Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dracaena - Dracdalen - Drachenfels - Drachmann, 1. Holger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
933
Dracdalen—Drachmann
934
cinnabari), på Sokotra, avsöndras ett slags
drakblod (se d. o.). Flera arter odlas som
prydnadsväxter men blomma hos oss ytterst
sällan. — Under namnet ”dracaena” gå även arter
av det närstående släktet Cordyline, skilt från
D. bl. a. genom att bladnerverna ej gå parallellt
med mittnerven utan löpa ut bågformigt mot
bladkanten. Hit hör den i bladgrupper ofta
förekommande ”brokiga dracaenan” (Cordyline
terminalis) med mångfärgade blad.
Dracdalen [dra’k-], en av huvuddalarna i
franska Dauphiné. Genom flytes av D r a c,
biflod till Isère, och skiljer Dauphinéalperna från
de västligare kalkalperna.
Drachenfels [dra^anfäls], bergskägla i
Rhen-provinsen i Tyskland, vid Rhen, med borgruin
(Drachenburg), en av Siebengebirges 7
trakyt-toppar (321 m ö. h.). Är en av Rhentraktens
mest berömda utsiktpunkter. Till D. knyter sig
sägnen om Siegfrieds strid med draken.
Drachmann [dra’k-]. 1) Holger Henrik
Herholdt D., dansk skald (1846—1908). Han var
son till prof. A. G. Drachmann. Denne, som under
D:s uppväxtår var karantänsläkare, tog ofta
sonen med på flottans fartyg och färder. Student
1865, beslöt han att bli marinmålare. 1867
företog han en resa till Skottland, Spanien och
Sicilien, gick igenom konstakademiens målarskola
i Köpenhamn och utställde från 1869 målningar,
friska och omedelbara havsbilder. 1871 for han
till England, fick under umgänge med arbetare
och franska kommunardflyktingar våldsamma
intryck av tidshändelserna, skrev reseskisser och
artiklar (en del samlades i ”Med kul og kridt”,
1872, och ”1 storm og stille”, 1875) samt socialt
upproriska dikter. Efter hemkomsten till
Köpenhamn lärde D. känna Georg Brändes, J. P.
Jacobsen och andra unga radikaler och blev
genom sin första diktsamling, ”Digte” (1872), den
nya oppositionella litteraturriktningens främste
skald. Med utomordentlig alstringskraft fortsatte
han sitt författarskap: romanen ”En
overkom-plet” (1876), berättelserna ”Tannhäuser” (1877),
”Poul og Virginie” (1879) och ”Lars Kruse”
(s. å.), novellsamlingarna ”Ungt blod” (1877)
och ”Paa sömands tro og love” (1878),
skildringarna ”1 storm og stille” (1875) och ”Derovre
fra grænsen” (1877), sagodikten ”Prinsessen og
det halve kongerige” (1878) samt
diktsamlingarna ”Dæmpede melodier” (1875), ”Sange ved
havet. — Venezia” (1877), ”Ranker og roser”
(1879) och ”Ungdom i digt og sang” (s. å.).
D:s prosa överraskade med sin omedelbarhet.
Även med pennan var han friluftsmålare, och
hans landskapsbilder och skildringar kunde äga
en överväldigande friskhet, målerisk kraft och
medryckande lyrisk stämning. Däremot ägde han
icke förmåga att arbeta ut en
romankomposition eller genomföra en karaktärsutveckling. ”En
overkomplet” och ”Tannhäuser” t. ex. äro
formlösa men sakna icke fina människostudier och
äro infattningar för överdådig lyrik. En
särskild stil representerar ”Derovre fra grænsen”,
iakttagelser och stämningar från en resa bland
valplatserna i Slesvig; där utvecklade han till
Holger Drachmann.
sina radikala vänners förargelse ett eldigt
fosterländskt patos, som med ens gjorde honom
populär över hela landet. D:s deltagande i de
samtida partifejderna präglades av täta
menings-skiften liksom hans privatliv av hållningslöshet
och bittra slitningar, särsk. i erotiskt hänseende.
Än i Danmark, än i München, Kärnten,
Hamburg o. s. v. levde han ett oroligt vandringsliv.
Även som berättare och dramatiker var D.
framför allt lyriker och som sådan av sällsynt
omfattning. Danskan har väl knappt ljudit
starkare, dragit bredare linjer och klingat mer
folkligt nationellt än från D:s lyra. Dock kunde
en viss brist på smak genom enstaka fläckar
vanställa hans dikt.
De följ. 25 åren voro lika rika på produktion
som det första årtiondet. Bland de senare
diktsamlingarna märkas framför allt ”Gamle guder
og nye” (1881) samt ”Sangenes bog” (1899) och
bland prosaskildringarna ”Skyggebilleder” (1883),
vari han officiellt bröt med den brandesska
gruppen. Han odlade särsk. sagoäventyret och den
dramatiska bildsammanställningen, nådde en
höjdpunkt med den fantasisköna och
djupsinniga berättelsen på vers ”östen for sol og vesten
for maane” (1880) och fann i sagospelet ”Der
var en gang” (1885) ett populärt dramatiskt
uttryck för arten. Av dramerna må nämnas den
sensuellt glödande ”Tyrkisk rococo” och den
mystiska medeltidsfantasien ”Esther”, en
dramatisering av ”Vandenes datter” (1881). Av D:s
alstring under detta årtionde må nämnas ”Peder
Tordenskjold”, ett försök till en nationaldikt
(1880), diktsamlingen ”Dybe strenge” (1884),
berättelse- och skissamlingarna ”Vildt og
tæm-met” (1881), ”Rejsebilleder” (1882), ”Smaa for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
