Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrokemi - Elektrokemiska ab. - Elektrokemisk industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
Elektrokemiska ab.—Elektrokemisk industri
540
Detta fenomen, polarisation, är beroende
dels på adsorption av de utfällda gaserna på
platinaelektroderna och dels på
koncentrations-ändringar i lösningen. Förbindas elektroderna
med varandra, uppkommer en kortvarig
elektrisk ström i motsatt riktning mot den
ursprungliga. Liknande förhållanden inträffa, om två
platinatrådar neddoppas i var sin lösning av ett
reduktions-, resp, oxidationsmedel och dessa
lösningar förbindas med varandra genom ett
diafragma e. dyl. En potentialdifferens uppstår då
mellan stavarna. Scm mått på ett ämnes
reduktions- el. oxidationsförmåga brukar man ange
dess reduktions- el.
oxidationspoten-t i a 1.
Elektrolytiska förlopp ha stor betydelse vid
metallers upplösning och korrosion. Neddoppas
ett stycke ren zink i utspädd saltsyra, sker
ingen el. helt obetydlig reaktion. Bringas däremot
metallstycket i kontakt med en platinatråd, som
t. ex. lindas om detsamma, inträder genast en
livlig reaktion under vätgasutveckling, varvid kan
iakttagas, att gasbubblorna uppträda på
platinatråden. Anordningen verkar som ett kortslutet
galvaniskt element med elektroderna zink och
platina. Vanlig handelszink löses hastigt i syror.
Man antager därför, att metallen i kontakt med
ingående föroreningar bildar små s. k.
lokalelement, genom vilkas förmedling
upplösningen sker. Liknande förlopp anses äga rum vid
järns röstning. Vid konstruktion av maskindelar
m. m., som komma i beröring med vätska,
undviker man i allm. sådana metallkombinationer,
som ge upphov till elektriska element. I många
fall kan man å andra sidan skona t. ex. järn
från anfrätning genom att bringa detsamma i
kontakt med zink, då den senare i första hand
upplöses. — Flera metaller (järn, aluminium)
visa passivitet gentemot oxiderande syror
m. m. Detta anses bero på att metallen skyddas
av ett tunt lager oxid e. dyl. Aluminium kan
givas bestående passivitet genom att detsamma
elektrolytiskt behandlas som anod i vissa
lösningar. — Utom i vatten kunna elektrolytiska
processer äga rum i ett flertal andra
lösningsmedel, ss. formamid, metyl- och
etyl-alkohol. Dissociationsgraden visar sig härvid vara
större, ju högre dielektricitetskonstant
lösningsmedlet har. Vatten har hög
dielektricitetskonstant och gynnar därför dissociationen. Åtskilliga
ämnen (salter m. fl.) visa i smält tillstånd
dis-sociation och leda då elektrisk ström under
elektrolys. På denna omständighet grunda sig
viktiga industrier. Aluminium, natrium, kalium
m. fl. metaller framställas genom s m ä 11 e 1 e
k-t r o 1 y s.
Då ett fast ämne befinner sig i kontakt med
en vätska, vari ämnet icke löses, antager
detsamma i allm. positiv el. negativ laddning i
förhållande till vätskan. Placeras två elektroder,
mellan vilka spänning råder, i en
vätskesuspen-sion av ett fast ämne, vandra de fasta
partiklarna till den elektrod, vars laddning har
motsatt tecken mot deras egen. Vid den andra
elektroden blir vätskan klar. Detta fenomen
be
nämnes katafores och utnyttjas praktiskt
bl. a. till avskiljande av fasta ämnen ur vatten,
ss. vid vattenrening. Har det fasta ämnet
formen av en porös vägg, som åtskiljer katodrum
från anodrum, kommer i stället vätskan att
vandra, vilket ger anledning till nivåskillnad mellan
de resp, avdelningarna. Denna företeelse, till sin
natur besläktad med den förra, benämnes e n
d-o s m o s och utnyttj as praktiskt vid garvning
av läder, torkning av trä m. m.
Gaserna äro i normalt tillstånd goda
isolato-rer. Emellertid förefinnes alltid ett mycket ringa
antal gasjoner och fria elektroner. Dessa skilja
sig högst avsevärt från här tidigare omtalade
joner och bestå av positivt el. negativt
laddade gasatomer el. molekyler. Genom
inverkan av katodstrålar, röntgenstrålar el. strålar
från radioaktiva ämnen ökas jonisationen
avsevärt, vilket föranleder ökad elektrisk
ledningsförmåga hos gasen. Under inverkan av
elektriska fält mellan två olika laddade elektroder
stegras även jonisationen, så att vid tillräcklig
spänning elektriska urladdningar uppträda.
Litt.: H. J. Creighton, C. G. Fink & W. A.
Koehler, ”Principles and applications of
electro-chemistry” (2 bd, 1928—35); G. Angel, ”E."
(1930).
Elektrokemiska ab., Bohus, ”EKA-Bohus”,
urspr. grundat 1895 under namnet ab. Bohus
kemiska industrier, likviderades 1924 och
rekonstruerades s. å. Tillverkningen består av
kemiska produkter, bl. a. kalium- och
natrium-hydrat, metasilikat, flytande klor, klorat,
blekvätskor, syror, soda, vattenglas, kiselgel,
läke-medelskemikalier, galvanotekniska salter,
putsmedel samt insektsmedlet DDT. Företagets
aktiekapital utgör 1,7 mkr; antalet industriarbetare
uppgår till omkr. 525.
Elektrokemisk industri, den del av den
kemiska industrien, som bygger sin verksamhet på
såväl rent elektrokemiska (elektrolytiska) som
elektrotermiska (genom den elektriska strömmens
värmeverkan framkallade) förlopp. — De
viktigaste här i frågakommande elektrolytiska
processerna kunna indelas i två stora grupper.
Till a) elektrolys av
vattenlösningar hör utfällning av metaller, ss. för
framställning el. raffinering (rening), för
utförande av metallöverdrag (galvanostegi) el. för
elektrolytisk avbildning av föremål
(galvano-plastik). Gruppen omfattar vidare bl. a.
klor-al-kalielektrolys, elektrolytiska
oxidationsförfaran-den (framställning av persulfat, perborat,
väte-superoxid m. m.) samt elektrolytisk
framställning av syrgas och vätgas. Till b)
smält-elektrolys hör framställning av ett flertal
metaller, ss. aluminium, magnesium, natrium,
kalium samt cermetall. — Genom
elektrotermiska processer, vilka genomföras i elektriska
ugnar av olika slag, framställas karbid,
karbo-rundum, elektrografit, ferrolegeringar, tackjärn,
stål, fosfor, kolsvavla, zink m. m. — En
mellanställning mellan de två stora huvudgrupperna
inom e. intaga sådana processer som
framställning av kvävoxid ur luft med tillhjälp av
elekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
