Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelsk teater - Engelskt fullblod - Engelskt horn - Engelskt plåster - Engelskt rött - Engelskt salt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
693
Engelskt fullblod—Engelskt salt
694
digare mest av s. k. masks och moral-plays men
från omkr. 1570 också av mytologiska spel,
dramatiseringar och klassisk komedi. Då
skådespelarnas antal starkt ökades, införde Henrik VIII
licens och censur, och drottning Elisabet
förordnade 1572, att varje skådespelarsällskap
skulle stå under någon hög herres beskydd. Londons
råd förbjöd 1574 alla skådespel, och liksom till
svar växte de första fasta teatrarna upp i dess
utkanter. The Theatre byggdes 1576 av James
Burbage och The Globe 1598 av hans son
Richard Burbage, sin tids störste tragiker, vars
sällskap vid Jakob I:s tronbestigning fick
hederstiteln The king’s men. Vid dessa båda teatrar
verkade Shakespeare, och där gingo hans
skådespel f. ggn över scenen. The Rose och sedan
The Fortune stodo under ledning av den
berömde Edward Alleyn. Vid sidan av dessa
Public playhouses funnos också private playhouses,
inrymda i vanliga, med tak försedda hus. Bland
denna tids engelska skådespelare må nämnas den
populäre komikern Richard Tarleton, William
Kemp, hans arvtagare i folkets och drottningens
gunst, Nathaniel Field och John Taylor, R.
Bur-bages efterträdare i tragedien. Lusten för
skådespel stod ännu i sitt flor, då e. 1642
drabbades av det puritanska ”långa parlamentets”
förbud. Under protektoratet voro alla teatrar
stängda. Karl II åter ville efter franskt
mönster göra teatern till en hovets sak och gav
två av sina gunstlingar uteslutande privilegier.
Thomas Killigrew började i tillfällig lokal men
flyttade redan 1663 in i den nya teatern vid
Drury Lane. Hans teater bar märket ”royal”,
hans sällskap namnet The king’s company, men
det blev William Davenant, som med sin unga
trupp avgick med segern. Hans teater stod
under hertigens av York beskydd och hette The
Duke’s Theatre (Lincoln’s Inn Fields), och bland
dess krafter var den uppgående stjärnan Thomas
Betterton. Davenant var också den, som först
införde kvinnan på engelsk scen. Betterton blev
efter Davenants död den egentlige ledaren (från
1673 vid Dorset Garden Theatre) och hans
mot-spelerska Elisabet Barry tidens stora tragedienn.
Vilhelm III upphävde 1695 censuren och gav
konkurrensen fri. Flera nya teatrar uppstodo
småningom, bl. a. Haymarket, som länge var ett
hem för operan, och Covent Garden. Men en
satirisk politisk komedi av Henry Fielding
ådrog teatern 1737 The Licensing Act och med
den ånyo den hatade censuren. Drury Lane fick
i David Garrick (1717—79), Englands störste
skådespelare, en stjärna, som förskaffade den
det försprång, som den i allm. visste bevara.
Tack vare Garrick befriades Shakespeare från
hundra års förvanskning och framfördes i hela
sin ursprunglighet. Syskontrion John och
Charles Kemble samt Sarah Siddons, Englands största
tragedienn, buro den engelska scenens stolta
traditioner in på 1800-talet. Den dramatiska
diktningen sinade emellertid, poesien sökte sig
andra former, smaken sjönk, och teatern nästan
tvangs att leva av dramatiseringar och franska
översättningar. Men stora skådespelare gåvo
ännu glans åt e., bl. a. den geniale Edmund
Kean. En lysande konstellation under 1800-talets
senare del utgjorde Henry Irving—Ellen Terry
på Lyceum Theatre; Herbert Beerbohm-Tree
höll kring sekelskiftet fanan högt på His
Maje-sty’s. Under 1900-talets första decennier var
Gordon Craig det ledande teaternamnet i
England. Det är framför allt som iscensättare
och som dekoratör men även som
teaterskriftställare, som Craig med nya revolutionerande
idéer haft sin största betydelse. Av Londons
teatrar äro fortfarande Covent Garden, Drury
Lane, Haymarket och Sadler’s Wells de
förnämsta. Bland nyare tids mest berömda sceniska
krafter i England må nämnas Sybil
Thorn-dike, John Gielgud och skådespelarparet
Laurence Olivier och V i, v i a n Le i g h
på Old Vic Theatre. Genom filmen ha de
senare, den engelska scenkonstens mest berömda
krafter i modern tid, blivit en tillgång för hela
världen. — Även om London av naturliga skäl
blivit Englands ledande teater stad, så ha även
de större teatersällskapen i den engelska
landsorten haft sina fasta teatrar ända sedan 1600-talet.
I Manchester spelade Gaiety Theatre 1908—21
under Annie Hornimans ledning en stor roll.
De sedan 1879 årl. givna Shakespeare-festspelen
i Stratford-on-Avon, Shakespeares födelsestad, och
festspelen i Glyndebourne ha också blivit
berömda. Den första fasta skådebanan i
Skottland öppnades i Edinburgh 1599, och i Dublin
på Irland funnos berömda teatrar på 1700-talet.
Från 1900-talets början har Abbey Theatre i
Dublin varit den irländska nationalteaterns
hemvist.
En engelsk nationalbalett växte fram
1930-talet med en rad intenationellt
kända namn. Särsk. berömd har
Sad-ler’s Wells-baletten blivit.
Litt.: A. Nicoll, ”The English
theatre” (1936); P. Noble, ”British theatre”
(1946).
Engelskt fullblod, se Fullblodshäst.
Engelskt horn (it. co’rno ingle’se,
fr. c or anglais), en altoboe, stämd
en kvint lägre än den vanliga.
Instrumentet har böjt munrör och
päronfor-mad mynning; motsvarar närmast
1700-talets oboe de caccia och var fullt
utformat omkr. 1790, då flera
kompositörer (bl. a. Beethoven) skrevo solostycken
för instrument. — Även namn på en
tungstämma i orgeln (vanl. 8 fot).
Engelskt plåster el. m u s c h p 1 å
s-t e r, tunt (”hudfärgat” el. svart) siden
(taft), bestruket med en lösning av
husbloss, försatt med socker och
bensoes-tinktur. Användes för täckande av
mindre sår.
Engelskt rött, röd målarfärg, som
utgöres av järnoxid.
Engelskt salt, magnesiumsulfat. E.
är ett ofta anlitat laxermedel. Sv.
far-makopén upptar utom själva saltet
även bittervatten, en lösning av
under
[-Eng-elskt-]
{+Eng-
elskt+}
horn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
