Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfenbenspalm - Elfenbensskulptur - Elfforss, Thérèse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575
Elfenbensskulptur—Elffors
57G
Elfenbensskulptur. T. v. Korsnedtagningen. Franskt arbete, noo-talets
senare del. Louvren, Paris. T. h. Biskopskräkla. Franskt arbete. 1300-talets
senare hälft. Kaiser-Friedrich-Museum, Berlin. Se även bild å sp. 383 vid Bok
och bild 9 å pl. vid Bysantinsk konst.
nästan stamlösa arter, som växa i
försump-ningar och vid floder i det ekvatoriala
Sydamerika. De stora, glänsande vita fröna
(företrädesvis av Phytelephas macrocarpa),
brasilianska stennötter, vegetabiliskt
e 1 f e n b ^n, utgöra en viktig handelsartikel
och ha stor användning vid fabrikation av
knappar, spelmarker m. m. — Liknande användning
ha australiska elfenbensnötter, vilka
erhållas från det i v. Polynesien växande,
sagopalmen närstående släktet Coelococcus.
Elfenbensskulptur, idkades redan under den
äldre stenåldern och förekommer sedan under
hela den förhistoriska tiden. Man känner e. från
det gamla Egypten, från Nineve och Babylon,
från Cypern och Italien. I Grekland hade
elfenbenet tidigt kommit till användning; under
högklassisk tid nyttjades det där även för
kolossalskulptur. De stora antika elfenbensarbetena finnas
numera ej i behåll; särskilt förstördes många vid
kristendomens införande. Däremot finnas
arbeten i småkonst från denna tid kvar, i främsta
rummet en del kultföremål.
Under den äldsta kristna tiden bibehöll sig e.
och fick i det bysantinska riket mycket stor
utbredning. Maximianus’ biskopsstol (från
500-talet) i Ravenna är det förnämsta provet. För
möbler använda benplattor med både hedniska och
kristna motiv i relief ha tillverkats i Egypten
under 700- och 800-talen. Av bysantinskt
ursprung äro många på olika ställen i Europa
spridda föremål från 800-1 loo-talen. Men det
finnes även en e., utförd i Europa (800-900-talen),
det s. k. karolingiska elfenbenet, delvis stilistiskt
sammanhängande med samtida
miniatyrmålningar.
Under romansk tid går e. tillbaka i Europa,
och de bevarade föremålen bestå mest av
spel
figurer. Bland kyrkliga
föremål märkas biskopsstavar,
som traditionellt göras i detta
material. — Under gotiken
får e. ett nytt uppsving, och
här går Frankrike i spetsen
med en rik alstring av
konstnärligt högtstående små
an-daktsbilder och
miniatyraltartavlor (diptyker och
triptyker), relikgömmor m. m.,
även profana föremål, såsom
t. ex. bokband, speglar,
skrivtavlor och askar, ibland med
klassiska motiv. Även
Tyskland och England ha en
gotisk e., men den är av
mindre betydelse. Det italienska
elfenbenet spelade en större
roll. I Venedig uppstod
omkr. 1400 den efter sin
grundläggare kallade
Em-briachiverkstaden, som
gjorde kistor, skrin, speglar
m. m., ofta utsmyckade med
bilder ur myten och
hjältesagan. Dess och möjligen
andra italienska elfenbensverkstäders tillverkning
fortsattes in på 1500-talet.
Renässansens e. sammanhänger nära med
plastik i större format och med grafiska arbeten.
Det konstnärligt värdefullaste är av italienskt
ursprung. Under barocken har e. en glansperiod.
Dels förekommer en plastik i nära beroende av
Rubens’ konst. Bland dithörande konstnärer äro
Johan (Georg) Petel och Lucas Faydherbe
företrädda i Sverige. Andra till denna grupp
hörande konstnärer äro Gerhard Opstal, J.
Man-sel och Franqois Duquesnoy, kallad il
Fiam-mingo. Dels förekommer en sydtysk skulptur,
som ofta bygger på italiensk konst. Det
viktigaste namnet här är Ignaz Elhafen. Under denna
tid uppstår också en porträttkonst, som är starkt
franskpåverkad och ger en mängd säkert gjorda
porträttframställningar från senare hälften av
1600- och början av 1700-talet. Här märkas
fransmännen David le Marchand och den även
i Sverige verksamme Jean Cavalier, tyskarna
Joachim Henne och Jacob Dobbermann samt
flera konstnärer, tillhörande familjen Lücke.
Norden har endast frambragt en elfenbenskonstnär
av rang, den i Danmark verksamme norrmannen
Magnus Berg. Vid barockens slut sjunker
intresset för e., till stor del på grund av den
ökade betydelse, som porslinet får.
Litt.: Ch. Scherer, ”Studien zur
Elfenbein-plastik der Barockzeit” (1897); O. M. Dalton,
”Catalogue of the ivory carvings of the Christian
era of the British Museum” (1909); A.
Gold-schmidt, ”Die Elfenbeinskulpturen aus der Zeit
der karolingischen und sächichen Kaiser. VIII.—
XI. Jahrhundert” (2 bd, 1914—18); R. Koechlin,
”Les ivoires gothiques franqais” (3 bd, 1924).
Elfforss, Antoinette T h é r è s e, f. Öberg,
skådespelerska (1823—1905), sedan 1846 g. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
