådespel
på vers och prosa samt romaner. Sin största
framgång vann han genom dramat ”La Dolores”
(1892), med motiv från Aragonien.
Felix, namn på 5 påvar.
F. I, påve 269—274.
F. II (d. 365) uppsattes av arianska
hovpartiet, utan att själv tillhöra detta, som motpåve
till Liberius 355 men fördrevs vid dennes
återkomst 358.
F. III, påve 483—492, är känd som
motståndare till kejsar Zenos monofysitvänliga politik.
Då Konstantinopels patriark Akakios anslutit sig
till ”Henotikon”, den kejserliga lag, som skulle
förena monofysiterna med kyrkan, bannlyste F.
denne. Härigenom uppkom en 34-årig schism
mellan västerländska kyrkan och den österländska.
F. IV, påve 526—530, tillsattes av Teoderik
och deltog i den semipelagianska striden.
F. V, motpåve 1439—49 (d. 1451), urspr.
hertig Amadeus VIH av Savojen; av Baselkonsiliet
insatt som motpåve mot Eugenius IV, avsade
han sig 1449 påvevärdigheten, s. å. som
Baselkonsiliet upplöste sig själv.
Felix, Antonius, ståthållare över Judéen
52—60 e. Kr. Paulus’ fångenskap i Caesarea
inföll under hans ståthållarskap. F. omtalas
jämte sin hustru, Drusilla, dotter till Agrippa
I, i Apg. 23 och 24.
Felläh, arab., ”jordbrukare” (av fa’laha,
arbeta i jorden), det allmänna namnet på Egyptens
fasta, jordbrukande befolkning, till skillnad från
stadsborna (kopterna) å ena sidan och den
nomadiska ökenbefolkningen (beduinerna) å
den andra. Fellaherna äro till allra största
delen muhammedaner, undantagsvis koptiska
kristna. De härstamma från den gammalegyptiska
lantbefolkningen. Fellahen är vanl. högväxt och
kraftigt byggd, mager och smärt men saknar
beduinens smidighet och spänstighet. Den
genom europeiska konstnärers verk välbekanta
egyptiska ansiktstypen — ”mandelformade” ögon,
raka, täta men aldrig buskiga ögonbryn, långa,
täta ögonhår, en djup insänkning vid näsroten,
starkt framskjutande kindknotor och stor, bred
mun med tjocka läppar — är hämtad från f.
Fellaher. Se även bilder vid Egypten.
De flesta f. leva i djup fattigdom som
arren-datorer; självägande bönder äro bland dem
sällsynta. Bostaden är en liten hydda av torkat
Nil-slam, täckt med halmkärvar, som vila på några
palmstammar. F:s föda består av ojäst
durra-bröd med någon liten tillsats av sovel (bönor,
lök, gurkor, surnad el. ystad mjölk; en el.
annan gång om året äter han fårkött). En
mörkblå, för kvinnorna fotsid bomullsskjorta är det
förnämsta klädesplagget. F. äro av naturen
godmodiga, men det ständiga förtrycket har gjort
dem opålitliga och krypande.
Fe’llenberg [-bärk], Philipp Emanuel von,
schweizisk pedagog (1771—1844). F. köpte 1799
godset Hofwyl, nära Bern, och började där,
påverkad av Pestalozzi, en verksamhet, som avsåg
att lyfta folket genom förbättrad undervisning
samt uppfostran till arbete. Han inrättade på sin
egendom en skola för fattiga, vanartade barn
(1804), vilka han ville utbilda till goda
samhällsmedlemmar genom jordbruks- och
hantverksarbete samt jämsides därmed fortgående
undervisning. Senare inrättades på Hofwyl en
lantbruksskola, en högre skola för gossar, en
uppfostringsanstalt för flickor, en realskola m. m. Genom
sitt exempel och sina skrifter utövade F. stort
inflytande på utvecklingen av uppfostringsarbetet
bland vanartade barn.
Fellénius. 1) Wolmar Knut Axel F.,
ingenjör (f. 1876 10/g), utexaminerades från
Tekniska högsk. 1898, blev löjtnant i Väg- och
vattenbyggnadskåren 1904, överste 1945. F. var
lärare vid Chalmers tekniska läroanstalt
1906-—-11, prof, i vattenbyggnadslära vid Tekniska
högsk. 1911—-42, föreståndare för dess fackavd.
för väg- och vattenbyggnadskonst 1915—28 och
1940—42. F. har upprättat förslag till ett stort
antal svenska och utländska hamnanläggningar,
har anlitats som prisdomare vid hamntävlingar
och var 1914—22 led. av Statens järnvägars
geotekniska kommission (ordf. 1919—22). Han
har utg. talrika uppsatser i tekniska ämnen.
2) K a r 1-G u s t a v Georg F., tjänsteman,
kyrkligt verksam (1882—1939), erhöll 1902
anställning i överståthållarämbetet, där han 1921—37
var taxeringskommissarie. F. gjorde en
betydande insats för utvecklingen av det kyrkliga
lekmannaarbetet i Sverige, framför allt inom
Svenska kyrkans lekmannaförbund, Kyrkobrö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
