- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 6. Dráma - Eugen /
113-114

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duntravsläktet - Dunungen - Duo - Duodecima - Duodecimalsystem - Duodenalsår - Duodenum - Duodes - Duodi - Duol - Duopol - Duovir - Dupanloup, Félix - Duparc, Henri - Dupe, Dupera - Du Petit-Thourars, Louis - Dupin, 1. André - Dupin, 2. Charles - Dupleix, Joseph François

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

113

Dunungen—Dupleix

114

gustifolium (Chamaenerion angustifolium), kropp
el. m j ö 1 k e, en ända till manshög, gruppvis
växande, flerårig ört med spiralställda blad.

Dunungen, novell av Selma Lagerlöf (i
”Osynliga länkar” 1894, dramatiserad 1914).

Du’o, it. (av lat. duo, två), tonstycke för två
instrument.

Duodecima [doåde’tfima], it. (”tolfte”),
intervall av tolv diatoniska tonsteg (t. ex. c—g1).

Duodecimälsystem, det räknesystem, som är
uppbyggt på grundtalet tolv. Hos vissa folk
kvar-lever det i fråga om mått, mål, mynt och vikt
m. m. Engelsmännen dela en fot i 12 tum och en
shilling i 12 pence.

Duodenälsår, förändring i tolvfingertarmen,
vanl. i närheten av gränsen mot magsäcken och
till storleken växlande mellan en obetydlig
defekt i slemhinnan och ett stort krater formigt sår
med starkt inflammerad omgivning. D. ge
därför olikartade besvär. De vanligaste äro smärtor
en längre tid efter maten (”hungersmärtor”),
blodtillblandning i avföringen, ömhet till höger i
maggropen och en stundom framträdande
perio-dicitet. Dessutom ge undersökning av
matsmältningen och framför allt röntgenfotografering
typiska fynd vid d. — I svåra fall kan d. föranleda
livsfarlig blödning el. bristning utåt bukhålan.
D. behandlas med dietkur och medicin i första
hand, men i många fall blir det nödvändigt att
göra en operation.

Duodènum (av lat. duo’decim, tolv),
tolvfingertarmen, se Tarmkanalen.

Duodès (av lat. duo’decim, tolv), bokformat,
som uppstår genom att arket vikes (falsas) till
12 blad (24 sidor). — Duodèsformät
betyder även ganska litet form.
Duodès-furste, furste över ett mycket litet land.

Duodi’, fr. (av lat. duo, två, och di’es, dag),
andra dagen i franska republikanska kalenderns
dekad.

Duol [-å’l] (av lat. duo, två), en figur av två
noter, som inträder i st. f. tre noter av samma
tidsvärde.

Duopol [-å’l] (till lat. duo, två, och grek.
polein, sälja), den prisbildningssituation, som
föreligger, när det finns två företag på en
marknad. Prisbildningen kan i så fall anta ett
stort antal former. Företagen kunna samarbeta
el. konkurrera med varandra i olika omfattning,
det ena företaget kan uppträda som prisled
a-r e gentemot det andra etc.

Duo’vir, se Duumvir.

Dupanloup [dypälo’], Félix Antoine
Phi-libert, fransk prelat (1802—78). Han hade högt
rykte för vältalighet, lärdom och kyrkopolitisk
skicklighet, kämpade för undervisningsfrihet samt
polemiserade mot både fritänkare och
ultramon-tana katoliker. 1849 blev D. biskop i Orléans
och hade stor andel i den s. k. ”loi Falloux”
1850, som tryggade kyrkans och de andliga
ordnarnas inflytande på undervisningen. D. stred
ivrigt för bibehållandet av påvens världsliga
makt men motsatte sig, ehuru personligen
anhängare av ofelbarhetsdogmen, dennas
publice

ring. 1871 invaldes han i nationalförsamlingen,
arbetade förgäves för en förening (”fusion”)
mellan legitimister och orleanister och valdes
1876 till senator på livstid. D. var mycket
intresserad av pedagogiska frågor och utgav bl. a.
”De 1’éducation” (3 bd, 1850—62), vidare flera
serier ”Lettres” i olika ämnen, av vilka finnes
i sv. övers. ”Bref om uppfostran i hemmet”
(1853).

Duparc [dypa’rk], Marie Eugène Henri,
fransk tonsättare (1848—1933), en av C. Francks
främsta lärjungar. De flesta av hans verk
skrevos på 1870-talet, då han särsk. vann rykte
för sina solosånger. D. blev 1885 lam och måste
sedan upphöra att komponera. Av hans
orkesterverk märkas den symfoniska dikten ”Lénore”
(1875) och en orkesternocturne, ”Aux étoiles”.

Dupe [dyp], fr., narrad, lurad. — D u p è r a,
föra bakom ljuset, lura.

Du Petit-Thouars [dy pati’-t(oä’r], Louis
Marie Aubert, fransk forskningsresande och
botanist (1758—1831). Han vistades på resor 1792
—1802 och uppehöll sig mer än halva denna tid
på Madagaskar, Mauritius och Réunion, vilkas
flora han beskrivit i flera arbeten. Han gjorde
även fysiologiska och morfologiska
undersökningar och upptäckte den sekundära
tjocklekstillväx-ten hos monokotyledonerna.

Dupin [dypa’]. 1) André Marie Jean
Jacques D., fransk politiker (1782—1865). Under
restaurationen vann D. stort rykte som
försvarsadvokat i en mängd politiska processer, bl. a.
mot Ney. Som medlem av deputeradekammaren
från 1827 tillhörde han oppositionen, tillrådde
efter julirevolutionen (1830) Ludvig Filips val,
”icke därför att utan fastän han var
en Bourbon. 1832 blev D. president i
deputeradekammaren, utövade i åtta år detta ämbete med
stor myndighet och var ett av julimonarkiens
bästa stöd. Under februarirevolutionen (1848)
föreslog D. förgäves greven av Paris till
tronföljare. Han invaldes 1849 i
nationalförsamlingen, vars president han var 1849—51- Han
ansåg motstånd mot prins Napoléons statskupp
(1851) tämligen lönlöst och mottog 1857 en plats
i senaten. S. å. återfick han sitt
generalproku-ratorsämbete, vilket han innehaft under
julimonarkien men nedlagt 1852, då den orleanska
familjens egendom indrogs.

2) Pierre Charles Franqois D., den föreg:s
bror, matematiker (1784—1873). Inom geometrien
ha vissa på buktiga ytor förekommande
kroklinjer, des. k. dupinska kurvorna, fått
sitt namn efter D.

Dupleix [dyplä’ks], Joseph Fr an q ois,
markis, fransk kolonialpolitiker (1697—1763).
Han kom 1715 till Chandarnagar i Indien, där
han 1730 blev direktör för faktoriet och 1742
generalguvernör över alla Frankrikes
besittningar i Indien. Hans politiska mål var att
driva ut engelsmännen ur Indien och där
grundlägga ett stort franskt kolonialvälde. Han vann
åt Frankrike en ständigt växande prestige
genom skicklig inblandning i de infödda furstarnas
strider. På det hela taget hade D. framgång;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfff/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free