Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drouyn de Lhuys, Édouard - Droysen, 1. Johann Gustav - Droysen, 2. Gustav - Droz, Numa - Droz, Pierre Jacques och Henri Louis Jacques - D. R. P. - Drude, 1. Oscar - Drude, 2. Paul - Drufva, Peter - Drufvefors väfveri ab. - Drug store - Druider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Droysen—Druider
36
då väl han men icke Napoleon III nöjde sig med
Österrikes förslag. 1862 blev han för fjärde
gången utrikesminister. Efter tysk-österrikiska
kriget 1866 begärde han fransk landutvidgning i
v. Tyskland men fick bestämt avslag från
Preussen och måste avgå (1 sept. 1866). Jfr B. de
Harcourt, ”Les quatre ministères de D." (1882).
Droysen [dråi’zan]. i)Johann Gustav
D., tysk historiker och politiker (1808—84).
Han blev 1840 prof, i historia i Kiel. Hans där
(1842—43) hållna
”Vorlesungen über das
Zeitalter der
Freiheits-kriege” (tr. 1846;
2:a uppl. 1886) äro
ett till den bildade
medelklassen riktat
programarbete med
nationalstat och
konstitutionell författning
som framtidsmål. D.
redigerade 1844 den
s. k. ”Kieladressen”
och deltog i
författandet av den skrift, som
nio Kielprofessorer
1846 riktade mot Kristian VHI:s öppna brev
om arvsrätten till Slesvig. Han blev medl. av
tyska nationalförsamlingen i Frankfurt 1848—49,
slöt sig där till högra centern
(”professors-partiet”) och var inflytelserik vid tillkomsten av
församlingens författningsprojekt. Sedan D.
1851 blivit prof, i Jena, ägnade han främst sin
vetenskapliga verksamhet åt att påvisa
Preussens ledande historiska uppgift inom Tyskland.
Redan s. å. framhöll han i en berömd biogr.,
”Leben des Feldmarschalis Grafen Yorck von
Wartenburg” (senaste uppl. 1913), Preussens
betydelse under frihetskampen mot Napoleon. Ännu
mer utpräglad är tendensen i D:s huvudarbete,
”Geschichte der preussischen Politik” (14 bd,
1855—86). Där fastslog D. den historiska legend
om Hohenzollrarnas predestination för Tysklands
nationella samling, som länge var nära nog
officiellt gällande inom nordtysk historieskrivning.
Trots överdrifter bidrog detta arbete i hög grad
till skarpare kritisk forskning. D. blev 1859
prof, i Berlin. F. ö. märkas hans banbrytande
arbeten över Alexander den store (1833; senaste
uppl. 1925) och hellenismens tid (1836—43). Av
stor historiefilosofisk betydelse är D:s verk
”Grundriss der Historik” (1868, senaste uppl.
1925). Ur D:s kvar låtenskap har R. Hübner
utg. ”Aktenstücke und Aufzeichnungen zur
Geschichte der Frankfurter Nationalversammlung”
(1924), ”Briefwechsel” (2 bd, 1929), ”Historik”
(1937) I F- Gilbert har utg. ”D:s politische
Schrif-ten” (1933). — Litt.: A. Meetz, ”Die politische
Tätigkeit D:s in der schleswig-holsteinischen
Frage” (1930); W. Fenske, ”D. und das deutsche
Nationalstaatsproblem” (s. å.); F. Gilbert, ”D.
und die preussisch-deutsche Frage” (1931); F.
Meinecke, ”Staat und Persönlichkeit” (1933); H.
Astholz, ”Das Problem Geschichte untersucht bei
J. G. D.” (s. å.).
2) Gustav D., den föreg:s son, historiker
(1838—1908), från 1872 till kort före sin död
prof, i historia i Halle. Hans rika vetenskapliga
produktion föll främst inom området för
trettioåriga krigets historia. D:s mest kända arbete,
”Gustav Adolf” (2 bd, 1869—70), sökte under
livlig beundran för den svenske konungen täml.
ensidigt göra gällande, att rent politiska motiv
ledde denne att ingripa i de tyska
angelägenheterna, medan de religiösa frågorna voro av
mera underordnad betydelse. I ”Bernhard von
Weimar” (2 bd, 1885) framhöll D. starkt hertig
Bernhards roll, bl. a. i slaget vid Nördlingen.
Droz [dräz], Numa, schweizisk statsman
(1844—99). Han var 1871—75 medl. av
kantonen Neuchätels regering, 1875—76 av
ständer-rådet och 1876—92 av förbundsrådet (regeringen)
i Schweiz. Han var 1881 och 1887 republikens
president. D. var en vältalig talesman för den
västschweiziska liberalismen.
Droz [dråz], Pierre Jacques och
Henri Louis Jacques, berömda schweiziska
urmakare, far och son (resp. 1721—90 och 1752
—91). Den äldre D. var en av dem, som
tidigast förfärdigade ur med mot
temperaturväxlingar kompenserad pendel. Båda åtnjöto stort
rykte som tillverkare av högt uppskattade
mekaniska ”underverk”.
D. R. P., förk. för Deutsches Reichs Patent.
Drude [drö’da]. 1) Karl Oscar Georg D.,
tysk botanist (1852—1933), prof, vid tekniska
högskolan och (till 1921) direktör för botaniska
trädgården i Dresden. D. var mest betydande
som växtgeograf. Från 1896 utgav D. tills, m.
A. Engler ”Die Vegetation der Erde”.
2) Karl Ludwig Paul D., den föreg:s bror,
fysiker (1863—1906), e. o. prof, i matematisk
fysik 1894 i Leipzig, ord. prof, i fysik 1900 i
Giessen och 1905 vid Berlins univ. De
viktigaste av D :s många avh. behandla ytspänning,
ljusets reflexion och brytning, absorption av
elektriska svängningar, anomal dispersion och
teorierna för ljuset och för elektricitetens
ledning i metaller. D. utgav bl. a. ”Physik des
Aethers auf elektromagnetischer Grundlage”
(1894) och ”Lehrbuch der Optik” (1900).
Drufva, Peter Thure Gerhard, frih.,
militär, ämbetsman (1767—1822). Han ingick vid
Upplands reg., blev stabskapten 1783, fången
vid Svensksund 1789, utväxlades 1790 och blev
överstelöjtnant 1796. Vid Stralsund 1807, i
Norge 1808 och särsk. vid Oravais s. å. visade
D. stor tapperhet och omtalas i ”Fänrik Ståls
sägner”. Han blev överste 1809, tog avsked s. å.,
blev landshövding i Karlstads län 1813 och i
Västerås län 1816.
Drufvefors väfveri ab., Lerum, bomulls- och
ylleväveri (i Borås), färgeri och blekeri.
Aktie-kap. 2,200,000 kr, c:a 340 arb. D. grundades
1871.
Drug store [dra’g stå’], amerikansk
benämning på apotek, som utöver läkemedel
tillhandahåller åtskilligt annat, t. ex. toalettartiklar och
vanl. även förfriskningar.
Druider, namn för prästerna hos de hedniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
