Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eriksbergs mekaniska verkstads ab. - Eriksdalsbadet - Eriksdalshallen - Eriksen, Edvard - Eriksen, Erik - Eriksen, Richard - Eriksgata - Eriksholm - Erikska ätten - Erikskrönikan - Eriksmåla - Eriksmässan (Ersmässan) - Erikson, Bernt - Erikson, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807
Eriksdalsbadet—Erikson
808
största på 23,500 ton, tillräcklig för
amerika-båtarna (se bild vid Docka, sp. 837—838).
Aktiekap. 6 mkr, antalet arbetare 3,000.
Eriksdalsbadet, simanläggning på Södermalm
i Stockholm, anlagd 1925 med 4 simbassänger
och ett simstadion (invigt 1929), dit större
simtävlingar sommartiden vanl. förläggas.
Eriksdalshallen, idrottshall på Södermalm i
Stockholm för boxning, brottning, gymnastik,
handboll, tennis m. m. Den invigdes 1939 och
har plats för 3—4,000 åskådare.
Eriksen, Edvard Christian Johannes, dansk
skulptör (f. 1876). E. var elev vid konstakad.
i Köpenhamn 1895—99 och lärare där 1908—19.
Bland hans arbeten märkas ”Hoppet” (1904) och
”Domen” (1906; båda i Statens museum for
kunst i Köpenhamn), kolossalstatyerna
”Sorgen”, ”Minnet” och ”Kärleken” till Kristian
IX :s och drottning Louises sarkofag i Roskilde
domkyrka (1910—18; marmor), flera figurer till
Glyptotekets i Köpenhamn utsmyckning (1930—
31) och många gravmonument.
Eriksen, Erik, dansk statsminister (f. 1902),
jordbrukare, ordf, i Venstreungdomens
landsorganisation 1929—32. E. tillhör Folketinget sedan
1935, styrelsen för Venstres folketingsgrupp
sedan 1940 (v. ordf. 1941—45), var 1945—47
minister för lantbruk och fiske i Buhls och
Knud Kristensens ministärer. Efter det
socialdemokratiska valnederlaget 1950 bildade E. som
statsminister i okt. s. å. en regering, sammansatt
av Venstre och de konservativa.
Eriksen, Richard, norsk filosof (1869—
1941). Han utgav 1911 avh. ”Jeget og
tænk-ningen”, vilken underkändes som doktorsavh.
vid Oslo univ. Detta underkännande gav
anledning till en häftig strid vid och utom univ., i
vilken även flera utländska forskare indrogos.
1915 blev E. fil. dr på en ny avh., ”Tænkningens
psykologiske utviklingsbetingelser”. Bland hans
skrifter från senare år må nämnas ”Erotikk og
livsanskuelse” (1928), ”Faser og kriser i
personlighetens utvikling” (1932) och ”Hvad er
men-nesket?” (1934).
Eriksgata, namn på den färd, som den vid
Uppsala (på Mora äng) valde konungen i
Sverige under äldre tider företog genom
landskapen för att emottaga deras erkännande och själv
bekräfta deras lag samt lova dem frid. Ordets
betydelse är oviss; snarast är det en
sammansättning med Erik, dock trol. ej med detta ord
som personnamn utan som appellativ med den
äldre betydelsen ”allhärskare”. Enl.
konunga-balken i Upplandslagen (1296) gick konungens
färd från Uppsala genom Uppland till
Strängnäs, därifrån genom Södermanland till
Svin-tuna (nu Krokek på Kolmården), därifrån genom
Östergötland till Holaveden, vidare genom
Småland till Junabäck (gränså mot Västergötland),
vilken vid Jönköping utfaller i Vättern, genom
Västergötland till Ramundeboda på Tiveden,
genom Närke till Oppboga bro (över Arbogaån),
genom Västmanland till östensbro (över Sagån,
vid Nykvarn) och så genom Uppland tillbaka till
Uppsala. Konungen mottogs vid varje landskaps
gräns av dettas män, som lämnade honom
gisslan och följde honom genom landskapet. E:s
ålder och ursprung äro okända; den fortlevde in
i nyare tid.
Eriksholm, se Trolleholm.
Erikska ätten, svensk konungaätt, som
härstammade från Erik den helige och under många
strider om kronan med Sverkerska ätten
regerade, omväxlande med denna, från omkr. 1150
till 1250.
Erikskrönikan, den äldsta av de sv.
medeltidskrönikorna, är avfattad på knittelvers och
skildrar tiden 1229—1319. Rörande tidpunkten för
dess tillkomst har förts en livlig vetenskaplig
strid. Säkert har E. förelegat i nu bevarat
skick 1335; sannolikt har kretsen kring Mattias
Kettilmundson spelat den mest betydande rollen
vid E:s tillkomst. Krönikan har sitt namn efter
hertig Erik Magnusson, för vilken den
är starkt partisk. Den behandlar huvudsaki.
brödrastriderna inom folkungarnas ätt. Bästa
uppl. av E. är utg. av R. Pipping i Sv.
forn-skriftsällsk:s saml. (1921). Jfr I. Andersson,
”Källstudier till Sveriges historia 1230—1436”
(1928) och S. Bolin, ”Om Nordens äldsta
historieforskning” (1931) .
Eriksmåla, handelsort i Algutsboda socken.
Eriksmässan (Ers mäss an), Erik den
heliges minnesdag. Var under den katolska tiden
en av Sveriges förnämsta helger och firades 18
maj. Ännu lever hos allmogen föreställningen,
att ”ersmässeax ger olsmässekaka” (Olofsdagen
29 juli).
Erikson, Bernt, författare (f. 1921 V2),
autodidakt, kontorist. E., som är en litterär
experimentator, får anses som en av 1940-talets
mera betydande diktare. Hans diktning präglas
av frän samhälls- och människokritik. Bland
hans arbeten märkas ”Namnet är människan”
(1941), ”Gräset vajar på menedar graven” (1944),
”Sagan om mördarriket jorden” (1946),
”Gudarnas omöjliga syntes” (1948) och ”Om
mässingen vaknar” (1949).
Erikson, Gustaf, ingenjör, uppfinnare
(1859—1922). Han utexaminerades från
Tekniska skolan i Örebro 1878, var ritare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
