Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engström, Albert - Engström, Carl Christian - Engström, Folke - Engström, Lars - Engström, Leander - Engström, Otto - Engströmer, Thore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Engström—Engströmer
716
Albert Engström: Skärkarlar. Teckning, 1915.
beten märkas ”Mitt liv och leverne”, 1907,
”Genom mina guldbågade glasögon”, 1911, ”Kryss
och landkänning”, 1912, ”Åt Häcklefjäll”, 1913,
”Medan det jäser”, 1918, ”Adel, präster,
smugglare och bönder”, 1923, ”Moskoviter”,
anteckningar från en resa till Ryssland 1924, ”Gotska
Sandön”, 1926, ”Anders Zorn”, 1928,
”Bouppteckning”, 1930, ”Naket o. s. v.”, 1934, ”Läsebok
för svenska folket”, 1938, ”Svensk natur”, 1939,
”Samlade berättelser”, 22 bd, 1915—35. E:s
karikatyrer uppenbara stark fantasi och grotesk
stiliseringsförmåga, hans svenska typer äro
studerade med skarp uppfattning och återgivna
med slående omedelbar och träffsäker realism.
I E:s litterära alstring intages det ojämförligt
främsta rummet av analyser av svenska
folktyper, av bönder, fiskare, skärgårdsbor och
landstrykare, vilkas primitiva tillvaro, lynnesart,
tankevärld och uttryckssätt skildras med rättfram
trovärdighet. Som berättare är han släkt med
Strindberg, P. Molin och Karlfeldt. — Litt.: T.
Fogelqvist, ”A. E.” (1933); ”Mest om A. E.”,
under red. av E. Malmberg (1941); ”A. E. —
konstnären”, utg. av S. Barthel (s. å.).
Engström, Carl Christian,
kanonkonstruktör (1827—1916). Han blev 1848
sekundlöjtnant vid flottan, där han 1884 avancerade
till kommendör. E. uppfann en
bakladdningsme-kanism, som med goda resultat provades 1854
vid Finspång. Han konstruerade en s. k.
batalj onskanon av 45 mm kaliber, avsedd att
medfölja infanteribataljonerna (”Karl XV:s
kärrebyssa”). Den var den första verkligt
snabb- och granatskjutande kanonen med
en-hetspatron.
Engström, Folke August, astronom (1856—
1926). Han blev 1881 docent och var 1890—1921
astronomie observatör vid Lunds univ., professors
namn 1921. Jämte N. C. Dunér utförde E.
zonobservationer vid Lunds observatorium 1879—
95, publicerade 1896. Han utgav dessutom
”Bestämning af banan för komet 1847 H” (1881),
”Bestämning af Lunds
obser-vatorii polhöjd” (1889).
Engström, Lars Magnus,
präst (f. 1867 28Z2),
kyrkoherde i Bolstad 1914,
kontraktsprost i s. Dals kontrakt
1918, emeritus 1938. E., som
innehaft många kyrkliga
uppdrag, företräder en strängt
konservativ teologi. Av hans
skrifter märkas
”Lokalförsamlingen”, 1 (1917; 3:e
uppl. 1926), ”För det inre
livet” (2 bd, 1920—32), ”En
kyrkans klenod. Luthers
lilla katekes” (1929, 2:a uppl.
s. å.), ”Greve Eric Josias
Sparre” (1936, 2:a uppl.
s. å.), ”Det heliga dopet”
(i945). ”Sjukbädden” (1945.
2:a uppl. 1946). 1942
tillägnades honom en festskrift
”Ordet och kyrkan”.
Engström, Per Leander, målare (1886—
1927). F. i Ytterhogdal, studerade E. vid
Konstnärsförbundets skola samt 1909—12 i Paris, en
tid under ledning av Matisse. Främst inom E:s
mångsidiga alstring stå de energiska, ofta
storslagna landskapskompositionerna med motiv
företrädesvis från Norrlands fjälltrakter; under ett
uppehåll i Italien 1920—23 målade han
stads-och landskapsbilder därifrån. Fantasirikedom och
kraft hos kompositionen förena sig i hans konst
med en flammande, rik kolorit. — Litt.: N.
Palmgren, ”L. E.” (1939).
Engström, Otto Ingemar, finländsk läkare
(1853—1919). Han blev 1884 docent och 1892
prof, i gynekologi vid Helsingfors univ. En av
honom upprättad privat klinik, där han
utvecklade framstående egenskaper som operatör, fick
1895 statsunderstöd; därifrån utgåvos (1897—
1919) ”Mittheilungen aus der gynäkologischen
Klinik des Prof. D:r Otto E.”.
Engströmer, Thore, rättsvetenskapsman (f.
1878 5/4). Han blev jur. dr och docent i
speciell privaträtt 1908 och var prof, i processrätt
1912—43 vid Uppsala univ., vars rektor han
var 1933—43. Han var t. f.
universitetskansler 1945—51. E. anlitades som biträde i dep.
för utredningar i skilda lagstiftningsfrågor 1912
—26, deltog från
1915 i den
förberedande utredningen
ang. rättegångsre
formen och var 1919—
26 led. i
processkommissionen samt
led. av
processlagberedningen 1932—44.
Bland E:s skrifter
märkas ”Om
försäk-ringsgifvares förpliktelse”, 1 (1908),
”Vitt-nesbeviset” (1911)
samt åtskilliga
mind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
