Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egypten - E. under medeltiden och nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323 Egypten 324
Krigsföretagen, reformerna och ett hejdlöst
slöseri bragte finanserna i ohjälplig förvirring. Slutl.
tillsattes på stormakternas begäran 1878 en
internationell ministär, i vilken engelsmannen
Wil-son övertog finanserna och fransmannen de
Blig-nières var arbetsminister. Kediven avskedade
emellertid s. å. den för honom obekväma ministären
och utfärdade en finansplan, som ej
tillfredsställde de europeiska fordringsägarna, varför
stormakterna hos sultanen utverkade hans
avsättning, 1879. Hans son Tevfik blev hans
efterträdare och underkastade sig en av England och
Frankrike gemensamt utövad finanskontroll (the
dual controV). Snart uppstod starkt missnöje med
”främlingsväldet”. Arabi pascha, en infödd
officer, ställde sig i spetsen för ett nationellt
militärparti och förmådde kediven att (sept. 1881)
sammankalla en notabel församling, varpå Arabi 1882
som krigsminister pockade på att den europeiska
finanskontrollen skulle upphävas och s. å.
upptog striden mot engelsmännen, sedan han på
stormakternas begäran avlägsnats ur ministären
och i Alexandria höjt upprorsfanan.
Engelsmännen erövrade staden och slogo 13 sept. vid Tell
el-Kebir Arabi paschas här. Tevfik återtog
regeringen och behöll den till sin död 1892, men
makten låg i händerna på den engelske
generalkonsuln i Kairo, som fick titeln high
commissioner. De engelska trupperna stannade kvar i E.,
och förvaltningen gled alltmera över i engelska
händer. I Sudan utbröt 1883 mahdistupproret, som
berövade E. dess besittningar i Sudan, Harar
och vid Röda havet. — Efter Tevfik blev hans
son Abbas II Hilmi kediv. Trots ivriga
yrkanden från det av Frankrike understödda
Turkiet vägrade England att angiva någon tidpunkt
för E:s evakuering under hänvisning till att
Sudan först måste återerövras och i E. skapas
lugna förhållanden. Det första av de uppställda
villkoren uppfylldes först genom Lord Kitcheners
och överste Wingates framgångsrika expeditioner
1896—1900, det andra var åtm. enl. engelsk åsikt
alltjämt ouppfyllt. Den engelska ockupationen
visade sig emellertid snart vara av god verkan
för E:s ekonomiska återuppbyggande och statens
organisation. Genom förbättringar i bevattningen
höjdes jordbrukets avkastning, beskattningen
gjordes effektivare och rättvisare, rättskipning
och undervisningsväsen reformerades, polis- och
härväsen omorganiserades. Största förtjänsten
om E:s ekonomiska sanering tillkommer Lord
Cromer, som 1884—1907 var High Commissioner
och med stor kraft och klokhet mötte de
svårigheter, som nationalisterna och den unge kediven
skapade. Mot ingrepp från Frankrikes sida
tryggades Englands förehavanden i E. genom en
överenskommelse 1904. Enl. denna fick England
fria händer i E., mot att Frankrike fick ostört
verka i Marocko. Genom denna överenskommelse,
liksom genom en tidigare, Londonkonventionen av
1885, medgåvos lättnader i likvidationsplanen för
den egyptiska statsskulden. — Lord Cromers
efterträdare som High Commissioner 1907, Sir Eldon
Gorst, försökte förgäves att med mildhet vinna
nationalistpartiet. Detta fordrade fullständigt
obe
roende. Den ganska moderata premiärministern
Butros pascha mördades av en ytterlighetsman ur
nationalistpartiet 1910. Efter Gorsts död sändes
Lord Kitchener i juli 1911 till E. som
diplomatisk agent med extraordinär befogenhet och blev
i sept. s. å. High Commissioner. Hans kraftfulla
regering motarbetades av såväl kediven som
nationalistpartiet under ledning av Zaghlul pascha.
Kitchener gav folkrepresentationen en mera
demokratisk karaktär genom att göra den till en
enhetlig lagstiftande församling. Under det
tripolitan-ska kriget intog E. strängt neutral hållning, och
Turkiet överlämnade i slutet av 1911 Solums
hamnområde till E. till krigets slut.
Brittiskt protektorat (1914—22).
Turkiets deltagande i 1 :a världskriget på
central-maktssidan medförde i E. en svår kris,
beroende på att E. nominellt lydde under turkiske
sultanens suveränitet och att kediven, som vid
krigsutbrottet vistades i Europa, avgjort ställde
sig på Turkiets sida. I E. proklamerades
belägringstillstånd 1 nov. 1914, och England
tillkännagav, att det övertagit landets försvar; 18 dec.
förklarades E. för brittiskt protektorat, och 19
dec. kungjordes, att Abbas Hilmi avsatts.
Efterträdaren, hans farbror H u s s éi’n K e m ä 1
pascha, fick titeln sultan av E. som tecken
till att den turkiske sultanens suveränitet över E.
upphört. Bland befolkningen rådde dov bitterhet,
under de senare krigsåren skärpt genom
spann-målsrekvisitioner, dyrtid och tvångsrekrytering av
bönder till s. k. arbetarbataljoner för militär
handräckningstj änst. Sultan Hussein Kemal, som
i april och juli 1915 utsatts för mordförsök av
fanatiska nationalister, avled 1917 och
efterträddes av sin yngste broder Achmed Fuad
pascha. Nationalistpartiet, som vunnit allt
större anslutning, sökte förgäves under åberopande
av nationernas självbestämningsrätt få.E:s
självständighet erkänd i Versaillesfreden. Vintern 1919
—20 vistades i E. en engelsk studiekommission
under Lord Milner, som, efter konferens juni
1920 med en nationalistdelegation, 9 dec. s. å.
framlade ett betänkande, som gick ut på att E.
skulle bli en självständig konstitutionell monarki
i ständig allians med Brittiska riket, som där för
värnande av sina förbindelselinjer till Indien
skulle äga att förlägga nödiga truppstyrkor för
Suez-kanalens skydd. Mot Milnerkommissionens
förslag organiserade Zaghlul en häftig
protestkampanj. Ej heller regeringspartiet under Adly pascha
kunde komma överens med de engelska
underhandlarna, varför premiärministern Adly avgick
i dec. 1921. 28 febr. 1922 upphävde då den
engelska regeringen protektoratet och erkände E:s
självständighet men förbehöll sig vissa
rättigheter, huvudsaki. i överensstämmelse med
Milnerkommissionens förslag.
E. som suveränt konungarike (från
1922). Sultan Fuad antog nu (16 mars 1922)
konungatitel, och förberedandet av den nya
författningen vidtog under ledning av den i mars
till premiärminister utnämnde Sarwat pascha. I
okt. framlade en författningskommission sitt
förslag, som emellertid rönte engelskt motstånd, enär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
