Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elddon - Elddyrkan - Elde - Eldfarliga oljor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
Elddyrkan—Eldfarliga oljor
442
Elddon. I övre raden olika slags elddrillning, därunder fr. v.: eldplog, eldsåg, eldpump.
brukliga e., stål och flinta jämte fnöske (sköre) :
genom att slå stålet mot flintan framkallade
man gnistor, som antände fnösket. Även
solglas (samlingslinser) och brännspeglar
voro kända redan i forntiden.
I vår tid ha olika mekaniska anordningar åter
kommit i bruk för att tända cigarretter, gaslågor
m. m. Se vidare Tändstickor.
Litt.: N. Keyland, ”Primitiva
eldgörningsme-toder i Sverige” (i Fataburen 1912—18).
Elddyrkan i betydelse av eldens
helighållande har i religionens värld spelat en
synnerligen viktig roll. För det första är elden det
viktigaste renings- och skyddsmedlet, som
människorna ha använt i kampen mot demonernas
farliga skaror. I alla religioner sätter man
ondskans makter i förbindelse med mörkret. Liksom
ljuset förjagar mörkret, förjagar elden de onda
makterna och renar atmosfären. Som
renings-medel intager elden framför allt i den persiska
religionen en synnerligen viktig plats: i alla
persiska tempel brinner i det allra heligaste en
ständig eld, som man ansåg vara det viktigaste
medlet att hålla djävulen, Ahriman, och hans
demonskaror borta från människorna. Samma
grundidé ligger bakom våra förfäders bruk att
vid vissa årshögtider tända upp stora eldar på
höga kullar el. sätta ljus i fönstren julnatten,
då demonskarorna framför allt äro lössläppta,
el. taga bloss med sig vid färd till julottan.
— Vidare är elden en viktig hjälpare i
människans kamp för tillvaron; som sådan
framträder den framför allt i härdelden, som intagit
en betydelsefull plats i alla indogermanska
religioner. Hos grekerna personifierades härdelden
i gudinnan Hestias gestalt, hos romarna i
gudinnan Vestas. Som hemmets medelpunkt blev
härdelden en personifikation av hemmets och
familjelivets, delvis även av statslivets idé. —•
En tredje uppgift i kulten har elden fått som
offereld: som sådan har den särsk. utformats i
den gammalindiska religionen, där den
förkroppsligades i guden Agnis gestalt. Den bramanska
prästspekulationen gjorde elden som offereld
till världens grundmateria och beskrev dess
kretslopp genom hela tillvaron. — Litt.: C.-M.
Eds-man, ”Ignisdivinus” (1949, med utförlig
litt.-för-teckn.).
Elde, biflod fr. h. till Elbe i Mecklenburg.
Genomflyter Müritzsee, Plauersee m. fl., delar
sig vid Eldena i två armar, N e u e E., till
Elbe, och Al te E., till Elbes biflod Löcknitz.
200 km lång. E. är kanaliserad från Malchow
och förbindes med Havel, Schweriner See m. fl.
vattendrag genom kanaler.
Eldfarliga oljor tillhöra den grupp av
brännbara vätskor, som icke äro biandbara med
vatten och som med hänsyn till relativt stor
lätt-antändlighet kunna medföra viss risk vid
tillverkning, förvaring el. transport.
Enl. k. f. ang. e. 7 okt. 1921 hänföras till e.
sådana kolväten, vilka vid provning i
Abel-Penskys apparat avge antändbar ånga vid 400
el. därunder, samt vissa andra därmed jämförliga
oljor. Abel-Penskys apparat för provning av e.
består av ett slutet kärl, som delvis fylles med
oljan och långsamt uppvärmes. Apparaten är
försedd med en anordning för antändning av den
i kärlet över oljeytan samlade, luftblandade
ångan. Anordningen är så utförd, att en liten
tändlåga under 2 sek nedföres i rummet över
oljeytan. Detta upprepas varje gång oljans
temp. stigit Va grad, till dess oljans f 1 a
m-punkt är uppnådd, då ångan antändes av
lå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
