Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrisk isolator - Elektrisk kapacitans - Elektrisk katafores - Elektrisk kondensator - Elektrisk konduktor - Elektrisk kortslutning - Elektrisk kraft - Elektrisk kraftledning - Elektrisk kraftstation - Elektrisk kraftöverföring - Elektrisk ledningsförmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
523
Elektrisk kapacitans—Elektrisk ledningsförmåga
524
Stödisolator för inomhusmontering (t. v.) och för
hög-spänningsfriledning.
Elektrisk kapacitans är beteckning för en
elektrisk konduktörs förmåga att upptaga
elektricitet. E. brukas också som beteckning för
konduk-torn själv med hänsyn till denna dess förmåga.
Då en elektricitetsmängd föres till konduktorn,
erhåller denna en viss potential. Man har
funnit, att förhållandet mellan mätetalen för
elek-tricitetsmängden (e) och potentialen (E-) alltid
är konstant för en och samma konduktor; detta
förhållande (C) angiver e. för konduktorn. Det
matematiskt enkla sambandet mellan de tre
storheterna, £ = CV, är en av elektrostatikens
viktigaste formler. Av denna ses, att kapacitansen
kan mätas genom den elektricitetsmängd, som
erfordras för att ge konduktorn potentialen i. En
kapacitansenhet har en ledare, som av
elektrici-tetsmängden i uppladdas till potentialen i, då
ledarna i omgivningen alla ha potentialen o. I
det elektrostatiska måttsystemet har en ledare
kapacitansenheten i (i cm), om den av i
elektro-statisk enhet för elektricitetsmängd uppladdas till
den elektrostatiska potentialenheten. Denna
kapacitans besitter en kula med i cm radie. Enheten för
kapacitans i det praktiska måttsystemet, i farad
(F), har en ledare, som av elektricitetsmängden
i coulomb uppladdas till potentialen i volt. I
praktiken användes vanl. den mindre enheten i
mikrofarad (^F), som utgör en milliondels
farad el. mikromikrofarad el. picofarad el.
pF), vilket är dets. som io—12 F.
E. kunna bestämmas antingen genom relativa
mätningar, varvid e. jämföres med en
konden-sator av känd kapacitet, en
normalkonden-s a t o r, el. också genom absoluta mätningar, då
man var för sig mäter laddning och potential.
Elektrisk katafores, se Elektrisk endosmos.
Elektrisk kondensator är en anordning, som
träffats i syfte att åt en ledare ge en viss
elektrisk kapacitet. Vanl. tillverkas e. så, att två
ledare anbringas intill varandra, åtskilda av ett
isolationsmaterial. Ju närmare intill varandra
ledarna äro, desto större blir e:s kapacitans.
Beroende på ledarnas form skiljer man mellan
platt-kondensator, cylinderkondensator och sfäriska
kondensatorer. Plattkondensatorn
består av två vanl. lika stora metallplattor, som
äro anbragta parallella på något avstånd från
var
andra. Lägger man mellan plattorna en
spänning, uppkommer på den ena plattan en positiv
elektrisk laddning, på den andra plattan en lika
stor negativ laddning. Den äldsta typen av
plattkondensatorn är Franklins skiva. De nu
använda typerna ha antingen fasta system av skivor
med luft, olja el. komprimerad kolsyra som
di-elektrikum el. vridbara skivor, så att
kapaciteten kontinuerligt kan varieras (v r i d k o nd e
n-sator). Den senare typen har fått stor
användning inom radiotekniken. — Ger man åt
metallskivorna cylindrisk form, erhålles
cylinder-kondensatorn, vars mest kända typ är
leidenflaskan. Slutl. kunna skivorna även
erhålla formen av koncentriska klotytor,
sfäriska kondensatorer
(klotkonden-satorer). E. kunna på olika sätt kombineras
till ett batteri. — Utvecklingen av tekniken
för konstruktion av e. har under senare år gjort
stora framsteg. Nya typer äro p r es s g
askon d e n s a tor e r n a, som utmärka sig för
stor genomslagshållfasthet,
vakuumkonden-s a t o r e r samt
elektrolytkondensato-r e r n a, som ha fördelen av stor kapacitans per
viktsenhet.
Elektrisk konduktor, isolerad elektrisk ledare.
Elektrisk kortslutning säges uppstå, när två
el. flera elektriska ledningar med olika
spänning komma i obehörig kontakt med varandra
el. när en spännings förande ledning kommer i
kontakt med en jordförbunden del.
Strömstyrkan i ledningarna, som normalt begränsas
genom motståndet i anslutna förbrukningsapparater
(lampor, motorer), blir vid e. så stor, att
skadlig uppvärmning av ledningarnas isolering kan
uppstå och ledningarna t. o. m. kunna avsmälta.
Om kortslutningsströmmen blir mycket stor,
vilket kan inträffa, när den bakomliggande
generatoreffekten är stor, kunna rent mekaniska
skador uppstå på gr. av de attraherande el.
repellerande krafter, som verka mellan invid
varandra belägna ledningar. För
kortslutningsström-mens skadliga inverkan skyddar man sig genom
säkerhetsapparater el. automatiska strömbrytare
med maximalutlösningsanordning.
Elektrisk kraft är dels en från äldre tid
härstammande oegentlig men bekväm benämning på
elektrisk energi, varav de i praktiken använda
uttrycken elektrisk kraftstation, kraftledning m. fl.
komma, och dels ett annat uttryck för elektrisk
fältstyrka, d. v. s. den kraft, mätt i dyn,
varmed en positiv enhetspol påverkas i en punkt
av ett elektriskt fält.
Elektrisk kraftledning, ledning för överföring
av elektrisk energi, företrädesvis dylik av
fri-ledningstyp.
Elektrisk kraftstation, se Kraftstation.
Elektrisk kraftöverföring, se Elektrisk
energidistribution.
Elektrisk ledningsförmåga hos ett ämne
anger dess förmåga att leda den elektriska
strömmen och är större, ju mindre elektriska
lednings-motståndet är. Specifik ledningsförmåga är
inverterade värdet på ämnets specifika
ledningsmot-stånd. Någon gång ser man för e. enheten sie-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
