Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duræus, Johannes (John Durie, Dury) - Duraluminium - Dura mater - Duran (Durand), Charles (Carolus Durand) - Duranametall - Durance - Durand, Alice (Henry Gréville) - Durand, Auguste - Durand, 1. Sir Henry - Durand, 2. Sir Mortimer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Duraluminium—Durand
122
Dura—Europos. Utsikt över marknadsgatan,
och väggmålning föreställande en ung flicka.
D u r y), skotsk teolog (1595 el. 1596—1680). Han
blev 1624 presbyteriansk präst i Elbing i en
församling av där bosatta engelsmän och skottar,
vilka han genom ett slags union sökte förena med
platsens luteraner. D:s toleransprogram åsyftade
en dogmatisk modifikation av skiljelärorna. 1630
—34 reste han i Tyskland och besökte i Würzburg
1631 Gustav TT Adolf, som hänvisade honom till
sina hovpredikanter. 1636—38 uppehöll han sig
i Sverige och försökte vinna Axel Oxenstierna
för sina planer. Denne hänvisade honom till
Johannes Matthiæ, som dock ej synes ha direkt
understött hans strävanden. Bestämt motstånd
mötte han hos Uppsala teologiska fakultet och
prästeståndet vid 1638 års riksdag, vilket t. o. m.
begärde hans utvisande. De närmaste åren var
han led. av Westminstersynoden och blev
pres-bvterian, sedan independent. Litt.: G. Westin,
”Negotiations about church unity 1628—1634”
(1932), ”Svenska kyrkan och de protestantiska
enhetssträvandena under 1630-talet” (1934); ”J.
Durie in Sweden 1636—38, Documents and
letters”, utg. av G. Westin (1934—36).
Duraluminium, en aluminiumlegering, som på
gr. av sin ringa vikt och samtidigt stora
hållfasthet fått vidsträckt användning som
konstruktionsmaterial i flygmaskiner och särsk. i U.S.A. för
bussar och järnvägsvagnar. Se f. ö.
Aluminiumlegeringar.
Düra mäter, lat., se Hjärnhinnor.
Duran (Durand) [dyrä’], Charles
(kallad Carolus Durand) fransk målare (1837
—1917). D. utbildade sig framför allt genom
studier av spanska mästare, tillägnade sig en
stark och mustig färgskala och ett brett verksamt
behandlingssätt. Han upptog bibliska och
mytologiska ämnen men målade huvudsaki. porträtt,
ofta ganska ståtliga (bl. a. ”Damen med
handsken”, helfigur i svart siden). 1905 blev han
direktör för franska akad. i Rom.
Duränametall, mässing med 65 °/o koppar, 30 %
zink, 1,5% aluminium och 2% tenn. D., som är
gjut- och smidbar, brukas till samma ändamål
som deltametall.
Durance [dyrä’s], ö. biflod till Rhöne i s. ö.
Frankrike; 380 km lång. Upprinner på Mont
Genèvre (Cottiska alperna), genomflyter i s. v.
riktning alpdalarna Brian^onnais och Embrunois,
inträder i Provence, mottager fr. v. sin största
biflod, Verdon, vänder sig mot n. v. och utfaller
i Rhöne nedanför Avignon. Flera stora kraftverk.
I nedre loppet avledas stora vattenmängder för
bevattningsändamål.
Durand [dyrä’], Alice Marie Céleste, fransk
författarinna, känd under pseud. Henry G r
é-ville (1842—1902). D., som tillbragte sin
ungdom i Ryssland, har författat ett femtiotal
romaner, utmärkta av ofta spännande
händelseförlopp, som förskaffat dem en vidsträckt läsekrets,
även i Sverige. Nämnas må ”Sonia” (1877;
”Sonja”, 1878), ”La princesse Oghérof” (1877;
”Furstinnan Oghérof”, 1878) och ”Une
tra-hison” (1882; ”Förräderi”, 1883).
Durand [dyrä’], Marie A u g u s t e, fransk
musikförläggare (1830—1909). Han grundade 1870
i Paris ett musikförlag, som blev upprinnelsen till
det nuv. Durand et fils, det mest betydande
notförlaget i Frankrike. D. var även verksam som
tonsättare, organist och musikkritiker.
Durand [djoarä’nd]. 1) Sir Henry Marion
D., angloindisk militär (1812—71). Han utmärkte
sig 1839 i af ganska kriget, var brittisk agent hos
flera indiska furstar och inlade vid
seapoysupp-rorets utbrott 1857 som agent i Indore mycken
förtjänst om det brittiska väldets bevarande i
Centralindien. Han blev 1859 led. av indiska
rådet, var 1861—65 vicekonungens
utrikessekrete-rare, blev 1867 generalmajor och 1870
viceguvernör över Punjab. Han skrev ”The first
Afghan war” (1879).
2) Sir Henry Mor t im er D., den föreg:s
son, brittisk diplomat (1850—1924) Han var
under Kabulfälttåget 1879 politisk sekreterare åt
general Roberts, 1880—84 understatssekreterare i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
