Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ericson, 1. Nils - Ericsson, 2. John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
787
Erics(s)on
788
Nils Ericson.
der B. v. Plåtens ledning vid arbetena på Göta
kanal, blev 1823 underlöjtnant vid
Ingenjörkårens fortifikationsbrigad och övergick 1830 till
flottans mekaniska kår, där han 1850 blev
överste. E. ledde 1830—50 anläggandet av åtskilliga
viktiga kanalleder i Sverige (vid Stallbacka,
Säffle, Karlstad och Albrektsund) samt byggde
om Trollhätte kanal (fullb. 1844) och Stockholms
sluss (fullb. 1850). Sedermera utförde E. i
Finland kanalen mellan Saima och Finska viken
(fullb. 1855). Vid dessa för sin tid mycket
betydande ingenjörsarbeten ådagalade E.
framstående egenskaper. — E. kallades 1854 till chef
för statens järnvägsbyggnader. Efter ett
omfattande planläggningsarbete påbörjades 1855
arbetet på Västra och Södra stambanorna. 1856
öppnades för trafik de första bandelarna, Göteborg
—Jonsered och Malmö—Lund, samt 1862 hela
banan mellan Göteborg och Stockholm. Sedan
E. därmed fullbordat det första stora ledet i
stambanenätet och lagt grunden till en teknisk
och administrativ organisation för statens
järnvägar, begärde och fick han 1862 entledigande
från sitt chefskap för järnvägsarbetena.
Riksdagen beviljade honom en livstidspension av 15,000
rdr årl. Intill 1866 behöll E.
övermekanikus-tjänsten vid Trollhätte kanalverk. — E:s staty,
av J. Börjeson, restes 1893 invid
Centralstationen i Stockholm. Biogr. av C. Adelsköld i
”Lef-nadsteckningar öfver K. Vet. akad:s efter år
1854 aflidna ledamöter”, II (1878—85).
2) John Ericsson, den föreg:s bror,
ingenjör, uppfinnare (1803 31/?—89 8/s). Han
föddes nära Långbanshyttan i Färnebo socken,
Värmlands län, fick sin första utbildning under
B. v. Plåtens ledning vid arbetena på Göta kanal
och inträdde 1821 som fänrik vid Jämtlands
fältjägarkår. 1826 fick han permission och
överflyttade till England. Följ, år fick han förlängd
permission och erhöll kaptensfullmakt. Redan
som ung djupt intresserad av mekaniska ämnen,
gjorde han under sin militärtid åtskilliga
uppfinningar, bl. a. ”eldmaskinen”, en med
förbränningsprodukterna i eldstaden i st. f. ånga
driven motor, vilken idé han sedan utvecklade i den
s. k. varmluftmaskinen. Han sökte vinna
understöd för utveckling av sina idéer i England och
vann medverkan av Braithwaites maskinverkstad,
uppfann en tubångpanna med konstgjort drag och
anbragte denna på ett lokomotiv, med vilket
han 1829 icke utan framgång deltog i den
berömda tävlingen mellan ångvagnar på Liverpool
—Manchester järnvägen. Tävlingen vanns av R.
Stephenson. E. tillämpade då sin
ångpannekon-struktion på en flyttbar spruta och blev därmed
ångsprutans uppfinnare.
E. patenterade 1836 en dubbelpropeller,
som skilde sig från äldre, liknande konstruktioner
genom att den var helt nedsänkt i vattnet. De
praktiska resultaten blevo dock ogynnsamma,
tills E. återgick till enkelpropellrar och
samtidigt förenklade bladformen. E. är sålunda icke
uppfinnare till propelleridén, men har nedlagt
stor möda på anordningens praktiska utformning.
Genom sina många kostsamma experiment, bl. a.
med propellern, hade han dragit alltför stora
växlar på sin goodwill i England och flyttade
därför till U.S.A., där han 1839 trädde i
förbindelse med C. H. Delamaters mek. verkstad i
New York. Samarbetet med denna firma varade
resten av E:s liv och gynnade utvecklingen även
av många andra av E:s idéer. Propellern i sitt
nya skick lanserades framgångsrikt och bland
mängden av andra nykonstruktioner, med vilka
E:s namn särskilt förbundits, märkes framför
allt det slags djupliggande, små pansarfartyg,
som kallas monitorer. När inbördeskriget
mellan nord- och sydstaterna 1861 utbröt,
skyndade sydstaterna att utrusta ett pansarklätt
ångfartyg, ”Merrimac”, som snart visade sig som en så
farlig motståndare till nordstaternas av trä
byggda örlogsfartyg, att sydstaterna så när
vunnit herravälde till sjöss. E. lyckades genomdriva,
att ett försök skulle göras med hans monitortyp,
kongressen beviljade medel härför, och 6 mars
1862 var den första monitorn färdig att utlöpa.
Kort därpå stod den minnesvärda striden på
Hampton Roads mellan ”Merrimac” och
”Monitor”, vilken strid slutade med ”Merrimacs”
flykt. E:s uppfinning av monitorn bidrog ej
oväsentligt att förkorta kriget och förskaffade
E. ett utomordentligt anseende. Monitortypen
hade stort inflytande på utvecklingen av
krigs-fartygsbyggandet. Även inom torpedvapnet
var E. en föregångare. På äldre dagar ägnade
han sig åt konstruktion av en s 0 1 m a s k i n,
avsedd att utnyttja solvärmet för upphettning
av vattnet i en ångpanna.
E. räknas i teknikens historia till de stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
