Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska mätinstrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
Elektriska mätinstrument
494
Fig. 3.
Korsspole-instrument.
spolen, under det att mätspänningen E får
påverka vridspolen via sedvanliga
förkopplingsmot-stånd. Kraftverkan mellan spolarna blir då
proportionell mot E.I cos (p, där <p är
fasförskjutningen. Kraftens momentarm är proportionell
mot cos a (jfr fig. 2), varför skalan blir glesast
på mitten men eljest tämligen likformig.
Instrumentet kan användas även för likström, ehuru
spelsystemet då måste skärmas mot
jordmagnetismen. Inverkan av det jordmagnetiska fältet
kan dock upphävas genom att man på samma
axel anordnar två spolsystem, som äro
förskjutna inbördes med ett halvt varv; en dylik
anordning kallas astatisk. —
Bland de dynamiska e. märkas
även
korsspoleinstru-menten, jfr fig. 3. Här
består det rörliga systemet av två
korsställda spolar, vilka må
antagas föra likströmmarna h resp.
I2. En fast, s. k. direktionsram
matas med strömmen I3.
Tilled-ningarna till korsspolarna väljas
så klena och långa, att direk-
tionskraften från dem kan förbises. Man
finner lätt, att j ämviktsvinkeln härvid bestäm-
E
mes av tg = oberoende av h. Instrumentet
mäter följaktligen kvoten mellan två strömmar
och lämpar sig sålunda för motståndsmätning
(isolationsprovare av typen megohmmeter,
”meg-ger”). — E., grundade på elektromagnetisk
verkan, äro i regel avsevärt billigare och mera
robusta än vridspoleinstrument, enär den dyra och
ömtåliga vridspolen här bortfaller. Ett annat
namn på elektromagnetiska metrar är
”mjuk-j ärnsinstrument”, vilket förklaras med att den
motoriska och med visaren förenade delen består
av kolfritt järn (för nedbringande av
remanen-sen). Fig. 4, 5 och 6 visa tre skilda typer av
mj ukj ärnsinstrument. Vid anordningen enl. fig.
4 dragés ett mjukjärnsstycke a in mot spolen b,
då denna passeras av ström. Eftersom kraften är
proportionell mot strömmens kvadrat, blir
skalan olikformig och sålunda otydlig vid små
strömmar. Genom att välja lämplig kontur på
mjukjärnet söker man dock erhålla en någorlunda god
likformighet hos skalan, där den mest användes,
t. ex. i grannskapet av 220 volt, om det gäller
en voltmeter för vanlig belysningsspänning.
Instrumentet enl. fig. 5 grundar sig på magnetisk
repulsion mellan en fast mjukjärnsdel c och en
rörlig del d, när båda magnetiseras samtidigt
av spolen e. Även här blir skalan olikformig
av samma skäl som nyss. Dessa två typer av
Fig. 4—6. Mjukjärnsinstrument av tre olika typer.
mjukjärnsinstrument kunna användas både för
lik- och växelström, ehuru skalindelningen ej med
säkerhet blir identisk för bägge
användnings-sätten. Instrumentet enl. fig. 6 är av
likströmstyp och användes bl. a. som
laddningsampereme-ter på bilar. Den rörliga mj ukj ärnsdelen f har
oval kontur och inställer sig vid nollström längs
kraftlinjeflödet från en permanent magnet. När
ström ledes genom lindningen g, uppstår ett
magnetiskt tvärflöde genom mj ukj ärnskroppen,
varför denna vrider sig en vinkel, som till en början
är proportionell mot tvärflödets styrka. Skalan
blir därför tillnärmelsevis likformigt graderad.
— Utöver nu nämnda typer av elektrodynamiska
och elektromagnetiska instrument finnas ett
flertal andra, av vilka en del basera sig på
egenskaperna hos ett roterande fält
(Ferraris-princi-pen). Dylika växelströmsinstrument användas
särskilt som wattmetrar, cos 92-metrar,
fasföljds-visare och fasindikatorer. En alldeles särskild
typ av e. begagnas som frekvensmeter (vid
kraftstationer). Ett dylikt instrument består av en
serie små stämgafflar eller vibrationstungor
(jfr fig. 7), injusterade för olika frekvenser i
närheten av 100 Hz. Är en tunga stämd för
100 Hz och påverkas av en elektromagnet, som
matas med 50-periodisk ström, kommer den i
Fig. 7. Frontvy av frekvensmeter.
resonans, eftersom magneten ger 100
kraftimpulser pr sekund. Man avläser frekvensen mot
den tunga, som ger maximiutslag. — Till de
elektrodynamiska e. höra även
spegeloscil-1 o g r a f e n (fig. 8) och den härmed besläktade
vibrationsgalvanometern (fig. 9).
Spegeloscillografens motoriska del utgöres av en
enda trådslinga a, som uppbär en spegel b. I
trådslingans plan är ett permanent magnetfält
anordnat. Då ström ledes genom slingan,
strävar denna att vrida sig ur planet, varvid
avläsning sker medelst en mot spegeln riktad och
därifrån reflekterad ljusstråle. Anordningen
användes bl. a. vid elektrokardiografer och även
vid upptagning av ljudfilm; i sistnämnda fall ger
man den så små dimensioner, att
egensvängnings-talet blir högt (över 8000 Hz); en likformig
frekvensåtergivning åstadkommes genom att
systemet dämpas med olja av lämplig viskositet.
I vibrationsgalvanometern sättes en i ett
magnetfält rörlig tråd i vibration, när den passeras av
växelström. Genom att man spänner tråden i
sådan grad, att den kommer i resonans vid
växelströmmens periodtal, erhålles tydliga utslag,
vilka observeras genom ett mikroskop. Denna
instrumenttyp har åtminstone förr haft
användning som nollinstrument vid växelströmsbryggor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
