Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eritrea - Erivan - Erixon, Sigurd - Erixson, 1. Sven (”X:et”)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
819
Erivan—Erixson
820
Infödingar från Eritrea. Dottern (t. v.) koptiska,
modern hedning.
framträngande i Etiopien hejdades genom
nederlaget vid Adua, mars 1896, varefter Italien
genom freden i Addis Abbeba s. å. erkände
Etiopiens oberoende. Efter den italienska erövringen
av Etiopien 1935—36 blev E. en del av
Italienska Östafrika. Under 2:a världskriget
inträngde brittiska trupper i jan. 1941 i E., erövrade
i april Massaua, i juni Assab, varmed det
italienska motståndet i E. upphörde. I freden i
Paris 1947 mellan de allierade och Italien
avstod sistn. makt från E. Frågan om dess
framtida ställning är olöst och skall avgöras av
Storbritannien, Frankrike, Sovjetunionen och U.S.A.
Den brittiska regeringen har förklarat sig
villig att gå med på att E. helt el. delvis
tillerkän-nes Etiopien, vars kejsare hävdar, att förvärvet
av hela E. är nödvändigt för hans rike.
I E. har Evangeliska fosterlandsstiftelsen
varit verksam sedan 1866 och Bibeltrogna vänner
sedan 1911 (de sistn. ha dock f. n. ingen
mis-sionsstation). —• Litt.: A. Pollera, ”Le
popola-zioni indigene dell’E.” (1935); S. H. Longrigg,
”A short history of E.” (1945).
Eriva’n, huvudstad i Armeniska socialistiska
sovjetrepubliken, n. om Ararat, vid Aras’ biflod
Sanga; 200,000 inv. Befolkningen består av
armenier, ryssar, turkar, tatarer m. fl. E. har
under de sista årtiondena vuxit snabbt och äger
betydande kemisk, läder-, textil-, trävaru- och
livsmedelsindustri. E. är Armeniens
kulturcentrum med ett 1921 grundat univ. och
konserva-torium. E. var fordom en stark fästning,
omstridd av turkar och perser; intogs 19 okt. 1827
av ryssarna under Paskievitj och avträddes jämte
kringliggande område till Ryssland 1828. -— Om
den armeniska republiken E. se Armenien.
Erixon, Sigurd Emanuel, etnolog,
kulturhistoriker (f. 1888 26/s), fil. lic. i Uppsala 1925,
fil. hedersdr 1927; amanuens vid Nordiska
mu-séet 1916, intendent 1924, prof, i nordisk och
jämförande folklivsforskning vid Nordiska
mu-séet 1934. E. har utfört ett omfattande och
särsk. på byggnadskulturens och sociologiens
område grundläggande arbete för svensk
etnologi. 1912 påbörjade han omfattande
undersökningar av svenska byar och gårdar, vilkas
re
sultat förvaras i Nordiska muséets arkiv; 1916
—34 ledde han muséets etnologiska
undersök-ningsavd. Vid muséet nedlade han även som
föreståndare för allmogeavd. ett omfattande
muse-alt arbete. Han organiserade också
avdelningarna för hantverk, industri och allmogeliv vid
jubileumsutställningen i Göteborg 1923 och är
sedan 1939 ordf, i Statens sjöhistoriska museums
nämnd. Som innehavare av Hallwylska
professuren vid Nordiska muséet meddelar E. även
undervisning i nordisk etnologi, numera nordisk
och jämförande folklivsforskning, vid Stockholms
högsk. Till professuren är knutet ett inst. för
folklivsforskning. — E:s vetenskapliga insats har
tagit sig uttryck i en mycket vidsträckt litterär
produktion. Denna omfattar ett stort antal
uppsatser i vetenskapliga tidskr. Hans intresse låg till
en början på bebyggelseformationerna och
byggnadstekniken men har
senare kommit att
sträcka sig även över
heminredningen,
folkkonsten och viktiga
områden av
näringslivet. Rörande
bondesamhällets sociala
struktur har han
gjort mycket
betydelsefulla undersökningar, vilka även
kommit att beröra andra
samhällsklasser. Bland
E:s skrifter förtjäna,
utom ungdomsarbetena
”Stenåldern i Blekinge” (1913) och ”Ronneby
byggnadshistoria under 1700-talet” (1918, tills, m.
S. T. Kjellberg), främst att nämnas det
monumentala ”Skultuna bruks historia” (2 bd, 1921
—35), ”Möbler och heminredning i svenska
bygder” (2 bd, 1925—26, ny uppl. under namnet
”Folklig möbelkultur i svenska bygder”, 1938),
”Sveden, en bergsmansgård i St.
Kopparbergslagen” (1934), ”Den äldre folkliga bebyggelsen
i Stockholmstrakten” (1941), ”Mässing” (1942)
och ”Svensk byggnadskultur” (1947). Under sin
tid som föreståndare för Skansens
kulturhistoriska avd. utgav E. 1925 en omfattande
vägledning över samlingarna, vilken utkommit i flera
uppl. En saml. viktiga uppsatser av bl. a.
metodiskt intresse äro sammanförda i arbetet ”Svenskt
folkliv” (1938). Tills, m. S. Wallin utgav E.
1929—38 ”Svenska kulturbilder”, 1—12 och n. f.
1—12. Han är därjämte redaktionssekr. för
samlingsverket ”Nordisk kultur” och utger
sedan 1937 ”Folk-Liv, acta etnologica et
folk-loristica”. Tidskr. Liv och folkkultur
(Samfundet för svensk folklivsforskning) utg. även
genom E.
Erixson. 1) Sven Leonard E. (kallad ”X:et”),
målare (f. 1899 23/n i Tumba), prof, vid
Konst-akad. 1943. E. började som yrkesmålare,
studerade vid Högre konstindustriella skolan 1919—
22 samt en kortare tid vid Konsthögskolan (O.
Hjortzberg) och arbetade tidvis ända till 1928
som medhjälpare åt dekorationsmålaren Filip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
