Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Europa - Klimat - Växtvärld - Djurvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Europa
22
Absolut årsförändring (amplitud) hos temperaturen i Europa.
näml, tummelplats för det
virvlande luftutbytet mellan
ekvatorial- och
polarområdena, som åskådliggöres
genom de oftast österut
vandrande cyklonerna,
särskilt vanliga vintertiden; det
är dessa, som åstadkomma,
att världsdelen är så jämnt
bevattnad, frånsett de torra
områdena n. om Kaspiska
havet och de mycket
neder-bördsrika västsidorna av
t. ex. norska och skotska
fjällen, där topografien
fäller avgörandet. Största delen
av årsnederbörden faller
under sommarhalvåret; endast
på Island, i v. Norge och
västligaste Lappland, på
Brittiska öarna, i delar av
Holland och Belgien, i n. och v.
Frankrike samt i
Medelhavsområdet har man
övervägande nederbörd under
vinterhalvåret. E:s värme- och
köldpoler ligga i s. Spanien, resp. n. ö. Ryssland;
under vintern råder dem emellan en
medeltemperaturskillnad av ända till 350, under sommaren
endast hälften.
Växtvärld. Växtgeografiskt hör E. nära
samman med Asien. N. Rysslands och Kolahalvöns
Ishavskust kantas av ett smalt bälte av tundra,
som är en fortsättning på det stora nordasiatiska
tundraområdet. Skandinavien utom sydligaste
delen, Finland och Nordryssland ligga inom ett
bälte, där skogen ännu har stor utbredning. Den
består där övervägande av tall och gran,
österut förutom dessa även av lärkträd och flera
asiatiska arter. Av lövträden är björken det
härdigaste och bildar delvis trädgränsen. Åt s.
bli lövträden allt talrikare, och skogarna äro ofta
blandskogar. I Mellaneuropa består skogen på
lägre nivåer mest av sommargröna lövträd,
medan barrskogen huvudsakligen växer på
sandig mark och i bergstrakter. Bland de viktigare
skogbildande lövträden märkas boken, som har
en mera västlig och sydlig utbredning och har
sin rikaste utveckling i den s. k. atlantiska
delen av området, samt eken, som når längre åt
n. och ö. De sommargröna skogarnas område
sträcker sig i s. ung. till Kantabriska bergen,
Pyrenéerna, Alperna och Balkanbergen.
Sydligaste E. tillhör Medelhavsområdet, som
utmärkes av ständigt gröna lövträd och buskar.
Karakteristisk för området är m a c c h i a n, en
låg, buskartad skog, som övergår i heden, vilken
har stor utbredning. Egentlig skog är sällsynt.
Den är gles och består av barrträd, ss. pinje
och andra tallar, samt vintergröna ekar.
Utmärkande för Pyreneiska halvön är korkeken
(gemensam för denna halvö och n. v. Afrika).
Väst-mediterran är även dvärgpalmen, E:s enda
vildväxande palm. I södra E. får landskapet till
stor del sin prägel genom odlade växter, ss.
da
delpalm, oliv, cypress, orange, Eucalyp tus-arter,
agave, fikonkaktus m. fl., av vilka många spritt
sig starkt. Sydöstra E. är stäppområde,
sammanhängande med det asiatiska. Eurasiska stäppens
västligaste utpost är ungerska pustan. Stäppen
täckes av gräs och halvgräs med inblandade
högre och lägre örter. Karaktärsväxt för pustan och
även för delar av ryska stäppen är fjädergräset
(Stipd).
Djurvärld. De nordligaste delarna av E., n.
om och (i Skandinavien) ovan skogsgränsen,
räknas till den arktiska regionen; för dem mest
utmärkande äro fjällräv, snösparv, fjälluggla,
snöripa samt även vildren och fjällämmel. I
övrigt tillhör hela E. den palearktiska
regionen. Kulturens framsteg ha i hög grad
förändrat den högre djurvärldens ursprungliga
karaktär. Uroxen och visenten, som i forntiden voro
utbredda över stora delar av E., ha utrotats;
utanför det tidigare Ryska rikets område finnas
älgen blott i Skandinavien, Finland och
Ost-preussen, bävern blott vid nedre Rhöne,
mellersta Elbe och i s. Norge; även varg, björn,
vildkatt, lo, kronhjort m. fl. äro starkt
tillbaka-trängda. Inskränkta till olika delar av
Medel-havszonen äro bl. a. europeiskt piggsvin,
muff-lonfåret, dovhjort (i vilt tillstånd), schakal,
ichneumon (”faraoråtta”), genett, flera gamarter,
flamingo, geckoödla och kameleont; vid
Gibraltar lever E:s enda apart, magoten (Inuus
ecau-datus). Till en östlig stäppfauna, som i
Mellaneuropa framträngt olika långt mot v., höra
hams-ter, sisel, stäppmurmeldjur (bobak), blindråtta,
trappar, stäpphöns ävensom saigaantilopen, E:s
enda antilopart, nästan utrotad i E. (nu blott
s. v. om nedre Volga). Till E. införda djur äro
bisamråtta och fasan.
Fågelvärlden är individrikast på n. E:s
fågelberg, främst bebodda av olika alk- och måsfåg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
