Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekman, 5. Carl - Ekman, 6. Fredrik Laurentz - Ekman, 7. Gustaf - Ekman, 8. Johan - Ekman, 9. Axel - Ekman, 10. Gustaf - Ekman, 11. Walfrid - Ekman, 12. Vilhelm - Ekman, August - Ekman, Carl Christoffer - Ekman, Carl Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
Ekman
402
folkskoleväsendet. 1867—93 var E. led. av F. K.
och var 1876—80 ordf, i statsutskottet. Han var
en av ledarna för den en tid med lantmanna?
ar-tiet lierade s. k. skånska fraktionen och var
under 1880-talet en av de stridbaraste frihandlarna.
6) Fredrik Laurentz E., vetenskapsman
(1830—90). Han blev 1857 fil. dr i Uppsala och
1870 prof, i kemi och kemisk teknologi vid
Tekniska högskolan. 1877 ledde han den då utförda
hydrografiska undersökningen av svenska hav. —
E. författade flera avh. i kemi och hydrografi
samt konstruerade åtskilliga hydrografiska och
fotometriska instrument.
7) Fredrik Gustaf E., brorson till E. 3),
kemist, hydrograf och industriman (1852—1930).
E. deltog 1876—77 i omfattande hydrografiska
undersökningar i Östersjön, Kattegatt och
Ska-gerak, vilka bl. a. haft stor betydelse för
klarläggande av frågor rörande sillens vandringar.
1880 blev E. teknisk chef och 1900 verkst. dir. i
ab. D. Carnegie & co., Göteborg. När bolaget 1908
upphörde och dess sockerfabrik övertogs av
Svenska Sockerfabriks-ab., blev E. dir. i sistnämnda
bolag. 1907 blev han fil. hedersdr vid Göteborgs
högskola. Han var en av initiativtagarna till och
från dess bildande led. av Svenska
hydrografiskbiologiska kommissionen. Han har donerat medel
till en oceanografisk institution vid Göteborgs
högskola.
8) Johan E., den föreg :s bror, affärsman,
politiker (1854—1919). Sedan 1891 delägare i
firman Ekman & co. i Göteborg var E. en av
Göteborgs mest framstående affärsmän. 1906—11
tillhörde han A. K., 1912—19 F. K. (liberala
samlingspartiet). Vid sin död donerade han V2 mill.
kr. till en handelshögsk. i Göteborg.
9) Axel E., son till E.5), politiker,
ämbetsman (1869—1939), 1893—1917 verkst. dir. i ab.
Finspångs styckebruk, 1917—35 landshövding i
Skaraborgs län. 1903—17 led. av A. K. var E.
1912—16 v. ordf, och 1917 ordf, i Statsutskottet.
1912—17 var han riksgäldsfullmäktig och deltog
i flera kommittéarbeten, särsk. för
kommunikationsfrågor. Som politiker tillhörde han det
liberala partiet.
10) Gustaf E., sonson till E.2), industri- och
bankman (f. 1872 21/ia). Efter
ingenjörsutbildning tjänstgjorde E. vid ett flertal mellansvenska
järnbruk och var 1907—11 dir. för Lesjöfors ab.,
1911—19 chef för Storfors bruk, 1922—35 dir.
för ab. Göteborgs bank. Han tillhör styrelsen
för ett flertal svenska bolag. E. har utg. ”Ur
Storforsverkens historia” (1921) och biogr. över
E. 2).
11) Vagn Walfrid E., fysiker, oceanograf
(f. 1874 Vs), fil. dr i Uppsala 1902, 1 :e assistent
vid internationella havsforskningslaboratoriet i
Oslo 1902—08, prof, i mekanik och matematisk
fysik i Lund 1910, emeritus 1939. E :s
vetenskapliga verksamhet är framför allt ägnad den
teoretiska oceanografien, inom vilken han intar en
bemärkt ställning genom grundläggande
undersökningar över utbildningen och den vertikala
fördelningen i havet av strömmar, framkallade
genom vindens och tyngdkraftens inverkan. En
sammanfattande
framställning av
havs-strömsteoriens aktuella
läge har E. givit i art.
”Meeresströmungen” i
”Handbuch der
physi-kalischen und
techni-schen Mechanik”, 5
(1931). E. har även
varit verksam som
praktisk havsforskare;
under sin assistenttid i
Oslo konstruerade han
hydrografiska
apparater, av vilka särsk. en
strömmätare alltjämt är allmänt använd, och i
samarbete med den norske hydrografen B.
Hel-land-Hansen har han lett undersökningar (bl. a.
1930 en större hydrografisk exp. till s. Atlanten)
i syfte att anskaffa för kontroll och
vidareförande av teorien nödvändigt experimentellt
material. E. tilldelades Vegamedaljen 1938.
12) Peter Vilhelm E., bror till E.io),
skogsman (1875—1946), extra jägmästare 1898,
1901 extra lektor i skogsteknologi och forstlig
byggnadskonst vid Skogsinst., 1908 disponent och
skogschef vid Korsnäs sågverks ab., där han
1924 blev verkst. dir.; efter avgång med pension
1942 chef för skogsindustriavd. i
Industrikommissionen. 1919—27 var E. domänfullmäktig och
från 1935 ordf, i skogsvårdsstyrelsen i
Gävleborgs län. Han var även ordf, i Gävle
handelskammare. Som en av förgrundsgestalterna inom
träindustriens organisationer har E. medverkat i
flera skogliga utredningar av betydande
omfattning. Som lektor vid Skogsinst. hade E. stor
betydelse för utvecklandet av de honom anförtrodda
läroämnena. Förutom ett flertal uppsatser i olika
skogstidskr. har E. utg. ”Skogsteknisk handbok”
(1908, ny uppl. med titeln ”Handbok i
skogsteknologi”, 1922).
Ekman, Johan August, teolog (1845—
1913), prästvigd i Uppsala 1873, doc. i G. T:s
exegetik 1877 (avh. ”Likheter mellan Esaias
kap. 40—66 och Jeremias”) och prof, i teol.
prenotioner och encyklopedi 1887, domprost
1896, biskop i Västerås 1898, ärkebiskop 1900.
— Litt.: H. Lundström, ”Ärkebiskopen dr J.
A. E.” (1915); E. Rodhe, ”Sv. kyrkan omkring
sekelskiftet” (1930).
Ekman, Carl Christoffer, finländsk
ämbetsman (1747—1818). Han åtföljde som
auditör Åbo läns reg:te under Gustav HI:s ryska
krig 1788—90 samt blev borgmästare i Nystad
1795. E., som var konungsligt sinnad, förde
under sin vistelse vid reg:tet en detaljerad
dagbok över de missnöjda officerarnas
(Anjalamän-nens) planer och förehavanden. Den är utg. av
R. Hausen 1900.
Ekman, Carl Daniel, ingenjör, .
sulfitcellulosaindustriens grundare (1845—1904). E.
studerade 1865—68 vid Teknologiska institutet
och blev 1871 kemist vid Bergviks
trämasse-fabrik i Hälsingland. E. lyckades där genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
