Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektronrör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
557
Elektronrör
558
Fig. 3. Emissionskurva
för en diod vid olika
temperaturer pi
volframka-toden.
katoder (d. v. s.
låg-temperaturrör), är
emissions förmågan i regel så
hög, att mättning ej
uppstår vid praktiska
driftförhållanden. — De
nedsatta
temperaturfordringarna möjliggöra
dessutom indirekt
uppvärmning av
kato-den, som härvid består
av ett oxidöverdraget
nickelrör, vilket inifrån
uppvärmes medelst en
med aluminiumoxid
isolerad spiraltråd av
vol-fram. Vinsten med att
använda indirekt upphettning består i att man
som uppvärmningsström kan använda växelström
utan att få fluktuationer i anodströmmen, att
katoden får samma potential överallt
(ekvipo-tentialkatod) samt att man kan tillåta en
avsevärd spänningsskillnad (100 volt el. mera)
mellan uppvärmningsspiralen och katoden (av
betydelse spec. vid radioapparater och förstärkare med
ett flertal rör). En olägenhet är dock, att röret
fordrar en uppvärmningstid av 10—15 sekunder.
Elektronrör benämnas vanl. efter det antal
elektroder, som ingå i desamma, detta för så
vitt man ej har att göra med kombinerade rör,
d. v. s. flera rörfunktioner samtidigt. Sålunda har
cn triod 3 elektroder (katod, galler, anod),
en tetrod 4 elektroder (katod, 2 galler, anod)
Fig. 4. Schema för triod
med indirekt uppvärmd
katod.
en pentod 5
elektroder (katod, 3 galler,
anod) o. s. v. De två
sistnämnda typerna
kunna sägas vara varianter
av trioden, som var det
första flerelektrodröret
och är den rörtyp, på
vilken hela den moderna
förstärkar- och
radio-telefonitekniken grundades. — Vid trioden
in-skj utes mellan katod
och anod ett galler,
vanl. bestående av en
gles trådspiral (fig 4).
En spänning, som
an-lägges mellan katod och
galler (gallerspänning),
visar sig häryid kunna styra anodströmmen
(härav benämningen styrgaller), varvid
sambandet mellan anodström (Ia) och gallerspänning
(Vg) med anodspänningen (Va) som parameter
kan åskådliggöras medelst en kurvskara, på
vilken fig. 5 a ger ett exempel. Fig. 5 b visar ett
ur fig. 5 a uttaget samband mellan Ia och’ Va
för det konstanta värdet Vg= —2 volt och
motsvarar det i fig. 3 visade sambandet för dioder.
— Det må observeras, att kurvorna enligt fig.
5 a även sträcka sig in över ordinataxeln, ehuru
detta ej visats. Dessa delar av kurvorna ha
nämligen ur teknisk synpunkt ej nämnvärd använd-
Fig. 5. Härledning av emissionskurva b, ur
rörkarakteristiken a, för en triod.
ning, eftersom man i regel önskar hålla
gallerspänningen negativ, för att gallret ej skall
uppfånga elektroner och härigenom erhålla
ledningsförmåga. Vidare låter man vanl. en triod för
förstärkningsändamål arbeta inom de delar av
kurvskaran, där ”karakteristiken” är
tillnärmelsevis rätlinig. Under dessa betingelser kan man
ur kurvorna utläsa vissa för röret karakteristiska
data, av vilka de viktigaste äro
förstärknings-faktor, genomgrepp, branthet, inre motstånd
och ömsesidig ledningsförmåga. Med f ö
r-stärkningsfaktor (/t) förstås
förhållandet mellan den anodspänningsändring och den
gallerspänningsändring, som var för sig ge
samma inverkan på anodströmmen; genomgrepp
är inverterade värdet av förstärkningsfaktorn;
b r a n t h e t (s) är förhållandet mellan en
anod-strömsändring och motsvarande
gallerspänningsändring vid konstant anodspänning; inre
motståndet (Rf ; ej att förväxla med
likströmsmotståndet) är anodspänningsändringen,
dividerad med anodströmsändringen för konstant
gallerspänning; slutligen är den ömsesidiga
ledningsförmågan (transkonduktansen) lika med
anodströmsändringen, dividerad med
gallerspän-ningsändringen för konstant anodspänning. Av
dessa definitioner följer // = S.Rf. — Som
nyss antytts, strävar man i regel att erhålla ett
linjärt samband mellan gallerväxelspänning och
härav alstrad anodväxelström, d. v. s. ett
konstant p. För vissa ändamål, särskilt vid
hög-frekvensförstärkningsstegen hos radioapparater,
är det dock önskvärt att kunna reglera
förstärk-ningsgraden efter sändarstationens styrka
(automatisk volymkontroll), d. v. s. att erhålla en
karakteristik, som är utpräglat krökt i närheten
av undre fotpunkten. Detta åstadkommes
därigenom, att styrgallerspiralen utföres med olika
tät stigning längs katoden. På den plats, där
lind-ningen är gles, fortsätter då elektronemissionen
även vid en negativ gallerspänning av sådant
värde, att katoden slutat att utsända elektroner
vid den mera tätlindade änden av gallerspiralen.
Denna anordning tillämpas dock endast vid
tetroder och pentoder, enär trioder i allmänhet ej
äro lämpade för högfrekvensförstärkning på
grund av sitt jämförelsevis låga inre motstånd.
— Tetroder kännetecknas av att ett extra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
