Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evangeliska fosterlandsstiftelsen (E. F. S.) - Evangeliska förbundet till skyddande av de tysk-protestantiska intressena - Evangeliska råd - Evangeliska unionen - Evangeliskt-sociala kongressen - Evangelist - Evangelistsymboler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69 Evangeliska förbundet—Evangelistsymboler 70
ministern H. J. Lundberg bildad sammanslutning
av präster och lekmän, vilken snart vann
anslutning från traktatsällskap, missionsföreningar och
enskilda över hela landet samt blev det förnämsta
organisatoriska uttrycket för den stora religiösa
väckelse vid 1800-talets mitt, som i C. O. Rosenius
hade sin centrala, samlande personlighet. Det
ursprungliga namnet Fosterländska stiftelsen för
evangelii befrämjande ändrades inom kort till E.
Sin uppgift såg E. till en början förnämligast i
spridandet av kristliga skrifter, varför ett stort
antal traktater samt flera av Luthers skrifter
strax genom dess försorg spredos. Snabbt
utvecklades verksamheten till att omfatta ej blott en
betydande bibelspridning utan även
lekmanna-predikan, varför ett antal reseombud och
”kol-portörer” utsändes, för vilkas utbildning E. drog
försorg genom en missionsskola på Johannisberg
vid Stockholm, sedermera sammanslagen med
mis-sionsinst. på Johannelund. 1861 beslöt E. uppta
även hednamission på sitt program, och 1865
utsändes de första missionärerna till Östafrika. 1878
skedde en större utbrytning under ledning av P.
P. Waldenström, vilken — efter att på gr. av sin
försoningslära och sitt praktiserande av s. k. fri
nattvardsgång ha uteslutits som provinsombud —
bildade det frikyrkliga Svenska missionsförbundet.
1909—11 pågick inom E. en strid om Bibelns
verbala inspiration, i det att predikanten Axel
Svensson offentligen påtalade en skrift av
stiftelsens dåv. missionsföreståndare prof. A.
Kolmo-din och själv organiserade en ny sammanslutning
under namn av Bibeltrogna vänner. — E., som
har sin största tillslutning i Norrland och s.
Sverige, representeras av c:a 800 ”provinsombud”,
400 missionsföreningar samt 700
ungdomsföreningar, sammanslutna till De ungas förbund
(D. U. F.). Därtill kommer ett stort antal
grupper av ungdom i närheten av konfirmationsåldern.
Söndagsskoleverksamhet har alltifrån början
bedrivits. E. hade 1948 268 ordinarie och 62
biträdande predikanter. — E. bedriver hednamission i
Etiopien, Eritrea, Tanganyika och Indien samt
sj ömansmission i Hamburg, Lübeck, Bremen,
Liverpool och Grimsby. Antalet svenska missionärer
är 100. För utbildandet av predikanter och
missionärer äger E. ett missionsinst. på Johannelund
vid Stockholm samt ett bibelinst. vid Södertälje.
Dessutom driver E. fyra folkhögsk. i egen regi,
näml. Nedre Norrlands kristliga ungdomsskola i
Mellansel, Jämtbygdens ungdomsskola i Hålland
(Undersåker), Solviks kristliga folkhögsk. i
Frostkåge samt folkhögsk. Sundsgården i Råå.
Fridsbergs barn- och ålderdomshem, Hillsand
(Jämtland), är även E:s egendom. E. har sedan
gammalt bokförlag i Stockholm. E. utger
Mis-sionstidningen Budbäraren, De ungas tidning och
Barnens vän. — Litt: ”E. genom 75 år” (2 bd,
I93i).
Evangeliska förbundet till skyddande
av de tys k-p rotestantiska
intressena (ty. Evangelischer Bund zur Wahrung
der deutsch-protestantischen Interessen}
grundades 1886 i Erfurt. E :s syfte är att tillvarata tyska
protestantiska intressen gentemot romersk-katolsk
propaganda, motarbeta materialism och religiös
likgiltighet samt stärka enheten inom den tyska
protestantiska kyrkan.
Evangeliska råd (lat. consi’lia evange’licd)
kallas i den romersk-katolska kyrkans sedelära
sådana allmänna sedliga anvisningar, som icke
kunna uppställas som förpliktande sedlig norm
men vilkas iakttagande anses medföra särskild
förtjänst. Under medeltiden räknade man 12 e.
Nu plägar man vanl. sammanfatta dem i de tre
bekanta munklöftena (om fattigdom, kyskhet och
lydnad).
Evangeliska unionen. 1)
(Protestantiska unionen.) Ett förbund, som 1608
in-gicks mellan åtskilliga protestantiska furstar och
riksstäder under ledning av Kurpfalz med uppgift
att försvara de tyska protestanternas
religionsfrihet. Det upplöstes vid 30-åriga krigets utbrott.
2) En förening av luterska och reformerta
kyrkor i Tyskland. I Brandenburg-Preussen hade
en sådan förening varit ett önskemål alltsedan
furstehusets övergång från lutersk till reformert
bekännelse (1613). Pietismen och rationalismen
utjämnade de konfessionella motsättningarna, och
vid Luther-jubileet 1817 manade Fredrik Vilhelm
III till en union, varigenom den ena kyrkan ej
skulle övergå till den andra men båda med
bibehållen bekännelse förenas i gemensam gudstjänst.
Unionen vann allmän tillslutning men mötte även
opposition, då konungen sökte genomdriva en av
honom författad gudstjänstordning och gav på
1830-talet anledning till lutersk frikyrkobildning.
Unionskyrkans organisation fullbordades 1850
genom inrättandet av överkyrkorådet i Berlin.
Liknande unionskyrkor grundades även i andra tyska
stater.
Evangeliskt-sociala kongressen grundades på
hovpredikanten Stöckers tillskyndan 1890 i
Berlin för att samla evangeliska av skilda
riktningar till gemensamt arbete på det sociala
området. Den ville fördomsfritt undersöka det sociala
läget i landet, bedöma detta efter evangeliets
sedliga och religiösa fordringar samt göra dessa
mera verksamma och fruktbärande för det sociala
livet än hittills. Förutom årsmötena och
månadsskriften Evangelisch-Sozial kommo föredrag,
sociala kurser och de enskilda landsföreningarnas
möten i betraktande som verksamhetsformer.
Kongressen fortsatte även under Hitler-tiden till
en tid sitt arbete.
Evangeli’st, förkunnare av evangelium. Under
den äldsta kristna tiden förstods därmed en
kringresande predikant. Numera brukas ordet e. i allm.
blott om författarna till de fyra evangelierna i
N. T. Namnet e. brukas stundom inom olika
samfund som beteckning för en kringresande
förkunnare av evangelium.
Evangelistsymboler, de enl. ett redan i den
fornkristna kyrkan stadgat bruk vanliga
sinnebilderna för de fyra evangelisterna, vilka troddes
åsyftade med de djurskepnader, som i Hes. 1:
5—14 sägas omgiva Guds tron. Den kristna
kyr-kokonsten har i regel icke följt bibelns fantastiska
och konturlösa beskrivning på de fyra ”djuren”
(eller, i Joh. Upp. 4:6—8, ”väsendena”) utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
