Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elihu - Elim - Elimination - Elin av Skövde (Helena) - Eling - Elinghem - Eliot, Charles - Eliot, George (Marian Evans) - Eliot, Sir John - Eliot, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
Elihu—Eliot
586
Elihu, en av Jobs motståndare, efter vilken
man benämner kap. 32—37 i Jobs bok Elihutalen.
Elim, en av israeliternas lägerplatser före
ankomsten till öknen Sin (jfr 2 Mos. 15:27);
identifieras av några med wadi Gharandel, av
andra med ”Moseskällorna” Qén Müsa) ö. om
Suez.
Eliminatiön (lat. eliminätiö), avlägsnande,
utelämnande; inom matematiken: bortskaffande av
en el. flera obekanta ur en ekvation. — Verb’.
Eliminera.
Elin av Skövde, även kallad Helena,
helgon. Enl. legenden var hon en högättad kvinna,
blev tidigt änka och levde sedan ett fromt liv;
bl. a. gav hon kyrkan i Skövde frikostiga gåvor.
Hennes måg dräptes av sitt eget folk för sin
hårdhet mot sin maka, och dennes fränder
kastade då skulden därför på E. och dödade henne
på en färd till Götene kyrka. E. begrovs i
Skövde kyrka, under uppgåvos ske vid hennes
grav, och hon dyrkades som helig. Minnesdag
31 juli. Utanför Norden är hon ej känd. —
Efter henne är uppkallad Elins källa invid
Skövde, över vilken fordom stod ett S:t Elins
kapell. — Litt.: Toni Schmid, ”Den helige
Sigfrid” (1931).
Eling, socken i mellersta Västergötland; Barne
härad, Skaraborgs län; 20,19 km2, 302 inv. (1951).
Omfattar i sin s. del några mindre bergpartier,
i övrigt slätt, torvmarker, skog. 983 har åker;
Kyrkan av sten har delvis medeltida skepp.
Ingår i Bitterna, Laske-Vedums och E:s pastorat,
Skara stift, Vånga kontrakt; tillhör
storkommunen Vedum.
Elinghem, se Hangvar (Gotland).
Eliot [e’ljat], Charles William, amerikansk
pedagog (1834—1926). Han var 1854—1926
lärare i matematik och. kemi vid
Harvarduniversi-tetet och dettas president 1869—1909. Han
åtnjöt enastående anseende i U. S. A. och övade
stort inflytande på det amerikanska
skolväsendets reformering i praktisk riktning.
Eliot [e’ljat], George, författarnamn för
Mary Ann (Marian) Evans, engelsk
romanförfattarinna (1819—80). Hennes tidigare
berättelser (särskilt ”The mill on the Floss”)
innehålla många anspelningar på hennes ungdomsår
i Warwickshire. Religiösa inflytelser saknades
ej under denna tid. Spår härav finnas t. ex. i
”Adam Bede” (Dinah Morris). Hennes starka
intellektuella intressen gingo i kristlig riktning,
men detta ändrades under inflytande av friare
idéer. 1846 utgav hon anonymt en övers, av
Strauss’ ”Leben Jesu”. 1850 slog hon sig ned i
London och blev biträdande redaktör för den
radikala tidskriften Westminster Review. Där
blev hon bekant med G. H. Lewes, och fr. o. m.
1854 levde de tillsammans i en förening, vilken
de själva betraktade som ett äktenskap. Efter
en tids vistelse i Tyskland slogo de sig ned i
London, och först nu, vid 37 års ålder, började
E. sitt egentliga författarskap (med ”Scenes of
clerical life”, 1857). Den lilla samlingen gjorde
en viss lycka, men först ”Adam Bede” (1859)
placerade henne bland samtidens förnämsta
författare. 1860 följde en ny roman, ”The mill on
the Floss” och 1861 ”Silas Marner”. I
romanerna hade hon givit realistiska skildringar av
engelskt samhällsliv och engelsk natur. Under en
resa i Italien fattade hon så planen att skriva
en stor roman med ämne ur renässansen
historia (”Romola”, 1863); den blev tung och
ointressant. Sedan följde en engelsk historisk
roman, ”Felix Holt, the radical” (1866). 1872
avslutade hon ”Midd-
lemarch”, en
omfångsrik skildring, på vilken
hon arbetat i flera år.
Hennes skildringssätt
började emellertid bli
alltmer didaktiskt och
tungt (”Daniel
Deron-da”, en studie över
judisk idealism, 1876).
Lewes dog 1878, vilket
gjorde ett djupt
intryck på henne. 1879
utgav hon sin sista
bok, ”Impressions of
Theophrastus Such”,
en samling smärre uppsatser. Hon ingick 1880
äktenskap med en gammal vän, J. W. Cross, och
besökte i hans sällskap Italien, där hon dog.
E. var en av 1800-talets mest betydande
romanförfattarinnor. Hennes världsåskådning är
anti-religiös-positivistisk och stilen brett beskrivande.
Intressantast äro hennes äldre romaner, som giva
levande skildringar ur engelskt medelklassliv i
småstäderna och på landet. Hon ägde
verklighetssinne, fin psykologisk uppfattning, omfattande
sympati samt stark tro på mänsklighetens
framåtskridande (påverkad av utvecklingsläran). I sv.
övers, finnas de flesta av E :s romaner. — Litt.:
J. W. Cross, ”G. E:s life as related in her letters
and journals” (3 bd, 1885); L. Stephen, ”G. E.”
(1902); Ingeborg Tegnér, ”G. E.” (1929).
Eliot [e’ljat], Sir John, engelsk statsman
(1592—1632). Han var 1614—29 medlem av
underhuset i alla då sammanträdande parlament
(utom 1621), ivrade för parlamentets yttrandefrihet
och en protestantisk, mot Spanien riktad
utrikespolitik, bröt 1625 med sin forne vän Buckingham
och blev därefter underhusoppositionens erkände
ledare i dess strid mot Karl I :s regering. Efter
ett skarpt tal mot Buckingham 1626 insattes E.
för en kort tid i Towern. I 1628 års parlament
var E. en av upphovsmännen till ”Petition of
Right”. Vid de stormiga uppträden, varmed 1629
års parlament avslöts, uppläste E., medan
talmannen med våld kvarhölls i sin stol, de
berömda tre resolutionerna mot konungens
religionspo-litik och regeringsövergreppen på beskattningens
område. Han insattes 4 mars i Towern,
anklaga
des för att ha anfallit talmannen m. m. men
vägrade ståndaktigt att erkänna domstolens
behörighet och avled efter tre års fängelse av
lungsot.
Eliot [e’ljat], John, engelsk missionär (1604
—90). Han begav sig under trycket mot nonkon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
