Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elbe - El Beni - Elberfeld - Elberfeldsystemet - Elbe—Travekanalen - Elbeuf - Elbfas, Jakob Henrik - Elbing - Elblag - Elbogen, Ellebogen - Elbrus - Elbsandsteingebirge - Elburs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
El Beni—Elburs
436
därefter på Nordtyska låglandet och följer i
nästan rakt v. riktning Flämings sydrand. På
denna sträcka mottar E. fr. h. Schwarze Elster
och fr. v. Mulde från Erzgebirge och Saale från
Thüringen. Vid Magdeburg vänder sig E. mot
n. och mottager fr. h. Havel med Spree från
Lausitzer Bergland. Floden går härifrån mot
n. v. och uppsamlar vatten från de
mecklen-burgska sjöarna genom bifloden Elde och från
Altmark genom Jeetzel. Nedre E. (nedanför
Lauenburg) mottar vatten från Lüneburgheden
genom Ilmenau och Oste. Floden vidgar sig från
Hamburg till en bred, trattformad mynningsvik,
omgiven av hedar {Ge est) och bördiga
marskland.
E:s längd är 1,165 km, flodområdet 147,000
km2. Dess bredd är vid Moldaus inflöde 130
m, vid Dresden 150 m, vid Hamburg 500 m
och vid Kuxhaven 15,000 m. E. är segelbar
till Mèlnik i Tjeckoslovakien för fartyg med
upp till 800 ton lastdryghet. Vattendjupet är
för mellersta E. omkr. 3 m, från Hamburg
7—9 m. övre loppet är isbelagt i genomsnitt
30 dagar årl. Tidvattnet gör sig märkbart till
Geesthacht, vid springflod till Lauenburg.
Medelvattenmängden är 700 m3/sek.
Floden har den största betydelse för
godstrafiken mellan Sachsen och Tjeckoslovakien å
ena sidan och nordsjökusten å den andra. Ung.
hälften av varutransporten i båda riktningarna
går på E., som därtill medelst vidlyftiga
kanalsystem är förbunden med omgivande
flodområden. Genom två kanaler över Havel och Spree
är E. förenad med Oders vattensystem och
därmed med Östeuropas. Från nedre E. leda
dessutom Nord-östersjökanalen och
E.—Trave-kanalen till Östersjön. Slutl. förenar
Mittelland-kanalen E:s vattensystem med Rhens. De
viktigaste flodhamnarna äro Hamburg, Magdeburg
och Dresden. — Litt.: ”Der Elbstrom, sein
Stromgebiet und seine wichtigsten Nebenflüsse”
(5 bd, 1898).
El Beni, B en i, dep. i n. Bolivia; 208,033
km2, 70,000 inv. Huvudstad: Trinidad (de
Mo-jos) 9,500 inv.
Elberfeld [-fält], stad i Tyskland till 1929,
då den uppgick i Wuppertal.
Elberfeldsystemet, se Fattigvård.
Elbe—Travekanalen förbinder Elbe (vid
Lauenburg) med Trave (vid Lybeck); den kan
trafikeras av fartyg på intill 1,200 ton. Byggdes
1895—1900; 67 km lång, 2 m djup. Ersätter
Stecknitzkanalen.
Elbeuf [-bö’f], stad i Normandie, fr. dep.
Seine-Inférieure, på Seines vänstra strand;
16,000 inv. Berömd klädestillverkning.
Elbfas [ä’lp-], Jakob Henrik,
porträttmålare (d. 1664), f. i Livland. Han nämnes
redan 1629 som ”kontrefejare och målare” i
Stockholm, var sedermera änkedrottning Maria
Eleonoras hovmålare. E. var en flitigt anlitad
porträttör och målade en mängd porträtt av
framstående personer i Sverige under mitten av
1600-talet. Sannolikt är, att åtskilliga av de E.
tillskrivna porträtten äro utförda av andra, med
Parti av Elbing; t. h. S :t Nikolaikyrkans torn.
honom samtida, nu okända konterfej are av tysk
skola.
Elbing, po. Elblag, stad i Polen (Ostpreussen)
vid floden Elbing, 8 km s. om Frisches Haff;
21,000 inv. N. ö. om E. ligger skogstrakten
El-binger Höhe (198 m ö. h.), v. därom den
fruktbara Nogatdalen. Den äldsta stadsdelen på högra
flodstranden, har med sina gavelhus ålderdomlig
prägel. Bland kyrkorna märkas den katolska S:t
Nikolai från slutet av 1200-talet och den evang.
Marienkirche, påbörjad 1246, båda gotiska. E.
är järnvägsknut och har förbindelser med inlandet
genom Kraffohlkanalen (till Nogat) och E.—
Oberländischer Kanal (till Oberlandssjöarna). E.
är en betydande industristad, har två varv, det
största Schichauwerft, lokomotiv-, maskin- och
motorfabriker m. m.
E., som anlades i början av 1200-talet, blev
sedermera hansestad och 1454 fri stad under
polsk överhöghet. E. gav sig 6 juli 1626 åt
Gustav II Adolf, som lät förse staden med nya,
vidlyftiga befästningar. Den återlämnades 1635
av Sverige till Polen, var ånyo i svensk
besittning 1655—60, innehades 1698—1700 och en tid
1703 av Brandenburg, togs 1703 av Karl XII,
blev snart åter polskt och tillföll 1772, vid
Polens första delning, Preussen. E. tillhör sedan
1945 Polen och ingår i vojvodskapet Gdarisk.
Elblqg, stad, se Elbing.
E’lbogen, E 11 e b o g e n, en äldre tysk
benämning på Malmö.
Elbrus, högsta berget i Kaukasus, når 5,629
m ö. h. Utgör en mäktig, snöhölj d andesitvulkan
(verksam under teritärtiden), som med två toppar
höjer sig brant över en sockel av granit.
Elbsandsteingebirge [ä’lpsant/tain-], se
Sachsiska Schweiz.
Elbu’rs, bergstrakt i n. Persien, omfattar
bergskedjorna närmast s. om Kaspiska havet
och utgör en del av Irans norra randberg. E.
består av flera parallellkedjor och övergår mot
n. v. i Armeniens bergland, mot ö. i Chorasans
kedjor. Från Kaspiska havet stiger E. mycket
brant. Södra sluttningen mot det inre Iran är
regnfattig och har stäppvegetation. Högsta
toppen, vulkanen Demavend, når 5,670 m. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
