Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelska kanalen - Engelska komedianter - Engelska ligan - Engelska litteraturen - I. Den angelsaxiska tiden omkr. 450—omkr. 1060 - II. Den anglo-normandiska perioden omkr. 1060—omkr. 1400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
671
Engelska komedianter—Engelska litteraturen
672
båda sidorna av E:s smalaste del med en
tunnel.
Engelska komedianter, gemensam beteckning
för de vandrande skådespelartrupper, som under
senare hälften av 1500- och förra hälften av
1600-talet bereste den europeiska kontinenten.
Urspr. voro såväl principaler som skådespelare
av engelsk nationalitet, men sedan upptogos även
främmande element i sällskapen.
Litteraturhistoriskt sett ha dessa sällskap utövat en
utomordentligt djupgående inverkan på teaterns
utveckling; det var näml, genom dem, som det
stora engelska dramat från omkr. 1600 först
blev bekant på kontinenten. Åtskilliga verk av
Shakespeare uppfördes av dessa trupper.
Engelska ligan, Football League,
sammanslutning av Englands professionella fotbollsklubbar
samt även namnet på den 1888 instiftade,
världsbekanta fotbollsserie, som i mer el. mindre
likartad form tagits till förebild i alla länder, där
fotbollsspelet förekommer. E. består av
divisionerna I, II samt III (norra och södra) med 22
lag i varje division. Ligaspelet börjar i sept.
samt pågår t. o. m. maj månad. Lagen möta
alla övriga lag inom samma division i två
omgångar. Uppflyttning, resp, nedflyttning sker
årl. mellan div. II och I samt mellan div. III
(n. och s.) och II med inalles två lag.
Representantmatcher spelas årl. mot skotska och
irländska ligorna.
Engelska litteraturen. I. Den angelsaxiska
tiden omkr. 450—omkr. 1060. Den fornengelska
litteraturen var från början germansk och röjer
ett hedniskt krigarfolk. De invandrade folken
medförde sagor och sånger, som föredrogos av
skalder. Versformen var den s. k. germanska
långraden med allitteration och kenningar. Det
förnämsta alstret är ”Beowulf” (se d. o.), i
sin nuv. form från 700-talet. Diktningen tog
senare färg av kristendomen, sedan denna
införts i England (på 600-talet). Hos den lärde
Beda (d. 735) påträffas därefter det första
engelska diktarnamnet, Caedmon, av vars hand dock
blott en hymn är bevarad. Senare kristen epik
företrädes av Cynewulf (andra hälften av 700-
talet) med ”Elene”, en legend
om Kristi kors, o. a. Redan
under kristendomens första
tid stod lärdomen mycket
högt i England, men för den
fornengelska prosan har man
att tacka främst den
väst-saxiske konungen Alfred den
store (d. omkr. 900). Elan
framstår som översättare av
Beda, Boèthius och Orosius.
Nämnas bör också en
krönika från denna tid,
angel-saxiska krönikan, som med
sin fortsättning för engelsk
historia fram till 1154.
II. Den anglo-normandiska
perioden omkr. 1060—omkr.
1400. Efter den normandiska
erövringen 1066 romanisera-
des Englands litteratur i fråga om såväl
ämneskretsar som föreställningsvärld och form. Det
germanska kynnet hävdar sig väl därbredvid till
en början. Den ovan omtalade angelsaxiska
krönikan fortsättes intil 1154; något årtionde senare
märkas en versifierad botpredikan, ”Poema
mo-rale”, samt omkr. 1200 Layamons ”Brut”. Detta
epos var i huvudsak den engelska formen av
normanden Waces ”Brut”, vilken i sin tur här gjort
poetiskt bruk av Geoffrey av Monmouths latinska
”History of the kings of Britain”.
Övergångstidens litteratur utmärkes sålunda av
trespråkig-het: latin, franska och engelska. Men efter
förlusten av Normandie (1204) försvagades den
eljest därifrån närda franska särkulturen i
England, och fram emot mitten av 1200-talet
börjar en ivrig bearbetning på engelska språket av
franska ämneskretsar el. fransk epik, som var
byggd på antikt el. keltiskt stoff.
Alexander-sagan, Artursagorna, trojanska kriget o. a.
varieras och spinnas ut i en mångfald versioner.
Fullt engelsk såväl till innehåll som anda och
språkform är William Langlands (1332—1400)
dikt ”Piers the plowman”. Den störste av de
engelska skalderna under 1300-talets senare
hälft var Geoffrey Chaucer (d. 1400), som
hu-vudsakl. stod under bannet av romansk metrik.
I sitt huvudverk, ”Canterbury tales”, öser
emellertid Chaucer ofta ur nationella
inspirationskällor och skapar samhällsbilder av högt poetiskt
och kulturellt värde. Bland samtida prosaister
märkes John Wycliffe.
Det engelska dramat har sina rötter i denna
period. I samband med gudstjänsten började
man uppföra scener ur bibeln, vilka kallades 1)
ministerier (varav sedan blev
mysterier). Medeltidens böjelse för allegorier
gjorde, att man småningom införde
personifikationer av dygder och laster i dramat, vilket
sålunda utvecklades till 2) mo r a 1 i t e t e r. Ett
tredje slags religiöst drama, 3)
mirakelspe-1 e t, grundades på helgonlegender.
Moraliteter-na förvärldsligades sedermera till 4)
maskspel, då de uppfördes vid hovet. Nästa steg
var uppkomsten av 5) historiska
skåde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
