Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dörarp - Dörby - Dörfler, Peter - Dörhala, hala dör el. styvhala - Döring, Theodor - Dörj - Dörpfeld, Wilhelm - Dörrstängare - Dörum, Tyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Dörby—Dörum
204
s. v. Lagan. 47,91 km2, 411 inv. (1951). 463
liar åker. Egendom: Toftaholm. En kyrkoruin
finns i Hallsjö. D:s medeltidskyrka av sten
användes ännu. Ingår i Berga, Vittaryds och D :s
pastorat av Växjö stift, Sunnerbo kontrakt;
tillhör storkommunen Berga.
Dörby, socken i ö. Småland, närmast v. om
Kalmar stad, N. Möre härad, Kalmar län;
35,75 km2, 1,406 inv. (1951). Upptages mest av
bördig slättmark, i n. v. av skog och når med en
flik i s. ö. ut bland Kalmarsundsskären. Inom
socknen talrika egendomar (Ebbetorp, Tingby,
Barkestorp, Ingelstorp, Bo, Ulvsborg m. fl.). Vid
statsbanelinjen Kalmar—Nässjö ligger Smedby
stationssamhälle (c:a 550 inv.) med bl. a. en
kuvertfabrik. I närheten ligger Högalid, S.
Kalmar läns folkhögsk. och lantmannaskola. Ett
tegelbruk tillhör Nygärde tegelbruks ab. En del
av Kalmar flygflottiljs flygfält ligger inom D.
1,470 har åker. Den rektangulära stenkyrkan
är från 1200-talet. Bildar med Kläckeberga ett
pastorat i Växjö stift, N. Möre kontrakt; utgör
tills, m. socknarna Kläckeberga och Hossmo
storkommunen Dörby; 91,21 km2, 3,116 inv. (1951).
Dö’rfler, Peter, tysk katolsk författare (f.
1878), teol. dr. Han har skrivit ”Als Mutter
noch lebte” (1912) och folklivsskildringar från
den schwabiska hembygden, präglade av
vederhäftighet och katolsk tro.
Dörhala, hala dör el. styvhala, hala
ett tåg, till dess det blir spänt.
Döring, The odo r, tysk skådespelare (1803
—78). Han kom efter olika anställningar till
hovteatern i Berlin 1845. Bland D:s roller må
nämnas Jago i ”Othello”, Tartuffe, Harpagon i
”Den girige”, Malvolio i ”Trettondagsafton”,
Falstaff och Adam i ”Den sönderslagna krrfkan”.
-—■ D. var en skådespelare med livlig fantasi
och genial ögonblickets inspiration samt lika
utmärkt i tragedi som i komedi.
Dörj, vid västkusten benämning på ett
krokfiskredskap, liknande ”snöret” och försett med
sänke av bly. Den nyttjas från förankrad båt
för fiske nära bottnen av vitling, torsk m. m.
och har då två krokar, fästa på olika långa
”tömmar”. Från stillaliggande båt brukas den
även på eftersommaren för fångst av makrill
på större avstånd från bottnen, ibland helt nära
ytan. Den har då blott en krok och kallas ofta
”slagdörj”. Sin största betydelse har d. för
fiske av makrill utanför västkusten och i
Nordsjön. Den nyttjas då som ”ränndörj” d. v. s.
den släpas efter båten, som går med ett par
knops fart. Den har då vanl. två krokar men
ofta flera.
Dö’rpfeld [-fält], Wilhelm, tysk
arkeolog (1853—1940). Han utbildade sig i Berlin
till arkitekt, deltog 1877—81 i utgrävningarna i
Olympia (teknisk ledare från 1878) samt blev
1882 arkitekt vid tyska arkeologiska institutet
i Aten och 1887 dettas förste sekreterare. D.
biträdde även vid Schliemanns grävningar i
Tiryns. D:s stora betydelse för den arkeologiska
vetenskapen ligger däri, att han infört en exakt
metod vid undersökningen av antikens
arkitekturverk och topografiska förhållanden. Särskilt har
han gjort sig förtjänt genom sina ingående
undersökningar över Atens topografi och antika
minnesmärken. Forskningar i Olympias och
Atens äldre historia sysselsatte D. ännu på hans
ålderdom. I verken ”Alt-Olympia” (1935) och
”Alt-Athen und seine Agora” (1937—39) har
han sammanfattat sina synpunkter på dessa
problem. Postumt utgavs
D :s beskrivning och
rekonstruktion av ett
av Akropolis’
förnämsta monument,
”Erechtheion” (1942).
Han har i första
rummet äran av
återupptäckandet av det
gamla Athenatemplet
på Atens Akropolis.
!893—94 fortsatte D.
Schliemanns
grävningar vid Hisarlik och
visade, att den
sjätte (nedifrån) av de
städer, som här byggts ovanpå varandra,
tillhör mykensk tid och närmast motsvarar det
ho-meriska Troja. Han har utgivit det avslutande
verket om de arkeologiska undersökningarna av
Troja, ”Troja und Ilion” (1902). Slutligen har
han haft väsentlig del i grävningarna i
Perga-mon. Andra av D:s undersökningar ha blivit
föremål för livlig diskussion, så framför allt
hans revolutionerande undersökningar om den
grekiska teatern (huvudarbete, utg. tills, m.
E. Reisch, ”Das griechische Theater”, 1896).
Mera motsägelse har han rönt i sina åsikter om
Atens topografi och i sitt antagande, att
Home-ros’ Ithaka är att återfinna i ön Leukas.
Dörr, anordning för tillstängning av en
ge-nomgångsöppning (dörröppning) i vägg
el. dyl. (Större ingångsdörr kallas port.) Jämte
vanliga trädörrar förekomma d. med
metallklädnad el. h. o. h. av metall, dels för tillstängning
av öppningar i brandmur el. brandbotten
(b r a n d d ö r r) el. av kassavalv och kassaskåp,
dels också för dyrbart utstyrda byggnader
(kyrkor, palats, mausoleer, bankhus m. m.). I
sistnämnda fall användas vanligen träportar, klädda
med metallplåtar, som ofta äro utsirade med
dekorativa el. figurala reliefer i drivet el. gjutet
arbete.
Dörrstängare, anordning av fjädrar,
motvikter o. dyl. vid dörrar på sådant sätt, att
dörren, sedan den öppnats, stänger sig av sig
själv. För att dämpa stängningsrörelsen insättes
ofta i mekanismen en med spärrventil försedd
oljebroms, bestående av en vid dörrposten
ledande anbragt oljefylld cylinder, i vilken rör sig en
kolv, som genom en länkstång är fäst vid
dörren. Även andra anordningar, t. ex. grundade på
pneumatisk verkan el. friktionsband, ha funnit
användning för samma ändamål.
Dörum, Tyra Charlotta, skådespelerska
(1878—1951). 1895—98 elev vid Dramatiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
