Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elisabet (drottning av Preussen, 1715—97) - Elisabet (drottning av Preussen, 1801—73) - Elisabet (drottning av Rumänien, 1843—1916) - Elisabet Petrovna (kejsarinna av Ryssland, 1709—62) - Elisabet (drottning av Spanien, 1545—68) - Elisabet (Isabella, drottning av Spanien, 1602—44) - Elisabet Farnese (drottning av Spanien, 1692—1766) - Elisabet den heliga (lantgrevinna av Thüringen, 1207—31) - Elisabet (kejsarinna av Österrike, 1837—98)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
Elisabet
594
Preussen, i) Elisabet Kristina, drottning
(1715—97), dotter till hertig Ferdinand av
Braunschweig-Wolfenbüttel; sedan 1733 g. m.
kronprins Fredrik. Äktenskapet var ej lyckligt,
och efter sin gemåls tronbestigning (som
Fredrik II) bodde E., skild från honom, i
Schön-hausen.
2) Elisabet Ludovika, drottning (1801—
73), dotter till Maximilian I Josef av Bayern,
1823 förmäld med kronprins Fredrik Vilhelm
av Preussen (senare konung Fredrik Vilhelm IV).
Rumänien. Elisabet Ottilie Luise,
drottning (1843—1916), dotter till furst Herman av
Wied, förmäld 1869 med prins Karl av
Hohen-zollern-Sigmaringen, då furste, sedermera
konung av Rumänien. Genom välgörenhet, arbete
för sårade och även för folkupplysning gjorde
hon sig mycket omtyckt i sitt nya land. Under
märket Carmen Sylva skrev hon på tyska
en rad vemodiga dikter, sagor och noveller (flera
övers, till sv.), präglade av fantasi och
omedelbar inspiration men ofta dilettantmässigt
utförda. Av hennes skrifter må nämnas
sagosamlingen ”Leidens Erdengang” (1882),
operalibret-ten ”Neaga” (musik av I. Hallström, uppf. i
Sthlm 1885) samt barndomsminnena ”Mein
Pe-natenwinkel” (1908). — Litt.: F. Ekenstierna,
”Carmen Sylva” (1916).
Ryssland. Elisabet Petrovna,
kejsar-inna (1709—62), dotter till Peter den store och
hans älskarinna Katarina (senare Katarina I).
Hon fick en mycket vårdslösad uppfostran och
levde sedan en tid mest för sina nöjen. Då den
ett par månader gamle Ivan VI okt. 1740
uppsatts på tronen och regeringen kommit i händerna
på hans tyska föräldrar och andra utlänningar,
bildades omkring E. ett ryskt parti. Genom lösa
förespeglingar lockade hon, för att på så sätt
framkalla förvirring i
Petersburg, hattpartiet
i Sverige till krig mot
Ryssland. Hon
kon-spirerade även med
Frankrikes
ambassadör de la Chétardie.
Natten till 6 dec. 1741
infann hon sig, följd
av sin franske läkare,
Lestocq, och några få
andra anhängare, hos
de missnöj da
gardesregementena, vann
deras stöd, lät fängsla
Ivan VI, hans familj
och andra ledande personer samt utropades till
kejsarinna. I början av sin regering visade E.
energi, fortsatte med kraft kriget mot Sverige och
bröt med främlingsväldet. Senare ägnade hon sig
mest åt nöjen och lät A. Bestuzjev-Rjumin sköta
utrikespolitiken. Av fruktan för Preussens
växande makt och delvis av ovilja över Fredrik II :s
bitande anmärkningar över sedeslösheten vid
hennes hov slöt hon sig till dennes fiender, särskilt i
sjuåriga kriget (1756––63). Under E:s rege-
ring avtog det tyska inflytandet, franska seder
vunno insteg, och den inhemska kulturen
uppmuntrades i någon mån genom stiftandet av
univ. i Moskva och konstakad. i Petersburg.
Inom finansförvaltning och lagskipning rådde
emellertid bestickning och oreda. E. ingick 1742
ett morganatiskt, sannolikt barnlöst äktenskap
med greve Razumovskij, urspr. kyrkosångare
från Ukraina, men var honom icke alltid trogen.
Under sina sista år hemföll hon åt
dryckenskap. — Litt.: R. N. Bain, ”The daughter of
Peter the great” (1899); K. Waliszewski, ”La
dernière des Romanov” (1902).
Spanien. 1) Elisabet, drottning (1545—
68), dotter till Henrik II av Frankrike. Hon
var som barn förlovad med Filip II :s son don
Carlos men blev enligt fördraget i
Cateau-Cambrésis 1559 förmäld med Filip själv.
Förtalet om ett förhållande mellan henne och
styvsonen, vilket gått igen i Schillers ”Don
Carlos”, saknar grund.
2) Elisabet (Isabella), drottning (1602
—44); var dotter till Henrik IV av Frankrike
och äktade 1615 prins Filip (senare Filip IV) av
Spanien. Hon företrädde franska intressen och
bidrog väsentligen till Olivarez’ störtande.
3) Elisabet Farnese, drottning (1692—
1766); var dotter till furst Odoardo II av
Par-ma. Då Filip V av Spanien blivit änkling,
föranstaltade Alberoni giftermål mellan Filip
och E. 1714. E. gjorde sig oumbärlig för sin
gemål och ledde Spaniens politik med Alberoni
som allsmäktig minister. Genom hänsynslös och
energisk politik lyckades hon skaffa sina söner
Karl och Filip besittningar i Italien. Vid
Filip V :s död 1746 miste hon sitt inflytande. —
Litt.: Eng. biogr. av E. Armstrong (1892).
Thüringen. Elisabet den heliga,
lant-grevinna (1207—31), dotter till Andreas II av
Ungern. Hon äktade 1221 lantgreven Ludvig
IV av Thüringen och fortsatte efter
giftermålet, påverkad av sin biktfader, Konrad från
Marburg, sitt strängt asketiska liv. Änka 1227,
bortjagades hon med sina tre barn av svågern
Herman Raspe men fick skydd hos sin morbror
biskop Eckbert av Bamberg. Från 1229 ägnade
hon sig helt åt andakt, välgörenhet och
sjukvård. Hon blev föremål för många sägner och
legender samt kanoniserad 1235; s. å. påbörjades
den efter henne benämnda Elisabetskyrkan i
Marburg. Biogr. av K. Wenck (1908).
Österrike.
Elisabet, kejsarinna (1837
—98), dotter till hertig
Maximilian Josef av
Bayern. Hon
förmäldes 1854 med kej sar
Frans Josef I, som
hon skänkte tre
döttrar och en son, den
1889 under sorgliga
omständigheter
bortgångne kronprins
Rudolf. Den vackra, högt
begåvade och litterärt
finbildade E. fann sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
