Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekman, Fritjof - Ekman, 1. Gösta - Ekman, 2. Hasse - Ekman, 1. Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
Ekman
406
Ekman, Fritjof, fackföreningsmän (f.
1888 23/ø), urspr. metallarbetare, 1909
ombudsman för den mekaniska verkstadsindustriens
arbetare, 1925—32 ordf, i Svenska
metallindustriarbetareförbundet; har även tillhört
Landsorganisationens sekretariat samt anlitats i bl. a. 1930
års kommitté för samarbete mellan arbetsgivare
och arbetare på arbetsplatserna. E. var
handelsminister i Per Albin Hanssons första ministär
24/s 1932—16/e 1936. E. är sedan 1936
ombudsman hos HSB:s riksförbund och representerade
1935-—50 Örebro läns socialdemokrater i F. K.
Ekman. 1) Frans Gösta Viktor E.,
skådespelare (1890—1938). Han var 1909-—11 anställd
vid Rönnbladska sällskapet, 1911—13 vid Nya
teatern i Göteborg, 1913—25 vid Svenska
teatern och ägnade sig under den följ, säsongen åt
filmengagemang och gästspel (bl. a. i ”Faust” i
Berlin). 1926—31 ledde han tills, m. John och
Pauline Brunius Oscarsteatern och var sedan
sin egen direktör på Vasateatern 1931—35; under
säsongen 1931—32 spelade han även på
Konserthusteatern. Dessutom företog E. under de
senare åren upprepade gästspel i den svenska
landsorten, i Köpenhamn och Oslo samt verkade
i stor omfattning som filmskådespelare, främst
i svensk men även i utländsk film. — Bland E:s
första större roller på Svenska teatern märkes
Armand i ”Kameliadamen”. Spelåret 1915—16
vann han en betydande framgång som Per i
”Lycko-Pers resa”. Hösten 1919 firade han nya
triumfer som Romeo i ”Romeo och Julia” samt
ännu mer såsom Kristian VII i ”Struensee”.
Under de närmast följ, åren blev prins Erik i
Strindbergs ”Gustaf Vasa” hans märkligaste
insats. Utmärkta som historiska porträtt voro
hans Gustaf IV Adolf i ”Magdalena
Ruden-schöld”, Kristian VII, prins Erik, Fredrik II i
”Kungens dansös” samt senare på
Konserthusteatern Karl XIV Johan i H. Grevenius’ ”Den
förste Bernadotte”. Andra minnesvärda roller
kreerade han som Gösta Berling i ”Gösta
Ber-lings saga” och som soldaten i ”Graven under
triumfbågen”. Under de år E. verkade vid
Oscarsteatern, framställde han bl. a. en strålande
Petrucchio i ”Så tuktas en argbigga” och en
finskuren Joseph Surface i ”Skandalskolan”. Vid den
svenska urpremiären på Hjalmar Bergmans
”Pa-trasket” 1928 vann han en utomordentlig seger
som Joe Meng, och följ, år gestaltade han med
stark personlig accent kapten Stanhope i Sheriffs
krigsdrama ”Männen vid fronten”. Därtill bör
från samma period antecknas hans kardinal
Wolsey i ”Henrik VIH”. På Vasateatern
fullbordade han 1932 en av sina allra främsta
scenprestationer som rockvaktmästaren Filip i R.
Josephsons ”Kanske en diktare”. I jan. 1934
framträdde han på nyssnämnda scen som
Hamlet och hemförde en viss framgång,
accentuerad vid ett gästspel i Köpenhamn. Samma
vår gästspelade han som Per Gynt på Kungl.
teatern. Hans sista stora roll blev Fedja i
Tolstojs ”Det levande liket”, som han 1935
spelade i Stockholm, Köpenhamn och Göteborg. -—
E:s register som skådespelare sträckte sig prak-
Gösta Ekman.
tiskt taget över alla områden. Han var en
scenens illusionist i kraft av sin stundom rent
fenomenala teknik men framför allt genom sin
starka konstnärliga aningsfullhet. — Litt.:
G. Valentin, ”G. E.” (1919); H. Ekman, ”G. E.”
(1938); P. Lindberg, ”G. E.” (1942).
2) Hans (Hasse) Gösta E., den föreg:s son,
filmskådespelare, -regissör och
-manuskriptförfattare (f. 1915 10/9). E. har huvudsaki. ägnat
sig åt filmen med undantag för enstaka tillfällen,
då han framträtt på scenen. Han har medverkat
bl. a. i filmerna ”Juninatten”, ”På liv och död”,
”Sjätte skottet”, ”En dag skall gry”, ”Jag är
eld och luft”, ”Stopp! Tänk på något annat”,
”Excellensen” och ”Som folk är mest”. E.
debuterade 1940 som regissör med filmen ”Med
dej i mina armar”. Sedan dess har han varit
både skådespelare i och regissör — i ett flertal
fall även manuskriptförf. och producent — för
ett stort antal filmer, bland vilka må nämnas
”Ombyte av tåg”, i vilken E. hade sin första
egentliga huvudroll, ”Kungliga patrasket”,
”Vandring med månen”, ”1 dödens väntrum”, ”Möte i
natten”, ”Medan porten var stängd”, ”Banketten”,
”Flickan från tredje raden” och ”Flicka med
hyacinter”.
Ekman. 1) Erik Jakob E., präst, religiös
ledare och författare (1842—1915). Han
prästvigdes i Uppsala 1864. Som komminister i
Oc-kelbo begärde han 1879 avsked från
prästämbetet och övertog ledningen av Svenska
missionsförbundets missionsskola i Kristinehamn. 1886
bosatte han sig i Stockholm för att som
”mis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
