Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Esperanto - Espina de la Serna, Concha - Espinas, Alfred - Espinel, Vicente de - Esping - Espinhaço, Serra do - Espirito Santo - Espiritu Santo - Esplanad - Esplunda, Äsplunda - Espressivo - Espri - Esprit - Esproncedo, José de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
867
Espina de la Serna—Espronceda
868
esperantotidningen. 1922 bildades Svenska
arbe-tareesperantoförbundet med egen tidn.
1905 samlades i Boulogne-sur-Mer den första
e.-k ongressen. Kongressen förklarade som
e:s oantastliga grundval, fundamento de e., tre
av Zamenhofs skrifter: 1) grammatik i 16
regler, 2) ”universala vortaro”, ordbok, samt 3)
”ekzercaro”, övningssamling. Vidare utsågs en
språknämnd, ”lingva komitato”, att ”sörja för
bevarandet av språkets fundamentala principer
och kontrollera dess utveckling”.
Ett flertal läroböcker ha utkommit på
svenska; bland de nyare kunna nämnas t. ex. C.
Ohlsson, ”Lärobok i e.” (1925), N. Nordlund,
”Esperanto-grammatik i utförlig framställning” (4:e
uppl. 1933); P. Nylén, ”Esperantisk-svensk
ordbok” (1933); S. O. Jansson, F. Lindén & B.
Gerdman, ”Svensk-esperantisk ordbok” (1934—
35); H. Seppik och E. Malmgren, ”Systematisk
kurs i e.” (7:e uppl. 1949).
Espi’na de la Se’rna, C o n c h a, spansk
författarinna (f. 1879). Efter ett kort äktenskap
i Chile återvände hon till hemlandet, där hon
med sin förstlingsroman, ”La nina de Luzmela”
(1909), inledde en lång serie av romaner. E.
skildrar den spanska kvinnan under olika
skepnader och öden; hennes favoritmotiv är den unga,
undergivna flickan, som offrar sin kärlek för att
rädda familjen från ekonomisk undergång. E.
har i sitt hemland vunnit stor popularitet. En
av hennes bästa romaner, ”La esfinge maragata”
(1914), har översatts till svenska av R. Fridholm
under titeln ”Mariflor” (1929); det är en
intressant, rätt dyster skildring av en baskisk
folkspillra. Samme översättare har försvenskat ”El
metal de los muertos” (1920; ”De dödas metall”,
1925). En glänsande skildring av sin hemtrakt,
Santander, har hon givit i romanen ”Altar mayor”
(1926). Nordspanskt lantliv skildras också i
dramat ”El jayon” (1919). Bland E :s senare
arbeten märkas ”Copa de horizontes” (1930) och
”Retaguardia” (1937). — Litt.: C. W. Smith,
”C. E. and her women characters” (1933).
Espinas [äspina’], Alfred Victor, fransk
filosof (1844—1922), prof, i nationalekonomi vid
Sorbonne 1893. E. ägnade sitt huvudstudium åt
sociologien. I sitt första arbete, ”Les sociétés
animales” (1877), hävdar E., att sociologien är
en vetenskap och att grunden till denna nya
vetenskap måste sökas i biologien. Man kan
förstå de mer invecklade samhällena ur de mindre
komplicerade, och man skall därför undersöka
djurens samhällsbildningar för att bättre
begripa de mänskliga. Samhällena äro organismer, i
vilka individerna äro delar av ett helt. Dessas
förhållande till det hela regleras av lagar, av
vilka de moraliska buden endast äro ett uttryck.
I sitt sista arbete, ”Études sur 1’historie de la
philosophie de 1’action. Descartes et la morale” (2
bd, 1925), ville E. visa, att Descartes’ filosofi
förberett den uppfattning, som framställes i
”Contrat social”.
Espine’l, Vicente de, spansk författare
(1551—1624). Han skrev en förträfflig
skälmroman, ”Relaciones de la vida y aventuras del
escudero Marcos de Obregon” (1618), där han
skildrar sitt krigarlivs äventyr. Dessutom utgav
han talangfulla dikter.
Esping, lastbåt, läktare, se Äsping.
Espinhago, Ser ra do [sä’ra Öo i/pinja’so],
bergstrakt i ö. Brasilien (se d. o., sp. 739).
Espirito Santo [i/pi’rito sä’nto], stat i
Brasilien, vid Atlanten, n. om Rio de Janeiro; 44,684
km2, 906,000 inv., botokuder, negrer, vita och
biandfolk. Odling av kaffe, kakao, socker och
bomull; skogs- och bergsbruk. Huvudstaden,
Victoria, har god hamn. Tyskar och italienare
ha här anlagt välskötta kolonier.
Espiritu Santo [äspi’rito sa’ntå], ö, se Nya
Hebriderna.
Esplanäd. 1) Bred gata, planterad med träd.
— 2) öppen plats, som man för att få fritt
skottfält lämnar mellan ett citadells fältvall och
den vidliggande staden.
Esplunda, Ä s p I u n d a, gods i Rinkaby sn i
Närke, vid Hjälmaren 7 km ö. n. ö. om Örebro,
omfattar med underlydande i Rinkaby och
Glanshammars socknar samt Örebro stad 1,535 har,
därav 675 åker; taxeringsvärde 1,169,000 kr.
Slottet av sten i tre våningar uppfördes 1872 och
blev delvis ombyggt 1904; sex flyglar äro från
1700-talet. Saml. av släktporträtt, ett äldre bibi,
och ett värdefullt arkiv. Anlagt 1616 av
riksrådet C. Bonde, har E. tillhört dennes ätt och
sedan 1688 gått i arv från far till son inom
ätten Mörner af Morlanda.
Espressi’vo, it., mus., uttrycksfullt.
Espri (fr. esprif), prydnad av fjädrar i
damhattar, hårklädslar el. på klänningar.
Esprit [äspri’], fr., ande, förstånd, kvickhet;
fint vett.
Espronceda [äsprånbä’Öa], José de, spansk
författare (1808—42). Efter att ha deltagit i
revolutionära sammansvärjningar måste han fly
från Spanien. I London lärde han känna Byrons
diktning, vilken utövade stort inflytande på hans
egen. — E. var den spanska nyromantikens
främste skald. Hans ytterst subjektiva diktning
präglas av våldsam och impulsiv kraft, glödande
fantasi och högt utvecklad formtalang. Minst
Esplunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
