- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 6. Dráma - Eugen /
81-82

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ducrot, Auguste Alexandre - Ductus - Dudaim - Dudeffand, Du Deffand - Dudelsack - Duden, Konrad - Dudevant, Aurore - Dudík, Beda - Dudinka - Dudley - Dudley (titlar) - Dudley, 1. Edmund - Dudley, 2. John - Dudley, 3. Ambrose - Dudley, 4. Robert - Dudweiler - Due, Fredrik - Duell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

81

Ductus—Duell

82

respondance (1839—71), publiée par ses
en-fants” (1895).

Du’ctus, lat., gång. — D. arteriösus,
bota’l-liska gången. — D. cholèdochus, d.
cy’sti-cus, d. hepätici, se Gallgång. — D. cochleäris,
d. endolymphäticus, se Hörselorgan. — D.
tho-räcicus, bröstgång. — D. nasolacrimälis,
tårnäs-gången. .

Dudai’m [do-], hebr., kärleksäpplen, frukter
av alrunan. —. J. Runius gav sina saml. dikter
(1714—15) titeln ”Dudaim”.

Dudeffand, Du Deffand [dydäfä’], se
Deffand, du.

Dudelsack [dö’dalzak] (ty.), säckpipa.

Duden [dö’dan], Konrad, tysk språkman
(1829—1910), gymnasielärare och rektor i Soest,
Schleiz och Hersfeld. D. är bekant för sina vida
spridda handböcker, främst ”Rechtschreibung der
deutschen Sprache und der Fremdwörter” (i2:e
uppl. 1942). D:s namn har fästs vid en serie
handböcker ”Der grosse Duden”, behandlande
såväl tysk rättstavning som etymologi, stilistik
m. m., och en serie bildordböcker, ”The English
Duden” o. s. v.

Dudevant [dydvä’], A u r o r e, se George
Sand.

Dudfk [do’dik], Beda Frantz, märisk
historiker (1815—90). Han inträdde 1836 i
benedik-tinklostret i Raigern och skrev senare ”Gechichte
des Benediktinerstifts Raigern” (2 bd, 1849,
1868). För sina forskningar i Mährens historia
besökte han olika länder, däribland två ggr
Sverige, och skrev ”Forschungen in Schweden für
Mährens Geschichte” (1852) och ”Schweden in
Böhmen und Mähren 1640 bis 1650” (1879). Hans
huvudverk är ”Mährens allgemeine Geschichte
(12 dir, 1860—88; går till 1350).

Dudinka, hamnstad i n. Asien, Sovjetunionen,
nära Jenisejs mynning. I närheten kol- och
nickelgruvor.

Dudley [da’dli], county borough i mell.
England, Worcestershire, 12 km v. n. v. om
Birmingham; 62,000 inv. Järn-, glas- och tegelindustri.

Dudley [da’dli], Baron, Viscount och
Earl of D., engelska adelstitlar inom släkterna
Sutton (el. D.) (1321—1697) och Ward, den sistn.
tilldelad viscounttitel för olika grenar 1763 och
1860, earltitel 1827, resp. 1860.

1) Edmund D. (d. 1510), var en av Henrik
VH:s kraftfullaste och hänsynslösaste
medhjälpare, särsk. då det gällde indragningar av adelsgods.
Han behöll sitt inflytande till konungens död
(1509) och hade samlat sig betydande rikedomar,
då Henrik VIII lät fängsla honom omedelbart
efter sin tronbestigning; han avrättades kort
därefter.

2) John D., den föreg:s son (1502—53),
hertig av Northumberland (se d. o.).

3) Ambrose D., den föreg:s son (d. 1590),
Earl of Warwick (se d. o.).

4) Robert D., den föreg:s bror (1531—88),
Earl of Leicester (se d. o.).

Dudweiler [dö’tvailar], industristad i
Saar-landet, Tyskland, 5 km n. ö. om Saarbrücken;
25,000 inv. Stenkolsgruvor, järnverk.

Düe, Fredrik Gottschalk Haxthausen, norsk
politiker (1796—1873). Han blev 1815 adjutant
hos prins Oskar och kom i stor gunst både hos
denne och (ej minst genom sin skicklighet i
franska språket) hos Karl XIV Johan. Han var
1822—41 statssekreterare och chef för norska
statsrådsavdelningens i Stockholm kansli och
föredrog preliminärt för konungen alla norska
ärenden före deras formella avgörande i
statsråd. På denna viktiga post övade D. ett rätt
stort, modererande inflytande. 1841—58 var han
norsk statsminister i Stockholm och 1858—71
svensk-norsk envoyé i Wien.

Duell (fr. duel, lat. due’llum, biform till
be’l-lum, krig), envig, formligen avtalad, i regel
av kränkning av en persons ära föranledd strid
med verkliga vapen mellan två personer, i vittnens
närvaro och i enlighet med vedertagna el.
överenskomna regler. Därest särskilda åtgärder
vidtagits till uteslutande av livsfara, kallas striden
vanl. m e n s u r. Vid anordnande av d. tillgår
vanl. så, att, sedan den utmanande parten låtit
genom en tredje person överbringa sin muntliga
el. skriftliga utmaning och denna av den
utmanade antagits, vapen (vanl. värja el. pistol), tid
och plats samt övriga villkor för striden
bestämmas i samråd med sekundanter, som de
stridande till lika antal (vanl. 2 för vardera
parten) utse, varefter sekundanterna på platsen
utmäta det utrymme, inom vilket striden skall
stå. En sekundant utses att leda striden samt
övervaka, att denna förlöper reguljärt. D. kan
emellertid tillkomma även på så sätt, att due
1-lanterna omedelbart efter från enderas sida
skedd kränkning överenskomma om strid och på
stället utkämpa denna. En sådan d. har plägat
kallas rencontre.

Ehuru d. i de flesta länder äro i lag förbjudna
och med straff belagda, förekomma de dock
ännu i dag i åtskilliga länder, förnämligast i
romanska länder. Utrotandet av duelloskicket har
försvårats av uppfattningen, att d. var ett medel
att återupprätta den kränkta äran. Man har nu
i flera länder (t. ex. Norge och England) inga
särbestämmelser för d., i andra (Danmark,
Italien) har man en duellag med låg straff skala.

I Sverige föranledde duellerandet redan 1590
ett stadgande om straff för utmaning till d. Det
oaktat tilltogo d. så i antal, att lagstiftningen
nödgades ytterligare ingripa och med straff
belägga själva duellerandet, så i duellplakatet
av 1662. Detta stadgade stränga straff för
utmaning och dess antagande, för env^ och även
för förolämpning, ägnad att framkalla utmaning.
Straffbara voro också sekundanter.

Duellplakatet upphävdes genom k. f. 29 jan.
1861, vars stadganden sedan inflöto i gällande
strafflags kap. 14 §§ 38—41. Enl. dessa §§ skall
straff drabba icke blott den, som efter avtal
inlåter sig i envig, den, som därtill utmanar annan,
och den, som antager utmaning -— även om
enviget ej kommer till verkställighet —, utan även
den, som låter bruka sig till biträde vid
uppgörande av avtal om envig el. till vittne vid sådan
strid. Bestämmelserna ha delvis till uppgift att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfff/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free