Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edfelt, Johannes - Edfu - Edgar el. Eadgar - Edgeworth, Francis Ysidro - Edgeworth, Maria - Edgren, Gustaf - Edgren, Hjalmar - Edgren, 1. Johan Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Edfu—Edgren
256
Horustemplet i Edfu.
diktsamlingar, ss. ”Unga dagar” (1925),
”Ansikten” (1929) och ”Aftonunderhållning” (1932),
nådde han poetisk mognad med ”Högmässa”
(1934). Den ordknappa, strama stilen med sin
blandning av humor, sarkasm och patos var här
sällsynt suggestiv, självständig utan förkonstling.
Tidens undergångsstämningar prägla ”1 denna
natt” (1936), ”Järnålder” (1937) och ”Vintern är
lång” (1939). Ett drag av mystik ha ”Sång för
reskamraten” (1941), ”Elden och klyftan”
(1943) och än mer ”Bråddjupt eko” (1947). E.
har skickligt översatt främst eng. och ty.
lyrik till sv. Han har även framträtt som
litterär kritiker, bl. a. med essäsaml. ”Strövtåg”
(1941), med ett par studier över rysk litteratur
samt med en översikt av tyskspråkig
mellankrigs-litteratur. E. är lyrikanmälare i Dagens Nyheter.
E’dfu (fornegypt. Tbot, kopt. Atbo, lat.
Apol-linopolis magna), stad i övre Egypten (prov.
Assuan), på vänstra Nilstranden, no km
nedanför Assuan.
E. är bekant för sitt åt solguden Horus
helgade, ännu synnerligen väl bibehållna tempel,
det bäst bevarade i Egypten. Enligt den på
ytterväggen befintliga byggnadsurkunden utgör
det en ombyggnad av ett äldre tempel, företagen
237 f. Kr.—57 f. Kr. Templets pylon, i vars
inre trappor leda upp till de bägge tornens
tinnar, mäter på flyglarna över 30 m i höjd, och
dess fasad håller 76 m i bredd. Innanför
pylo-nen finner man en stenlagd förgård
(peristyl-salen), på tre sidor omgiven av 32 pelare,
varefter man för att inträda i det allra heligaste
(sanktuariet) har att passera fyra salar. Invid
dessa salar finnas kamrar för olika kultändamål
m. m. Trappor leda upp till templets tak.
Templets salar, gångar och pelare äro rikt smyckade
med bilder och inskrifter. — I E. ha
utgrävningar verkställts dels av en fransk, dels av en
fransk-polsk expedition.
Edgar [e’dga] el. E a d g a r, angelsaxisk
konung (d. 975), Edmund I:s son, blev 957
konung i Northumbria och Mercia, som rest sig
mot hans broder Edwig, samt vid dennes död
959 i hela England. E:s regering, som leddes
av den statskloke ärkebiskop Dunstan, var
fredlig och god.
Edgeworth [eM^æät)], Francis Ysidro,
engelsk nationalekonom (1845—1926), prof, i
nationalekonomi först i London och sedan 1891
i Oxford. Han tillhörde den moderna
teoretiskmatematiska riktningen inom nationalekonomien
och upptog till skarpsinnig behandling många
svåra teoretiska problem inom sin vetenskap, de
flesta i tidskriften Economic Journal, som han
redigerade sedan dess uppkomst 1891. En samlad
uppl. av hans viktigaste arbeten utgavs 1925:
”Papers relating to political economy”.
Edgeworth [e’d$(oät>], Maria, irländsk
författarinna (1767—1849). Sitt rykte vann hon
genom sina romaner, bl. a. ”Castle Rackrent”,
kanske den bästa (1800), ”Belinda” (1801) etc.,
och noveller (”Fashionable tales”, 1809—12).
Många av hennes arbeten äro övers, till sv.
Hennes berättelser utmärka sig för raskt
framställningssätt, livlig fantasi samt klart och rent
språk. Litt.: E. Lawless, ”M. E.” (1904).
Edgren, Erik Gustaf, filmregissör (f.
1895 V4). E. var 1920—23 medarb. i Nya
Werm-lands-Tidningen. 1922 iscensatte han sin första
film, ”Fröken på Björneborg”, och engagerades
sedan hos Svensk filmindustri, varefter följde
bl. a. ”Närkingama” samt en rad uppskattade
lustspel med Fridolf Rhudin i huvudrollen. E.
har även iscensatt ”Värmlänningarna”, ”Karl
Fredrik regerar”, ”Valborgsmässoafton”, ”Stora
famnen”, ”Katrina”, ”Driver dagg, faller regn”
m. fl. Sedan 1946 är E. knuten till ab.
Kungs-film.
Edgren, August Hjalmar, språkforskare
och författare (1840—1903). Han avlade 1860
officersexamen men tog avsked 1861 för att på
nordstaternas sida
deltaga i nordamerik.
inbördeskriget. E. blev
ånyo svensk officer
1864, tog avsked 1870
och återvände till
Amerika, där han bedrev
vetenskapliga
språkstudier. 1880 doc. i
sanskrit vid Lunds
univ., kallades han
1884 till prof, i
sanskrit och moderna
språk vid Nebraskas
statsuniversitet i
Lincoln, återbördades till
Sverige 1890 som prof, i germanska språk vid
Göteborgs högskola, vars förste rektor han var
1891—93, och var ännu en gång prof, i
Lincoln 1893—1901. Från 1901 var han led. av
Sv. akadrs Nobelinstitut. E. utg. flera filologiska
specialundersökningar, förf, ordböcker
(tysk-engelsk och engelsk-tysk 1877, tills, m. Whitney;
fransk-engelsk, italiensk-engelsk) och språkläror
samt var en flitig översättare dels av indiska
(”Schakuntala” och ”Molnbudet”, 1875,
”Måla-vikå”, 1877, ”Nalasagan”, 1880), dels av engelska
vitterhetsarbeten. Dessutom offentliggjorde han
”Dikter” (1884), ”Blåklint” (1894) och ”Brustna
återljud” (1904), som innehålla reflexions- och
vemodiga känslodikter.
Edgren. 1) Johan Gustaf E., läkare (1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
