Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska maskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
483
Elektriska maskiner
484
skilda härvsystem, som längs statorns periferi
äro förskjutna i förhållande till varandra ett
stycke, som motsvarar 2k poldelning (Vs
”elektriskt varv”), principiellt enl. fig. 3. De
inducerade spänningarna erhålla då en motsvarande in-
Fig. 4.
Spänningskur-vor vid 3-fassystem.
hördes fasförskjutning i
tiden, så att de (vid
utbredning av lindningarna
mellan flera spår) förlöpa som
fig. 4 visar. Samma kurvor
kunna användas för att
även representera
strömmarna, och det kan lätt
visas, att den algebraiska summan av dessa tre
strömmar i varje ögonblick är lika med noll.
Man behöver därför ej använda 6 ledningstrådar
för att överföra trefaseffekten utan kan nöja sig
med 3 genom att inbördes förbinda tre av
maskinens poler till en nollpunkt enl. fig. 5, som
visar s. k. Y-el. stjärnkoppling. Härvid jordar
man ofta nollpunkten. Eftersom vektorsumman
noll erhålles även för de tre spänningarna, kunna
Fig. 5.
Stjärn-koppling (Y-koppling).
Fig. 6.
Triangelkoppling
(D-koppling).
de sex polerna
alternativt sammankopplas enl. fig. 6
(triangel- el.
D-koppling) utan att
några strömmar
(av maskinens
hu-vudperiodtal) komma att cirkulera
inom
lindningssy-stemet. — Den
spänning, som alstras mellan en nollpunkt och
endera av de tre ”faserna”, kallas f a s s p ä
n-n i n g, under det att spänningen mellan faserna
inbördes kallas huvudspänning.
Diagrammen enl. fig. 5 och 6 kunna även tolkas som
vektordiagram, d. v. s. de illustrera fas- och
huvudspänningar samt de inbördes fasvinklarna
även rent geometriskt. Man inser härav, att
hu
vudspänningen är V3 ggr så stor som
fasspänningen. Om huvudspänningen sålunda är 220
volt, blir fasspänningen 127 volt, vilket är
förklaringen till hur sistnämnda egendomliga och
för Sverige specifika spänningsbelopp
uppkommit. — Periodtalet hos spänningen är självfallet
lika med det antal polpar, som pr sekund passera
en fix punkt på maskinens ankare. Det i Europa
förhärskande periodtalet är 50. Förr var även
25 p/s vanligt — detta periodtal befanns dock
olämpligt, bl. a. med hänsyn till att flimringen hos
glödlampor blev besvärande, när koltråden på
sin tid ersattes av metalltråd. I U.S.A. är 60 p/s
standard. Man inser, att en 2-polig generator för
att lämna 50 p/s måste drivas med 3000 varv pr
minut, en 4-polig med 1500 varv pr minut o. s. v.
En växelströmsmotor kan — vare sig den är av
1- el. 3-fastyp — utföras på identiskt samma
sätt som motsv. generator; den kallas då
synkronmotor, en klass, som dock innesluter
flera varianter. Om en synkronmotor av här
beskriven typ skall inkopplas på ett växelströmsnät,
fordras, att den ”fasas in”. Detta tillgår sålunda att
motorn genom en hjälpkraftkälla bringas upp i
fullt (synkront) varvtal, varvid man avväger
mag-netiseringen så, att motorn lämnar ungefär samma
växelspänning som nätets. I själva
tillslagnings-ögonblicket har man att se till, att motorns och
nätets spänningar befinna sig i samma fas,
vilket kontrolleras ant. medelst över
brytarkontak-terna kopplade fas lampor el. med tillhjälp
av ett s y n k r o n o s k o p. Samma regler för
in-fasning gälla även vid inkoppling av t. ex. en
kraftstationsgenerator på ett nät, som redan står
under spänning. — Synkronmotorer användas
sällan i andra sammanhang än där själva
synkronismen är av teknisk betydelse. Denna användning
kan anses inbegripa de fall, där motorerna ifråga
begagnas för faskompensering. ökar man
nämligen polhjulets magnetisering vid en belastad
el. tomgående synkronmotor utöver det värde,
som motsvarar en motelektromotorisk kraft lika
med nätspänningen, kommer maskinen att till
nätet leverera induktivström, d. v. s. wattlös
effekt. Detta innebär, att kraftstationsgeneratorerna
och mellanliggande kraftledningar avlastas från
en del av den wattlösa effekt, som anslutna
transformatorer etc. förbruka, varav följer, att
spänningsfallet i kraftledningarna reduceras. Man
kan t. o. m, genom att övermagnetisera en
synkronmotor höja spänningen på de angränsande
delarna av nätet därhän, att den blir högre på
mottagningsstationen än vid generatorstationen.
Synkronmotorer äro emellertid på grund av sitt
arbetssätt och behovet av
magnetiseringsanord-ningar mindre lämliga vid små och medelstora
kraftbehov. Den maskintyp, som här träder i dess
ställe, är trefasinduktionsmotorn
(asynkronmotorn). Denna motortyp, vars
ankarlindning kan vara av samma slag som
synkronmotorns, är grundad på det förhållandet, att
ankarreaktionen ger ett roterande magnetfält,
som sluter sig genom rotorn (jfr fig. 7).
Anbringar man lindningar på rotorn, induceras i
dessa en spänning
på liknande sätt
som i
sekundär-lindningen hos en
transformator. Om
rotorlindningen
slutes genom ett
motstånd — eller
kortslutes —,
uppstår ett vridande
moment på rotorn [-(Ferraris-princi-pen),-]
{+(Ferraris-princi-
pen),+} varvid rotorn
strävar att gå upp
i ett varvtal, som
närmar sig det
synkrona varvtalet
(jfr föreg.),
åtminstone vid tomgång.
Fig. 7. 4-polig, kortsluten
3-fas-asynkronmotor. Pilarna ange
huvudfältet då fas I har
maximal ström, dock utan hänsyn
till fältet från rotorlindningen.
Då asynkronmotorn belastas
mekaniskt, sj unker varvtalet något, varvid
eftersläpningen vid fullast brukar uppgå till 3 å
7 °/o. Denna eftersläpning utgör förklaringen till
att det asynkrona fullastvarvtalet för små
induk-tionsmotorer ofta uppgives till 2.800 r/m för
2-poliga typer och 1,400 r/m för 4-poliga typer, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
