Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drag - Draga Maschin - Dragan - Dragant, gummidragant - Dragare - Dragarpenningar - Dragbasun - Dragbänk - Dragéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«37
Draga Maschin—Dragéer
938
mes. Den känsla av obehag man erfar vid
vistelse i dragiga lokaler sammanhänger med den
starkare avkylningen hos de för d. utsatta
delarna av kroppsytan. Den för hälsan skadliga
inverkan härav torde dock ofta överskattas.
b) Skorstensdrag, drag i
luftkanaler. En kbm varm luft väger mindre än
samma volym kall, näml, under eljest lika
förhållanden. På gr. härav stiger den varma luften
uppåt. Detta är vad som äger rum i en skorsten
•el. i en varmluftskanal med ”naturligt” d.
Luftens rörelse hejdas emellertid i någon mån av
friktionen mot skorstenens el. kanalens väggar,
av krökar o. s. v. D. kan ock erhållas el.
förstärkas genom att man utnyttjar en rörelse i
luften i st. f. luftens ”stigkraft”, t. ex. rörelsen
hos en ångbåt, genom vars ventilatorer luft
uppfångas och ledes ned i båtens inre.
Då det ”naturliga” d. är begränsat genom de
yttre förhållandena och icke kan ökas utöver
en av dessa betingad gräns, är det ofta
nödvändigt att tillgripa artificiella medel till d:s
förstärkande. Man brukar sålunda öka draget i
lokomotiveldstäder o. dyl. med hjälp av
ång-puff el. ångbläster. ”Forcerat” d. får man t. ex.
i en ångbåts pannor genom att väl tillsluta
pannrummet och inpressa luft, som då måste
söka sig ut genom eldstäderna.
2) Tryckskillnad (särskilt undertryck,
”vakuum”) utgör ett mått på den kraft, som
åstadkommer luftens rörelse. Ordet ”d.” i bet.
tryckskillnad kan visserligen sägas vara i viss mening
oegentligt men nyttjas allmänt som tekn. term,
t. ex. i uttrycket ”skorstensdrag”. Detta anges i
allm. i mm vattenpelare och mätes antingen medelst
vatten i ett U-formigt rör el. genom särskilda
dragmätare av diverse konstruktioner. Vid
smärre tryckskillnader nyttjas härvid s. k.
differentialmanometer. Uppenbart är, att drag- el.
bälstermätaren icke anger luftmängden, som
passerar eldstaden, utan blott en tryckskillnad.
Huru mycket luft, som strömmar fram, beror
dessutom på det
motstånd luften
röner i eldstad
och kanaler,
dessas vidd m. m.
3) F i s k d r a g,
konstgjort bete
av synnerligen
växlande
utseende, vanl. av
metall men även
av trä, pärlemor
el. flera, stundom
fjäderbeklädda,
vanl. tregrenade
krokar. D. är
så konstruerat —
kupigt, skedlikt,
propellerformat,
fiskliknande
(ibland ledat) —
att det, då det
dragés genom
vattnet, utför slingrande el. roterande rörelser,
som komma det att mer el. mindre likna en
fisk. Bland typer av d. må nämnas skeddrag,
propellerdrag, spinnare (devonspinnare, devon)
och wobbler. D. nyttjas vid spinnfiske, då det
kastas ut med spöet och därefter vevas in
genom vattnet på sätt, som lockar fisken att
hugga, el. släpas i vattnet efter en båt och genom
sänken på önskat djup (fiske med d.). D. är
vid ”nosen” försett med en rörlig led (lekare),
varigenom undvikes, att reven snor sig.
4) Se Biskötsel.
Dra’ga Maschin, se Alexander I, konung av
Serbien.
Dragan, n. delen av Ströms vattudal.
Draga’nt, gumm i d r a g a’n t, växtgummi,
som utsipprar el. genom insnitt bringas att
utsippra från i Mindre Asien, Syrien och Persien
växande, buskartade Astragalus-arter och i
luften stelnar till en hård, nästan hornlik massa
av gulbrun till vit färg. D. innehåller ett
växtslem, bassorin. Vid upphettning i vatten sväller
d. till ett tjockflytande slem men löses icke.
Brukas till appretyr inom textilindustrien, vid
tygtryck, som inblandning i olika klister och på
apotek vid beredning av emulsioner samt för
att sammanhålla piller, kakor o. dyl.
Dragare. I Sverige brukas som d. mest hästar
men även nötkreatur och renar. Oxar ha som
d. vid jordbruket i vissa hänseenden företräde
framför hästar. I södra Europa brukas ofta
hundar som d., och eskimåerna ha inga andra d.
Hästar och hundar anspännas med sele,
nötkreatur med ok el. sele. Bland naturfolken
möter man d. i egentlig mening nästan endast i
de arktiska och tempererade trakterna av vår
jord. Största delen av Afrika och Amerika samt
hela Australien och Söderhavet sakna, el. ha
urspr. saknat, sådana. Därför kunna också
naturfolkens d. sägas sammanfalla med de
nordliga folkens husdjur, renen och hunden, utan
vilka deras existens knappt vore tänkbar. Renen
brukas i n. delarna av Gamla världen (lappar,
samojeder, tunguser etc.), medan den däremot i
Amerika ingenstädes blivit d. Hunden åter
nyttjas som d. på båda hållen och i Amerika
fordom långt ned bland prärieindianerna, som vid
flyttning bundo en stång på var sida av djuret,
så att ändarna släpade på marken. På stängerna
band man bohaget. Somliga prärieindianer, ss.
mandanerna, hade dock även hundslädar. Sedan
hästen införts, nyttjas den i stället på samma
sätt som hunden.
Dragarpenningar, ersättning till vid
tullpackhusen fast anställda tullpackhuskarlar el.
dragare för godsets framförande till
tullbehandling, dess upp- och återinpackning, biträde vid
vägningen m. m. Taxan för d. fastställes för
varje ort av Generaltullstyrelsen efter samråd
med Kommerskollegium.
Dragbasun, se Basun.
Dragbänk, se Tråddragning.
Dragéer [-/é’er] (fr. dragées), fruktkärnor
(anisfrön, mandlar, valnötskärnor o. s. v.),
överdragna med sockerlag, choklad o. dyl.
Fiskdrag, a skeddrag, b
propellerdrag, c spinnare, d wobbler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
