Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eidem, Odd - Eider, Ejder - Eiderdanskar - Eiderstedt - Eidetik - Eidfjord - Eidlitz, Walther - Eidola - Eidolologi - Eidsivatingslagen - Eidsvoll - Eiebakke, August - Eifel - Eiffel, Alexandre Gustave - Eiffeltornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
Eider—Eiffeltornet
362
historiska skriften ”Diktere i landsflyktighet”.
1939 gav han ut romanen ”Uten fane”, som har
Oslo-akademisk miljö, 1946 den stora biogr.
”Se-gerstedt. En mann mellom öst og vest”,
skådespelet ”Spillet om Bly-Petter” och ”Varm aske”,
en reseskildring från Tyskland efter 2:a
världskriget. E. har skrivit flera hörspel, bl. a.
”Moren” (1948).
Eider [åi’dar], da. Ej der, flod i n.
Tyskland, gränsflod mellan de forna hertigdömena
Slesvig och Holstein. Upprinner s. om Kiel,
genomflyter många småsjöar och marskland och
utfaller vid Tönning i Nordsjön. Längd 188 km;
150 km segelbara (från Rendsburg). Den forna
Eiderkanalen, som förenade E. (vid
Rendsburg) med Kielfjorden och anlades 1777—85,
ersättes nu av Nord—öster sjökanalen.
Eiderdanskar, det politiska parti i Danmark,
som 1840—64 kämpade för närmare
sammanslutning mellan konungariket och hertigdömet
Slesvig, med frånskiljande av de tyska
förbundslän-derna Holstein och Lauenburg. Floden Eider
skulle således bli rikets gräns i s. Det motsatta
partiet, helstatsmännen, ville ha Holstein
och Lauenburg kvar i statsförbundet.
Eiderstedt [ai’dar/tät], halvö på västkusten
av Slesvig, n. om Eidermynningen; till stor del
bördigt marskland.
Eidetik (till grek. ei’dos, gestalt, bild), av E.
R. Jaensch och hans medarbetare företrädd
forskningsriktning inom psykologien. Hos minderåriga
och skolungdom, särsk. i åldern 11—13 år,
påvisade Jaensch 1923 förekomsten av s. k.
”subjektiva åskådningsbilder” el. eidetiska
efter-bilder av förut iakttagna föremål och scenerier.
I styrka och livlighet synas dessa efterbilder
ej sällan kunna mäta sig med omedelbara
varse-blivningar, och enl. upptäckarens mening intaga
de alltid en mellanställning mellan förnimmelse
och föreställning; de kvarstå även länge för
medvetandet. — Eidetiker, person förmögen av
dylika åskådningsbilder. — Litt.: E. R. Jaensch,
”Die E.” (3:0 uppl. 1933); T. Husén, ”Studier
rörande de eidetiska fenomenen” (1946).
Eidfjord [ä’jd-], östligaste delen av
Har-dangerfjord i Norge.
Eidlitz [ai’t-], W a 11 h e r, österrikisk
författare (f. 1892), väckte uppseende med skådespelet
”Hölderlin. Szenen aus einem Schicksal” (1917),
en lyrisk teckning av en världsfrämmande mans
undergång. Därefter följde novellsamlingen ”Der
junge Gina” (1919), dikterna ”Der goldene Wind”
(s. å.), naturstämningar och kärleksdikter, samt
det svårmodiga dramat ”Die Herbstvögel” (1921).
Av djupare betydelse var ”Der Berg in der
Wüste” (1923). Hans ”Reise nach den 4 Winden”
(1935) är övers, till sv. (s. å.). ”Der Mantel der
grossen Mutter” (1936) handlar om hans
upplevelser under resor i Skandinavien.
Ei’dola, grek., ”små bilder”, som Demokritos
antog avsöndras från tingens yta och intränga i
sinnesorganen, varigenom varseblivningarna
upp-kommo.
Eidolologi (av grek. ei’dola), läran om
med-vetenhetsföreteelserna.
Eidsivatingslagen [ä’jd-] (fno.
Eiösifapings-lög), den gamla lagen för s. ö. Norges tingslag,
vars tingsställe var E i d s v o 11. Sagorna nämna
Halvdan svarte som lagstiftare för Oplandene,
som utgjorde huvudlandskapet i Eidsivatingslaget.
Av lagen finnas blott kvar kyrkorätten
(upptecknad 1152—62) och ett litet fragment av den
världsliga rätten.
Eidsvoll [ä’jdsvål], stationssamhälle i
Akers-hus fylke i s. Norge, vid järnvägen Hamar—
Lilleström; ångbåtsstation. Samhället blev nästan
ödelagt av tyskarna i april 1940. Under
medeltiden hölls där ett av Norges fyra stora ting,
Eidsivatinget, för Oplandene. Till 1820 fanns
där ett järnbruk. I febr. 1814 hölls på E., som
då ägdes av statsrådet Carsten Anker, det
riksmöte, som proklamerade Norges självständighet
och uppdrog regeringen åt prins Kristian
Fredrik. På E. hölls 10 april—19 maj s. å. den
riksförsamling, som utarbetade Norges
grundlag — varför denna ofta kallas E i d s v o 11
s-författningen. E:s huvudbyggnad har för
medel, som hopsamlats genom allmän
subskription, inköpts till statsegendom. Byggnaden
inrymmer ett historiskt porträttgalleri och
restaurerades 1900—01. Se A. J. Lange, ”Eidsvolds
værks og Eidsvoldsbygningens historie gjennem
tiderne” (1902).
Eiebakke [ä’ja-], August, norsk målare
(1867—1938). Han slöt sig till den på 1880-talet
härskande realistiska riktningen. Typisk för
hans konst är ”Anrättning” (1891) — en redbar
och vederhäftig bondelivsskildring med ypperlig
stoff behandling. Den följdes av ”Söndagsfrid”,
”Sommar”, ”Till arbetet” samt norska landskap.
Eifel [ai’fal], n. v. delen av Rhenska
skifferbergen v. om Rhen och n. om Mosel. E. är en
högplatå av omkr. 500 m medelhöjd. E:s
berggrund består huvudsakligen av de devoniska och
kambriska skiffrar samt äldre och yngre
vulkaniska bergarter. Ännu resa sig vulkankäglor i
sin ursprungliga form med kratrar och
lavaströmmar; här och där synas små runda sjöar, Maare,
explosionskratrar, som fyllts med vatten. Högst
når E. i Hohe Acht, 746 m ö. h. E. genomskäres
av djupa dalgångar, kända för sin naturskönhet.
Landskapets största rikedom äro de talrika
mineralkällorna.
Eiffel [äfä’l], Alexandre Gustav e,
fransk ingenjör (1832—1923), berömd som
upphovsman till åtskilliga storslagna brobyggnader
och andra järnkonstruktioner. E:s mest kända
verk är Eiffeltornet (se d. o.). Biogr. av F.
Poncetton, ”E.” (1939).
Eiffeltornet [sv. ä’jfal-] (fr. Tour Eiffel),
det efter sin konstruktör, A. G. Eiffel (se d. o.),
uppkallade 300 m höga järntorn av
fackverks-konstruktion, vilket till världsutställningen 1889
uppfördes i Paris på Marsfältet nära Jenabron.
Intill 1929, då Chrysler Building i New York
byggdes, var det jordens högsta byggnadsverk.
Dess vikt är 7,000 ton. Huvudkonstruktionen
utgöres av 4 bågformigt inåt svängda
fackverkspelare, sammansatta av ihåliga balkar samt på
58, resp. 116 m höjd över marken förenade me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
