Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drews, Arthur - Drevviken - Dreyer, Benedikt - Dreyer, Carl - Dreyer, Dankwart - Dreyer, Georg Leonard - Dreyer, Johan - Dreyer, Max - Dreyfus, Ludwig - Dreyfusprocessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Drevviken—Dreyfusprocessen
16
(2 bd, 1909—n), ”Die Entstehung des
Christen-tums aus dem Gnostizismus” (1924).
Drevviken, sjö s. ö. om Stockholm, 19 m ö. h.;
6 km2; tillhör med sin n. del Stockholms stads
område. Mottager från v. avlopp från andra
smärre sjöar (Orlången, Magelungen m. fl.)
och avflyter till Kalvfjärden, invid Tyresö. D.
är även en station på Nynäsbanan samt ett här
beläget villasamhälle.
Dreyer [dräi’ar], Benedikt, tysk
träskulptör (först omtalad 1506, levde ännu 1555),
verksam i Lübeck, där åtskilliga arbeten av honom
äro bevarade (i muséet, i Marienkirche och
Heili-gengeisthospital).
Dreyer [dråVar], Carl Theodor, dansk
filmregissör (f. 1889). D., som urspr. var journalist,
har skapat en rad filmer av hög konstnärlig halt.
Bland dessa må främst nämnas ”En kvinnas
martyrium” (om Jeanne d’Arc) och vidare
”Prästänkan”, ”Vampyr” och ”Vredens dag”.
Dreyer [draiGr], Dankwart Christian
Magnus, dansk målare (1816—52). D. gav sitt allra
bästa i friska och stämningsfulla naturstudier.
Rikt representerad i Kunstmuseet och
Hirsch-sprungs museum i Köpenhamn.
Dreyer [drai’ar], Georg Leonard,
militär, tecknare och litograf (1793—1879); av tysk
börd, verksam (från 1827) i Sverige. Han anlade
1828 i Stockholm ett litografiskt tryckeri, blev
1833 svensk officer och kort därefter inspektör
för Generalstabens litografiska anstalt, som då
uppstod därigenom, att D :s tryckeri blev statens
tillhörighet. På denna post kvarstod han till
1873.
Dreyer [dräi’ar], Johan Ludvig Emil, dansk
astronom (1852—1926). Efter studier i
Köpenhamn blev han 1878 observatör i Dublin, 1882—
—1916 direktor vid Armaghobservatoriet. D. har
särsk. ägnat sig åt studiet av nebulosorna och
utgav 1888—94 en ny generalkatalog över
nebulo-sor och stjärnhopar. Han var den främste
kännaren av Tyge Brahes verk, som han utgav i en
stor samlad uppl. (1913 ff.).
Dreyer [dråi’ar], Max, tysk författare (1862
t946). Efter att ha utg. en del noveller ägnade sig
D. väsentligen åt dramatiskt författarskap. Bland
hans arbeten för scenen märkas ”Drei” (1892),
”Winterschlaf” (1895), ”Hans” (1898), ”Der
Probekandidat” (1899), ”Das Tal des Lebens”
O9O3), ”Die Siebzehnjährigen” (1904), ”Der
Unbestechliche” (1918), ”Reifeprüfung” (1931),
”Hanne und Florinde” (1936), ”Anita, zurück”
0938), ”Wallenstein vor den Toren” (1939). D.
har även skrivit realistiska noveller och romaner
från sin nordtyska hembygd, t. ex. ”Lautes und
Leises” (1899), ”Auf eigener Erde” (1911),
”Die Siedler von Hohenmoor” (1922), ”Das
Gymnasium von Sankt Jürgen” (1925), ”König
Kan-daules” (1929), ”Der Heerbann ruft” (1933),
”Urlaub nach Europa” (1936), ”Erdkraft” (1941).
Dreyfus [drä’jfos], Arthur L u d w i g,
elektrotekniker (f. 1885 22/io). Han blev doktoringenjör
i München 1909, var sedan anställd hos A. E. G.,
Berlin, och är sedan 1919 ingenjör hos ASEA,
Västerås. D. har utfört och publicerat ett stort
antal mycket värdefulla undersökningar, främst
inom elektromaskinområdet, däribland sådana,
avseende genomslag hos fasta isolermaterial,
kommuteringsteorien med särskild hänsyn till
svagströmsstörningar, kaskadkopplade
maskinaggregat samt konstruktion av
tågbelysnings-och bågsvetsningsaggregat. D. erhöll 1934
Ce-dergrensmedalj en.
Dreyfusprocessen [dräfy’s-], fransk
högför-räderiprocess, till vilken anslöt sig en rad andra
processer m. m., det hela kallat
Dreyfus-affären. Sommaren 1894 kom till
”upplys-ningsbyrån” i franska generalstaben en på tyska
ambassaden uppsnappad anonym förteckning
(”bordereau”) över militära handlingar, som
skulle ha överlämnats till tyske militärattachén
von Schwarzkoppen. Dokumentet underställdes
bl. a. majorerna Henry och Du Paty de Clam,
generalstabschefen Boisdeffre och krigsministern
Mercier. Stödd på underhaltiga skriftexpertintyg,
lät Mercier 15 okt. 1894 arrestera en vid
generalstabens informationsbyrå anställd judisk
artillerikapten Alfred Dreyfus (1859—1935) såsom
misstänkt för att ha skrivit ”bordereaun”. Dreyfus
bedyrade sin oskuld. Då uppgift om häktningen
sipprat ut, angrep antisemitpressen Mercier för
bristande nit. Denne
tillställde då olagligen
krigsrätten en hemlig,
för Dreyfus och hans
advokat (Demange)
obekant dossier, vars
innehåll skulle styrka
Dreyfus skuld. Efter
rättegång inför lyckta
dörrar dömde
krigsrätten enhälligt 22 dec.
1894 Dreyfus till
degradering och
livstids-deportation, varpå han
fördes som fånge till
Djävulsön i Franska
Guayana. — I mars
1896 inlämnades till ”upplysningsbyråns” dåv.
chef, överstelöjtnant Picquart, ett på tyska
ambassaden i Schwarzkoppens papperskorg uppsnappat,
sönderrivet rörpostbrev (”petit bleu”), adresserat
till franske majoren F. W. Esterhazy. Denne var
illa känd, och Picquart fann, att hans skrivstil var
densamma som i ”bordereaun”. Upptäckten
mottogs kyligt av Boisdeffre och krigsministern
Bil-lot. För att inför dessa styrka Dreyfus’ skuld lät
då majoren Henry, som på något sätt var
beroende av Esterhazy, förfalska ett brev till
Schwarzkoppen, så att det kom att kompromettera
Dreyfus. Den besvärlige Picquart avlägsnades till
Tunisien. Dreyfus’ bror Mathieu Dreyfus
arbetade jämte andra (”les dreyfusards”,
”revisio-nisterna”) för revision av domen över Dreyfus. ,
Picquart hade hemligen meddelat Esterhazys
skuld till en advokat, Leblois, som underrättade
en av senatens vice presidenter,
Scheurer-Kest-ner. 15 nov. 1897 anklagade M. Dreyfus hos
krigsministern Billot Esterhazy som ”bordereauns”
författare. Esterhazy hade (aug. s. å.) satts ur
Alfred Dreyfus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
