Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eskil, den helige - Eskil (ärkebiskop) - Eskil (lagman) - Eskil Mikaelis - Eskils gemak - Eskilsson, Nils - Eskilsson, Peter - Eskilstorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eskil—Eskilstorp
851
Då Inge fördrivits och konung Sven med sina
trosförvanter skulle anställa blot vid
Strängnäs, vågade E. i spetsen för sina klerker
tränga sig fram. På hans bön skall ett
järtec-ken ha skett: dunder hördes, och snö och regn
föllo ned över altare och slaktdjur. Enl.
sägnen skall under den förbittring, som då uppstod,
en spåman, Spabodde från Finninge, ha träffat
E:s huvud med en sten och en annan man ha
krossat hans huvudskål med en yxa. Blot-Sven
fällde dödsdomen över den redan döde.
Legenden har utsmyckat martyrens död med
järtec-ken. Till hans ära uppfördes i Tuna en kyrka
med hans namn, vilken trol. före 1185
överlämnades till johanniterna, som där anlade ett
kloster. Som E:s dödsdag firades under den
katolska tiden 12 juni. — Litt.: S. Lindqvist, ”Den
helige E:s biskopsdöme” (i Antikvarisk Tidskr.
för Sverige, 22:1, 1917); T. Schmid, ”Sveriges
kristnande” (1934).
Eskil, ärkebiskop av Lund (d. 1181 vid hög
ålder). Tillhörde Sven Thorgunnassons mäktiga
ätt och erhöll sin utbildning i Hildesheim. 1133
var han prost vid S:t Laurentius i Lund, blev
1134 biskop i Roskilde och efterträdde aug.
1138 sin farbroder Asker som ärkebiskop. Vid
denna tid omfattade ärkestiftet Lund hela den
skandinaviska Norden med öarna i n. Atlanten.
I E:s tid frånskildes emellertid Norge och öarna
1154 som särskilt ärkebiskopsdöme med säte i
Nidaros. 1164 vigde E. den förste ärkebiskopen
av Uppsala, Stefan. I samband därmed knöts
till ärkestolen i Lund primatet över Sverige.
Med detta förenade E. värdigheten av påvlig
legat.
E. var en starkt framträdande representant för
den internationellt betonade kyrkan, vars ställning
över det världsliga samhället han skarpt
underströk. Han hörde till denna riktnings främste
och var nära förbunden med Alexander III,
Bernhard av Clairvaux m. fl. I kampen för den
egna kyrkans oberoende gentemot Hamburg
invecklades han i strid med kejsar Fredrik
Barba-rossa, hölls 1156 fången av denne och gav
därvid anledning till konflikten s. å. mellan
kejsar-och påvemakt. I hemlandet kämpade han först mot
den konung Olof Haraldsson (d. 1144), vilken
mot honom uppsatte en ny ärkebiskop, sedan
efter Olofs besegrande mot Sven Grade, som
han 1154 fördrev från tronen, slutligen i
samband med den påvliga schismen efter Alexander
HI:s val mot Valdemar I. Den senare tvang
honom 1161—67 i landsflykt. Under denna
företog E. en pilgrimsfärd till Jerusalem och
levde länge i Frankrike och Rom. Först 1167 kunde
han med stöd av påven Alexander III vända
tillbaka. 1174—76 vistades han ånyo i
Frankrike. Påven beviljade honom 1177 tillstånd att
nedlägga ärkebiskopsvärdigheten. E:s
efterträdare blev Absalon.
För utvecklingen av den nordiska kyrkan fick
E:s verksamhet epokgörande betydelse.
Ärkebi-skopsdömets ekonomiska ställning grundfästes
genom förvärvandet av privilegium på V4 av
myntet i Lund. Han upprättade två nya prelaturer
852
och höjde prebendenas antal från 13 till 20.
Domkyrkan i Lund invigde E. 1145. Flertalet
romanska kyrkor i Skåne och Halland samt på
Bornholm torde tillhöra hans ärkebiskopstid.
Efter återkomsten ur landsflykten utfärdade han
den skånska kyrkolagen. Under ärkebiskopstiden
blev E. en av alla tiders främsta
klostergrund-läggare. Han grundläde cisterciensklostren i
Herrevad (1144) och i Esrom (1151),
premon-stratensklostren i öved, Tommarp (1155) och
Lund, det lundensiska nunneklostret S:t Peder
av benediktinorden och införde även johanniter
och kartusianer i Danmark. I grundandet av
cisterciensklostren i Alvastra och Nydala (1144)
samt premonstratensklostret i Vä tog E.
avgörande del. E. tillbragte sina sista år som
broder i Clairvaux och ligger begraven vid
högaltaret i klosterkyrkan där.
Litt.: L. Weibull, ”Den skånska kyrkans
äldsta historia” (i Hist Tidskr. för Skåneland,
V (1914 ff.) och i ”Lunds domkyrkas historia
1145—1945”, 1 (1945).
Eskil, lagman i Västergötland, en av sin tids
mäktigaste män, son till Magnus Minnisköld samt
äldre broder till Birger jarl (1200-talets förra
del). Redigeringen av den äldre Västgötalagen
knytes till hans namn. Till följd av
Västergötlands läge och sitt eget giftermål med Kristina,
norske j arlen Håkon Galens änka, stod E. i
nära förbindelse med Norge och anlitades ofta
som underhandlare mellan den norska regeringen
och den svenska. 1219 gästades han av Snorre
Sturlasson.
Eskil Mikaèlis, finansämbetsman under
1500-talets förra hälft. Han omnämnes 1502 som
Sten Sture d. ä:s finansielle förtroendeman.
Senare synes han ha tagit anställning hos Erik
Johansson (Vasa). Därunder kom han i nära
förbindelse med dennes son Gustav Eriksson,
i vars personliga tjänst han omtalas 1517.
Sedan Gustav Eriksson 1523 bestigit Sveriges tron,
var E. hela sin återstående livstid konungens
privatekonomiske rådgivare. Dessutom intog han
från slutet av 1520-talet i många år som
kamre-rare en ledande ställning inom rikets
finansförvaltning. Jfr Eskils gemak. — Litt.: G.
Carlsson, ”Gustaf Vasas äldste tjänare” (i Personhist.
Tidskr. 1918—19).
Eskils gemak benämndes fyra valv, belägna
i bottenvåningen av Stockholms forna slotts s. v.
del. Valven nyttjades under Gustav I:s tid som
konungens privata skattkammare, vilken stod
under Eskil Mikaelis’ (se d. o.) personliga vård.
Här satt Erik XIV fången 1568—70.
Eskilsson, Nils, tapetvävare, se Nils
Eskils-son.
Eskilsson, Peter, målare (1820—72). Han
tillhörde den sv. Düsseldorfskolan, vistades i
Düsseldorf 1853—59, målade där och efter sin
hemkomst lantlig genre och Bellmansmotiv samt
var en föga betydande konstnär, ehuru hans små
tavlor blevo ganska omtyckta.
Eskilstorp, socken i s. v. Skåne, Oxie härad,
Malmöhus län, utefter s. häradsgränsen mot
Skytts härad vid Öresund; 8,05 km2, 264 inv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
