Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska värmeapparater - Elektrisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
Elektrisk belysning
514
Elektrisk spis. Bilden t. h. visar ledningsföring och termostatiskt verkande strömställare.
vid vattnet tjänstgör som värmeackumulator.
E. utrustas ofta med temperaturregulatorer, som
ha till uppgift att reglera temp. inom ett visst
intervall.
Elektrisk belysning innebär utnyttjandet av
elektriska ljuskällor för belysningsändamål. De
för praktiskt bruk viktigaste elektriska
ljuskällorna äro glödlampor, båglampor, glimlampor,
kvicksilver- och natriumlampor, ädelgasrör samt
lysämneslampor. — Glödlamporna kunna
indelas i 3 huvudtyper, näml, koltrådslampor,
lufttomma och gasfyllda metalltrådslampor
(vol-framlampor), vilka kategorier utvecklats i nu
nämnd ordning. Koltrådslampan
utexpe-rimenterades 1879 av Edison och Swan m. fl.
Glödtråden i en dyl. lampa, som till en
början utgjordes av en förkolnad bambufiber,
fram-ställes nu av en cellulosalösning, som pressas
genom fina hål och upphettas inpackad i
kolpulver. Tråden, som har form av en ögla, fästes
med sina båda ändar i ett par i en sockel av
glas insmälta metalltrådar, varefter glassockel
och glödtråd insättas i en glaskolv, ur vilken
luften utpumpas. Glaskolven förses sedan med
en vanl. gängad metallfattning (s. k.
edisonfatt-ning), varvid glödtrådens båda ändar genom
ovannämnda metalltrådar anslutas den ena till
själva gängan och den andra till en från gängan
isolerad s. k. bottenkontakt. Koltrådslampan,
vars effektförbrukning uppgår till c:a 3,5 W per
normalljus, användes numera i mycket ringa
utsträckning. — En förbättring inom
glödlamps-tekniken gjordes av Nernst 1898 genom
uppfinningen av dert s. k. n e r n s 11 a m p a n.
Glödtråden är i denna ersatt av en stavformig
glödkropp av metalloxider, som emellertid först i
NF VI — 17
varmt tillstånd leder den elektriska strömmen.
Ett särskilt värmeelement måste därför inbyggas
i lampan och användas för dess tändning.
Nernst-lampan förbrukade c:a 1,8 W per normalljus.
På gr. av den invecklade tandningen har denna
lamptyp försvunnit ur marknaden. — 1903 förde
firman Siemens & Halske den första me t a
11-trådslampan i marknaden. Denna
benämndes tantallampan efter glödtrådens material,
som utgjordes av dragen tantalmetall. Vidare
framsteg gjordes genom införande av osmium
(Auer-Gesellschaft) och slutl. av
pulvermetallur-giskt framställd och kalldragen volframtråd (W.
D. Coolidge vid General Electric Co.). —
Glödlampans ljusutbyte är i hög grad beroende av
den temp., till vilken glödtråden tål att
upphettas. I koltrådslampan är temp. 1,800 å
1,900°, i den lufttomma volframlampan 1,950
å 2,ioo°. I såväl koltrådslampan som i den
lufttomma volframlampan befinner sig glödtråden i
en praktiskt taget lufttom glaskolv. För att
ytterligare få upp temp. införde man i glaskolven
en indifferent gas, bestående av en blandning
av kväve och argon (1913), varigenom
volfram-trådens förgasningstemp. höjdes.
Värmeförlusten på gr. av konvektion reducerades härvid
genom spiralisering av glödtråden. I den sålunda
framställda gasfyllda metalltråd
s-lampan uppnås temperaturer om 2,250—2,450°.
Medan förbrukningen hos den lufttomma
volframlampan är c:a 1,1 W per normalljus, är
förbrukningen hos den gasfyllda lampan 0,5—1
W. Ju större lampenheterna äro, desto bättre
blir ljusutbytet. Glödlamporna benämnas
numera efter effektförbrukningen i W el. efter
ljusflödet i dekalumen (Dim). Lufttomma me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
