- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 7. Eugene - Frank /
109-110

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Extra ordinarie - Extra ordinarie ränta - Extraordinarie utlagor - Extraordinär - Extrapolation - Extra Posten - Extrasystole - Extrauterint havandeskap - Extravagans - Extravaganter - Extravasat - Extrem - Extremiteter - Exuberant - Exuma - Ex ungue leonem - Ex usu - Eyck, Erich - Eyck, van, Hubert och Jan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

Extra ordinarie ränta—van Eyck

110

jämförlig med den ordinaries och ansluter sig
nära till de huvudgrunder, som tillämpas för
denne inom motsv. förvaltningsområde. Sålunda
har han även pensionsrätt, i den mån så följer
av gällande pensionsbestämmelser. Entledigande
av en e. o. tjänsteman av annan anledning än
tjänstefel sker efter skriftlig uppsägning senast
tre mån. före anställningens upphörande; begär
han själv entledigande, är uppsägningstiden minst
en mån.

Extra ordinarie ränta, dets. som mantalsräntå.

Extraordinarie utlagor (omtalade i R. F. §
64), ett annat namn för de till bevillning
hänförliga skatterna.

Extraordinär, ovanlig; utomordentlig.

Extrapolatiön, det förfarande, varigenom en
serie statistiska tal erhåller en konstruerad
fortsättning i ena eller andra riktningen. En dylik
konstruktion är ofta mycket problematisk,
beroende på de olika förutsättningar, från vilka man
har att utgå, framför allt den tendens —
stundom av periodisk natur —, som man anser sig
kunna utläsa ur den kända delen av serien. E.
kan ske rent matematiskt genom bildandet av
ekvationen för den kurva, på vilken de statistiska
talen ligga, el. också genom grafiskt
förfaringssätt.

Extra Posten, i Stockholm 1792—1795 av
boktryckaren J. C. Holmberg utg. daglig
tidning, 1792—93 ledd av C. G. af Leopold, sedan
av 1. R. Blom. Den innehöll många dikter och
uppsatser av den förre samt bidrag av bl. a.
J. Stenhammar, J. C. Cederhielm och J. K. G.
Barfod.

Extrasy’stole, extrakontraktion av
hjärtmuskeln i otakt med de ordinära
sammandragningarna genom en utanför ledningssystemet
uppstående impuls, vilken stör el. avbryter den
regelbundna rytmen. E. förekommer ofta även hos
friska personer men kan i vissa fall vara
tecken på hjärtsjukdom.

Extrauterint havandeskap (av lat. e’xtra,
utanför, och u’terus, livmoder), se Havandeskap.

Extravagans [-ga’gs] (fr. extravagance),
överdrift, överdåd, slöseri, excentricitet (i
klädsel, uppträdande o. s. v.). — Adj.’.
Extrava-ga’nt. — Verb-. Extravagèra.

Extravaga’nter (lat. extravaga’ntes),
dekretal-samlingar, som senare bifogades Corpus juris
canonici.

Extravasät, samling av blod, som utträtt ur
blodkärl genom extravasation el.
blödning.

Extrem (lat. extrémus), ytterlig,
ytterliggående; överdriven; ytterlighet; i plur. yttersta
motsatser. — Les extremes se touchent [läz
äk-strä’m sa to’JJ, fr., ytterligheterna beröra
varandra.

Extremitéter, lemmar, rörliga bihang till
djurens kroppar, vanl. stående i ställförflyttningens
tjänst. Se vidare Lem.

Exubera’nt (fr. exubérant), ymnig; svulstig.

Exuma, en av huvudöarna bland
Bahama-öarna; c:a 4,000 inv.

Ex u’ngue leönem, lat., på klon (känner man)
lejonet.

Ex üsu, lat., enligt (på grund av) bruket.

Eyck [åik], E r i c h, tysk historiker (f. 1878),
sedan 1933 landsflyktig i Schweiz. E., som redan
tidigare uppmärksammats som historisk
författare, bl. a. genom det mot kejsaren kritiska
arbetet ”Die Monarchie Wilhelms II.” (1924),
ägnade sig efter landsflykten åt historisk forskning.
Bland hans verk märkas ”Gladstone” (1938),
”Bismarck” (3 bd, 1941—44), ”Die Pitts und die
Fox” (1946) och ”Das persönliche Regiment
Wilhelms II.” (1948). E:s Bismarck-biografi
väckte ett oerhört uppseende och betecknade en
genomgripande revision av den tidigare
uppfattningen. I skarp motsats till E. Mareks och M.
Lenz ser E. i Bismarck en brutal maktmänniska
och en svuren motståndare till liberalismen.

Eyck, van [fan ai’k], Hubert (omkr. 1370
—1426) och Jan (omkr. 1390—1441),
nederländska målare. Om Hubert har man endast
några få biografiska data, och man känner
intet säkert arbete av hans hand. Om Jan vet
man, att han från 1422 arbetade åt Johan av
Bayern, greve av Holland, och senare åt
hertig Filip av Burgund. 1428—29 vistades Jan i
Lissabon, där han porträtterade prinsessan
Isabella. De båda bröderna äro mest kända genom
sina målningar till altaruppsatsen för kyrkan S:t
Bavo i Gent, den gammalnederländska konstens
huvudverk. På denna altaruppsats (vanl. kallad
Gentaltaret) meddelar en inskrift, att
Hubert påbörjat och Jan fullbordat målningarna
1432, men vad som utförts av den ene och den
andre är ovisst. Mittpartiets tre övre fält
(synliga, då uppsatsens dörrar äro öppnade), som
föreställa Gud fader med Maria på sin högra
sida och Johannes Döparen på sin vänstra,
förmodas vara av Hubert. Målningen under dessa
tre helfigursbilder, vilken föreställer Lammets
tillbedjan, samt de nedre fältens målningar på
dörrarnas insidor, rättrådiga domare och Kristi
stridsmän till vänster (sett från åskådaren),
eremiter och pilgrimer till höger, äro särskilt
märkliga som landskapsbilder. Skildringarnas
naturtrohet, landskapets perspektiv och gruppernas
komposition voro något nytt för perioden. Vid
en jämförelse mellan figurerna i de olika fälten
framgår, att Gud fader, Maria och Johannes
Döparen förete ålderdomliga medeltida drag,
medan de agerande i scenerna med sjungande
änglar på dörrarnas insidor och, i ännu högre
grad, de nakna bilderna av Adam och Eva visa
en ny tids realistiska människouppfattning.
Huvudsakligen på dessa grunder har man tillskrivit
Hubert mittpartiets tre övre bilder och Jan de
övriga. De båda som stenskulptur målade
bilderna nedtill på dörrarnas utsidor föreställa
Johannes Döparen och Johannes Evangelisten.
Till vänster och höger om dessa knäböja Jodocus
Vyt och hans hustru, vilka hade uppdragit åt
Jan att fullborda uppsatsens målning.
Altarupp-satsens delar hade under 1800-talet splittrats och
delvis försålts (till Berlin och Bryssel) men
förenades åter i Gent efter 1 :a världskriget. Bland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffg/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free