Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelsk-egyptiska Sudan, Anglo-egyptiska Sudan - Engelsk konst - Medeltidens arkitektur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
Engelsk konst
686
Nilen. Också i prov.
Kordo-fan i mellersta E. och i
provinserna i s. E. odlas bomull
men utan konstbevattning.
De viktigaste
spannmålsväx-terna äro durra och hirs.
Majsodlingen har under
senare år gått starkt framåt.
Vidare odlas sesam, senna,
j ordnötter, dadlar, meloner
m. m. På stäpperna, särsk.
i Kordofan och prov. Dar
Fur (i v. E.), växa
betydande bestånd av Acacia
Senegal och andra
akasia-arter, vilkas harts lämnar
gummi arabicum, varav E.
är världens största
producent (1949 nära 34,000 ton).
E. har en betydande
kreatursstock; 1948 3,5 mill.
nötkreatur, 5,5 mill. får, 4,3
mill. getter, 1,1 mill. kameler och 0,5 mill. åsnor.
Under inflytande från stäppnomaderna i n. har en
del av de i s. E. boende negerfolken övergått
från på hackbruk grundat jordbruk till
boskapsskötsel. Guld utvinnes i Sudan och i
bergstrakterna vid Röda havet. Ur saliner vid Port Sudan
vid Röda havet utvinnas betydande mängder salt,
varav en del exporteras. Nilen och dess
bifloder äro E:s viktigaste kommunikationsleder. Den
första järnvägslinjen (Wadi Halfa—Kartum)
byggdes 1896—99. Järnvägsnätet har nu en
längd av c:a 3,500 km. E:s med motorfordon
trafikabla vägnät har en längd av c:a 40,000
km. E. beröres bl. a. av flyglinjen
Kairo—Kapstaden. E:s viktigaste exportvaror äro bomull,
och bomullsfrö, gummi arabicum och boskap.
Importen omfattar framför allt bomullstyger,
metallvaror och maskiner, te, kaffe och tobak.
Historia. Det inflytande, som England på
1880-talet vann över Egypten, kom även att
gälla ö. Sudan. Här utbröt vid denna tid en
starkt främlings fientlig, religiös rörelse,
madhis-men, och landet behärskades av madhin
Muhammed Ahmed ibn Abdallah, sedan det av general
Gordon försvarade Kartum 1885 erövrats. Från
1896 ryckte engelska och egyptiska trupper fram
för att återvinna landet, och 1898 besegrades
madhisterna i grund av Kitchener. 1899 ställdes
landet under gemensam engelsk-egyptisk
överhöghet, kondominatet E. Styrelsens chef blev en
generalguvernör. Det engelska inflytandet blev
dominerande, och E. var fr. o. m. 1914 närmast
en engelsk koloni. Då England 1922 erkände
Egyptens oberoende, förblev E. under gemensam
förvaltning, och vid den allmänna
brittisk-egyptiska överenskommelsen 1936 fastställdes rörande
E. i huvudsak 1899 års ordning. I juli 1940
ryckte italienska trupper in i landet, som dock
rensades från fienden jan.—febr. 1941. 1946
krävde Egypten, att E. skulle i union förenas
med detta land, om än med självstyrelse. Från
engelsk sida ville man överlåta åt Ers
befolkning att fatta avgörande härom. Majoriteten inom
Negerfamilj med sin boskap i Engelsk-egyptiska Sudan.
denna var klart emot en union med Egypten, vilket
markerades än mer vid de första valen till den
lagstiftande församlingen nov. 1948. Det
uppstod en klar motsättning i frågan mellan
England och Egypten. I mars 1948 antog egyptiska
nationalförsamlingen en lag, som gav kung
Fa-ruk titeln ”konung av Egypten och Sudan”.
England och Egypten enades dock i maj s. å.
om att tillsätta en kommitté för att undersöka
frågan om konstitutionella reformer i E. Någon
lösning av problemet hade dock icke kommit
till stånd, då egyptiska regeringen i okt. 1951
gjorde slag i saken med sin deklaration, att
fördraget av 1936 uppsagts och förklarats
ogiltigt. Se vidare Egypten, historia.
Litt.: H. A. Bernatzik, ”Zwischen Weissem
Nil und Kongo” (1944): K. D. D. Henderson,
”Survey of the Anglo-Egyptian Sudan 1808—
1944” (1946). W. Krämer, ”Die koloniale
Ent-wicklung des Anglo-Ägyptischen Sudans” (i
”Neue deutsche Forschungen”, 1938);
”Handbook of the Sudan” (arl.).
Engelsk konst. Medeltidens arkitektur. De
äldsta angelsaxiska kyrkorna äro uppförda i en
enkel lådform med absid. Den raka
koravslutningen är dock även förekommande. Större
kyrkor fingo en treskeppig basilikai form. S:t
Martin i Canterbury är ett tidigt ex. Från
perioden 800—1000 finnas många kyrkor helt el.
delvis bevarade, vilka visa den angelsaxiska
byggnadskonstens utveckling: bättre
proportionerade rum och ytor, dessa senare ibland
indelade med lisener och bågställningar. Till de
bästa angelsaxiska byggnadsverken räknas
kyrkorna i Earls Barton och Bradford-on-Avon.
Samtidigt med gudstjänsthus av sten uppfördes
sådana av trä. Av stavkyrkan i Greenstead,
Es-sex, återstår långhuset. Efter normandernas
erövring av England 1066 började en livlig
byggnadsverksamhet, både kyrklig och profan.
Flera stora katedraler ny- el. ombyggdes av
benediktiner, cistercienser o. a. munkordnar. Den
vanliga typen för de större kyrkorna blev en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
