Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Essexiter - Essexrasen - Essingen, Stora och Lilla - Essington - Essivus, essiv - Essling el. Esslingen (ort i Österrike) - Esslingen (stad i Württemberg) - Ess moll - Esso - Essunga - Essvik - Essä - d’Estaing, Charles Hector - Estampe - Estancia - Estaunié, Édouard - Este, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
877
Essexrasen—Este
878
varieteter av bergarten gabbro, vilka uppträda
tills, m. s. k. alkalibergarter.
Essexrasen [e’siks-], se Svinraser.
Essingen, Stora och Lilla, två till
Bromma församling i Stockholm hörande öar och
stadsdelar i Mälaren. De äro genom broar
förenade med varandra och med stadsdelen
Kungsholmen; bussförbindelser med inre staden. Fr. o.
m. 1920-talet ha E. vuxit ut till ett modernt
bostadsområde. På Stora E. finnas folkskola,
idrottsplats, strandbad m. m. På Lilla E. ligga
fabriker, tillhöriga ab. Elektrolux (även
laboratoriebyggnad) och ab. Primus.
Essington, ort i s. ö. Pensylvanien, U.S.A.,
vid Delawarefloden; c:a 1,500 inv. E. grundades
av svenskar 1643.
Essivus, e s s i v, kasus i finsk-ugriska språk.
E’ssling el. E’s s 1 i n g e n, ort i Österrike, se
Aspern och Essling.
E’sslingen, stad i Württemberg, vid Neckar,
10 km ö. s. ö. om Stuttgart; 50,000 inv. E:s
inre har en ålderdomlig prägel. Bland de talrika
kyrkorna märkas Dionysiuskyrkan, urspr. från
1000-talet men i sitt nuv. skick från
1200—1300-talen, den gotiska Frauenkirche (1321—1507)
och barfotamunkarnas kyrka (1300-talet).
Stadens äldre rådhus, en sengotisk byggnad från
1430, blev fullst. förstört i 2:a världskriget. E.
är en av Württembergs främsta industristäder
med järnvägsverkstäder, stor maskinfabrik,
textil-, läder- och livsmedelsindustri. — E. blev 1209
fri riksstad; 1803 tillföll det Württemberg.
Ess moll (fr. mi bémol mineur, eng. e flat
minor), mus., den molltonart, som har ess till
grundton och företecknas med sex b, näml, för
h, e, a, d, g och c; förväxlas enharmoniskt med
d i s s moll.
Esso, ett i U.S.A. omkr. 1930 och i Sverige
1939 infört varumärke för petroleumprodukter
m. m. från Standard Oil Co. of New Jersey.
Essunga, socken i mellersta Västergötland,
Barne härad, Skaraborgs län, kring Nossan;
49,85 km2, 2,620 inv. (1951). Bördig och välodlad
slätt kring den djupt nedskurna ådalen. Flera
mossar. 3,188 har åker. Inom E. ligger största
delen av Nossebro municipalsamhälle. Egendomar:
Tumleberg, Åsen och Stora Djupsås. Kyrkan
av sten uppfördes 1904—05. Bildar med Lekåsa,
Barne-Åsaka, Fåglum och Kyrkås ett pastorat
i Skara stift, Vånga kontrakt; utgör tills, m.
Malma, Främmestad, Bäreberg, Kyrkås, Fåglum,
Barne-Åsaka och Lekåsa storkommunen Essunga;
240,46 km2, 6,646 inv. (1951).
Essvik, industrisamhälle i Njurunda sn i
Medelpad, på ö. sidan av Ljungans mynningsvik;
tills, m. N y h a m n och Klampenborg i n.
c:a 1,800 inv. I E. finnas sulfit- och
sulfitspritfabrik, tillhörande Essviks ab. I Nyhamn
finnas kemiska fabriker, tillhörande Svartviks
ab., med tillverkning av svamp och klister.
Essä (eng. essay, fr. essai, försök), kortare
avh. över vetenskapligt ämne, skriven med vitter
stil. Montaigne nyttjade först ordet i dess nuv.
mening, i en boktitel (”Essais”, 1580) på fr.,
och Bacon efter hans föredöme 1597 på eng.
(”Essayes, or counsels, civill and morall”). I
Sverige har e. först i senare tid funnit utövare.
—- E s s ä i’s t, författare av essäer.
d’Estaing [dästa’], Charles Hector, greve
d’E., fransk amiral (1729—94). Han deltog 1757
som överste i en expedition till Indien, fick
befäl över några skepp och stred med framgång
mot engelsmännen i Indiska oceanen. Han deltog
även i striderna vid Nordamerikas kust och i
Västindien under amerikanska frihetskriget.
Under revolutionen sökte E. rädda Marie Antoinette,
blev därför själv misstänkt och giljotinerades.
Estampe [ästä’p], fr., avtryck (av graverad
el. etsad plåt), gravyr; koppar- o. stålstick o. s. v.
Estancia [ästa’nbia], sp., bostad, vistelseort; i
Sydamerika, särskilt Argentina, större
boskaps-farm.
Estaunié [ästånje’], Édouard, fransk
författare (1862—1942). Han odlade med framgång
den psykologiska och moraliska romanen i
Bour-gets stil. Han
skildrar med förkärlek
franskt borgerligt
vardagsliv. Hans
författarskap har en
grundton av allvar; den
minutiösa s j
älsanaly-sen ledsagas av en
fin, svårmodig lyrism.
Bland hans även i
Sverige mycket lästa
romaner märkas ”La
vie secrète” (1908;
sv. övers. 1928), ”Les
choses voient” (1913;
sv. övers. 1926), ”L’a-
scension de M. Baslèvre” (1920; sv. övers. 1926),
”L’appel de la route” (1921; sv. övers. 1925).
E’ste, italienskt furstehus, vars anor trol.
kunna ledas tillbaka till 800-talet. Ätten, vars
stamort var staden Este s. v. om Padova, kom
att befryndas med flera europeiska furstehus och
delades i olika linjer. Den italienska huvudlinjen,
efter stamfadern Fulco I (d. 1135) även kallad
den fulco-esteska grenen, förvärvade stora
besittningar i Italien, främst Modena, tidvis även
Ferrara; grenens siste manlige medlem Ercole
III Rinaldo (d. 1803) berövades under
revolutionstidens stormar hertigdömet Modena; hans
dotter blev g. m. ärkehertig Frans Ferdinand
av Österrike, varigenom huset Österrike-E.
grundades, som 1814 fick Modena, då detta av
Wien-kongressen tilldelades Ferdinands son Frans IV
(d. 1846). Med dennes son Frans V (d. 1875),
som 1859 fördrivits från sitt hertigdöme, utgick
ätten, varefter titeln och godsen övergingo till
ärkehertig Frans Ferdinand (1863—1914). Efter
honom fick dåv. ärkehertig Karl Frans Josef,
sedermera kejsar Karl I, familjens namn och
vapen; från 1917 övergingo dessa på hans son
Robert (f. 1915). En annan gren av huset E.
är den tyska ätten Welf, vars stamfader var
hertig Welf IV av Bayern, son till markgreve
Azzo E. (d. omkr. 1097) i hans (2:a) gifte med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
