Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erosionsbas - Eroter - Erotik - Erotika - Erotomani - Erpenius, Thomas - Errare humanum est - Erratisk - Erratum (errata) - Error - Ersatz - Erska - Erskein, Alexander von - Erskine, Thomas - Erslev, 1. Edvard - Erslev, 2. Kristian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
833
Eroter—Erslev
834
Vinderoderade bergformationer. Spanien.
männa denudationen tenderar att nå men aldrig
uppnår. Den slutliga e., till vilken floderna
sträva att sänka landet, är naturligtvis havsytan.
Förutom denna allmänna e. förekomma
andra, lokala och mera tillfälliga, t. ex. där
en flod passerar en sjö. När landskapet
denu-derats ned till e., är den fluviala erosionscykeln
fullbordad, och resultatet är ett p e n e p 1 a n.
— En nu mindre vanlig liktydig term är
basnivå.
Eroter [-å-], kärleksgudar, se Eros.
Erotik, älskog; kärleksdiktning. — E r ö t
i-k e r, person av erotisk läggning; kärleksskald. —
E r ö t i s k, kärleks-, älskogs-; sinnlig.
Erotika [-å’-] samlingar av lättfärdig
älskogs-poesi, särskilt franska från 1700-talet.
Erotomani (av grek. e’ros, kärlek, och
ma-ni’a, sinnessjukdom), beteckning, särsk. i äldre
litteratur, för paranoida sjukdomstillstånd, vilka
utmärkas därav, att tankevillorna ha erotiskt
innehåll, oftast av sådan form, att den sjuke
inbillar sig vara föremål för förälskelse från en
person av det andra könet och tycker sig i
allehanda indifferenta förhållanden se bevis därpå.
Mycket ofta nyttjas dock ordet e. om sjukliga
sexuella överretningstillstånd (stegrad könsdrift).
Erpenius, Thomas, nederländsk orientalist
(1584—1624), prof, i Leiden. Han upprättade ett
med arabiska, syriska, etiopiska, och hebreiska
typer försett tryckeri. E:s arbeten, ”Grammatica
arabica” (1613), ”Rudimenta linguæ arabicæ”
(1620) m. fl., voro länge de mest använda vid
studiet av arabiska.
Erräre humänum est, lat., att fela är
mänskligt.
Errätisk (av lat. erräre, irra), geol., som har
förbindelse med flyttblock. — Erratiska
block, se Flyttblock.
Errätum (plur. er räta), lat., misstag;
tryckfel.
Error, lat., misstag.
Ersatz [ärza’ts], ty., ersättning, surrogat.
Erska, socken i v. Västergötland, Bjärke
härad, Älvsborgs län, n. om sjön Anten; 39,32 km2,
NF VI — 27
1,421 inv. (1951). Huvudbygden ligger i
Mell-byåns dal; i v. Risvedens skogstrakt. Vid
järnvägen Göteborg—Skara ligger stations- och
industrisamhället Sollebrunn (c:a 550 inv.)
med provinsialläkare, distriktsveterinär och
apotek samt betonggjuteri och flera möbel- och
snickerifabriker. Egendomar: Grävsnäs och
Lantbogården. På en udde i Anten ruin av
Grävsnäs’ slott (se d. o.). Kyrkan av tegel uppfördes
1885—86. Ingår i StQra Mellby, Magra, E. och
Lagmansereds pastorat i Skara stift, Väne
kontrakt; tillhör storkommunen Bjärke.
ETskéin, Alexander von, frih.,
ämbetsman (1598—1656), av skotska ätten Erskine. E.
var född i Pommern och 1628—31 svensk agent
i Stralsund, blev krigsråd vid huvudarmén i
Tyskland 1634. Han biträdde vid kongressen i
Osnabrück 1646—47, blev krigspresident vid
armén 1648 och var delegat vid
fredsexekutionsver-ket i Nürnberg 1649—50. E. sändes att ordna
styrelsen i Bremen och Verden 1651, blev
president (guvernör) där 1653, svensk adelsman 1652
och frih. v o n E. 1655 (ointroducerad) samt s. å.
åter krigspresident. Han tillfångatogs under
kriget i Polen 1656 och dog kort därefter. Om de
stora bok- och arkivsamlingar E. sammanbragte
i Tyskland, Böhmen och Polen se O. Walde,
”Storhetstidens litterära krigsbyten” (2 bd,
1916—20).
Erskine [ä’skin], Thomas, 1 :e baron E.,
engelsk advokat och politiker (1750—1823). Han
övergav en påbörjad bana som militär och blev
efter juridiska studier 1778 advokat. E. fick stort
anseende för vältalighet och en mycket
inbringande praktik; bl. a. förde han flera politiska
processer. 1783—84 och 1790—1806 tillhörde han
underhuset, slöt sig till whigpartiet men kunde icke
göra sig gällande i parlamentet. 1792 försvarade
han Thomas Paine och skrev 1797 en broschyr,
”View on the causes and consequences of the
present war with France”, till försvar för
franska revolutionens principer. Han blev 1806 pär
och var några månader lordkansler i Fox’
ministär. Sedan dalade hans stjärna alltmera, och
han hade dessutom att kämpa mot ekonomiska
svårigheter. Hans politiska roman ”Armata”
(1817) utgick i flera uppl. — Litt: H. Duméril,
”Lord E.” (1883).
Erslev. 1) Edvard E., dansk geograf (1824
—92). Han var 1850—71 lärare först i Roskilde,
senare i Århus; fick 1871 professors titel. E.
utgav en populär geografisk skildring, ”Den danske
stat” (1855—57), och från 1865 en rad mycket
begagnade läroböcker i geografi för olika
skolklasser och efter en väsentligen ny plan, vilka
delvis varit förebilder för senare arbeten av
samma slag och även bearbetats i Finland, Norge och
Sverige. E. bildade 1876 Det danske geografiske
selskab och var till 1886 dess egentlige ledare
som sekr. och red. av dess tidskrift. 1886 utgav
han ”Jylland, studier og skildringer til
Danmarks geografi”.
2) Kristian Sofus August E., den föreg :s
brorson, historiker (1852—1930). Han blev 1879
fil. dr., var 1883—1916 prof, vid Köpenhamns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
