Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duff, Alexander - Dufferin, Frederick - Duffle coat - Dufour, Guillaume - Dufourny, Léon - Dufourspitze - Dufresne, Charles - Dufva, Wilhelm - Dufy, Raoul - D. U. G. - Du gamla, du fria, du fjällhöga Nord - Du Gard - Dugdale, Sir William - Dughet, Gaspard (Poussin)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•85
Dufferin—Dughet
86
på kristlig grund förmedla överförandet av
västerländska kulturideal till den indiska ungdomen
•och på så sätt ”underminera” den hinduiska
världsåskådningen. Hans planer genomfördes
framgångsrikt. D. har ej ringa andel i
tillkomsten av den för Indiens
undervisningsväsen så betydelsefulla skolordningen av 1854.
Rätt många från de högre kasterna vunnos
genom hans verksamhet för kristendomen. 1863
lämnade han Indien för att övertaga en professur
i missionskunskap vid frikyrkans universitet. —
Monogr. av W. Paton (1923) och E. Silén (1926).
Dufferin [daTarin], Frederick Temple
Blackwood, markis av D. and A v a, brittisk
statsman (1826—1902). Tack vare begåvning och
börd gjorde sig D. snart bekant och skrev 1847
en broschyr om hungersnöden på Irland (där
han hade stora gods). 1864 utnämndes han till
understatssekreterare för Indien, övergick 1866
till samma post i krigsministeriet och var 1868
—72 kansler för hertigdömet Lancaster i
Glad-stones första ministär. Som generalguvernör i
Canada 1872—78 lyckades han genom sin stora
takt, vältalighet och politiska begåvning ena
landet och stärka dess förbindelser med
England. Under en kritisk period var D. 1879—81
ambassadör i Petersburg och 1881—83 i
Kon-stantinopel. 1884—88 var D. vicekonung i
Indien och genomförde därunder annekteringen av
Burma. Slutligen var han ambassadör i Rom
(1888—91) och i Paris (1891—96), varpå han
drog sig tillbaka från statstjänsten. D. hade
1871 blivit earl och utnämndes 1888 till markis
av D. and Ava (efter Burmas gamla huvudstad).
Duffle coat [da’fl kåu’t], eng., ytterplagg av
kamelhår, urspr. använt av britt, armén; kom på
modet i Sverige efter 2:a världskriget.
Tillverkades först i kommunen Duffel, Belgien.
Dufour [dyfö’r], Guillaume Henri,
schweizisk general och militär författare (1787—
1875). Han utbildades i Paris till fransk
ingenjörofficer, deltog med utmärkelse i Napoleons
sista krig och gick efter kejsardömets fall 1815
i Schweiziska edsförbundets tjänst. Där blev
han först chef för krigsskolan i Thun, 1831
generalstabschef och 1847 högste befälhavare för
Edsförbundets armé mot ”Sonderbund”. Han
presiderade 1864 vid den internationella
konferens, där Genèvekonventionen utarbetades. — D.
gjorde sig högt förtjänt om härväsendet i
Schweiz, bl. a. genom sina arbeten för landets
kartläggning; en utmärkt topografisk karta över
Schweiz (25 blad, 1845—64) bär hans namn.
Dufourny [dyforni’], L é o n, fransk arkitekt
(1754—1818). Han erbjuder intresse för svenskar
därför, att Gustav III vid sitt besök i Rom 1784
av honom beställde förslagsritningar till några
byggnadsverk i Stockholm och på Haga, bl. a.
till Johannes kyrka. Intet av förslagen blev
utfört. — D. vistades i Italien 1782—94. I
Paris blev han 1803 prof, vid École des
beaux-arts.
Dufourspitze [dyföT/pitsa], högsta toppen på
Monte Rosa, 4,638 m ö. h.
Dufresne [dyfrä’n], Charles, fransk må-
lare och gravör (1876—1938). Han målade
landskap med människor och djur samt
figurkompositioner i en dämpad, ofta exotiskt het
färgskala. D. förenklar och stiliserar formen i
expressionistisk riktning.
Dufva, Alfred Wilhelm, jurist,
bankman, politiker (1825—83). Han drev i många
år i Stockholm en omfattande och ansedd
advokatverksamhet, blev 1859 v. direktör i
försäk-rings-ab. Skandia och var dess verkst. direktör
1861—69. 1869—70
var han
huvudredaktör för Aftonbladet.
D. var sista
ståndsriksdagen (1865—66)
medlem av
borgarståndet och 1870—72 av
A. K. och var en av
lantmannapartiets
inflytelserikaste ledare.
Hans förbindelser med
lantmannapartiet
omöjliggjorde återval
i Stockholm, men han
blev i stället led. av
F. K., som han
till
hörde 1873—79 och 1882—83. 1870—83 var
han fullmäktig i riksbanken och ingrep därvid
som deputerad för den inre förvaltningen med
hänsynslös energi och stark vilja uppryckande
och reformerande i riksbankens styrelse och
förvaltning.
Dufy [dyfi’], Raoul, fransk målare och
bokillustratör (f. 1877). Han målar i ljust
blommande, snabbt pålagda olje- och akvarellfärger
minnesbilder av franska städer och italiensk
landsbygd, av hamnar och kapplöpnings fält.
Smaken för det ytligt dekorativa röjer
frändskap med Matisseskolan. D. har illustrerat flera
franska diktverk, tecknat dräkter och mönster
till tyger och tapeter etc. och intar inom
konstindustri och målarkonst en uppmärksammad
ställning. — Bild se nästa sida.
D. U. G., radikal studentförening i Lund,
se D. Y. G.
Du gamla, du fria, du fjällhöga Nord, första
versraden i en sång, som 1844 diktades av Richard
Dybeck till en av honom i Västmanland funnen
folkmelodi, offentliggjord med text i hans
tidskrift Runa 1865. Sången har sedan 1890-talet
brukats som svensk nationalsång. Urspr. lydde
begynnelseorden ”Du gamla, du friska”.
Du Gard, se Martin du Gard.
Dugdale [da’gdéil], Sir William, engelsk
genealog och fornforskare (1605—86). D. utgav
bl. a. en värdefull samling engelska
klosterurkunder, ”Monasticon anglicanum” (3 bd, 1655—
73), det topografiskt-arkeologiska verket
”Anti-quities of Warwickshire” (1656) samt ett
grundläggande genealogiskt-biografiskt arbete om den
engelska adeln, ”The baronage of England” (3
bd, 1675—76).
Dughet [dygä’], Gaspard, fransk målare
(1615—75), kallad Poussin efter sin lärare
och svåger Nicolas Poussin, levde i Rom, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
