Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Douglasgran - Douglass, Andrew - Douglass, Frederick - Douhet, Giulio - Doumer, Paul - Doumergue, Gaston
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
923
Douglass—Doumergue
924
Douglasgran.
Virket är rödbrunt, fast och elastiskt och har
stor användning, särsk. till master.
D. användes som skogsträd även i Sverige.
Den är fullt vinterhärdig i s. Sverige, och den
blåbarriga bergsformen av trädslaget tål även
Mellansveriges klimat.
Douglass [da’glos], Andrew Ellicott,
amerikansk astronom (f. 1867), 1906 prof, i
astronomi och fysik vid University of Arizona,
Tuc-son, och 1918—38 chef för Stewardobservatoriet
där. Han är bekant för sina mångåriga, ytterst
omsorgsfulla undersökningar av
mäktighetsväx-lingen hos trädens årsringar och deras
registrering av klimatiska och övriga faktorer.
Douglass [da’glas], Frederick,
amerikansk talare och skriftställare (1817—95). Han
var son till en vit man och en negerslavinna,
flydde 1838 ur slaveriet, väckte 1841 uppseende
som talare på ett antislaverimöte i Massachusetts
och antogs därpå till resetalare för ett
antislaveri-sällskap. 1846 var han på agitationsresa i
England. Senare verkade han som journalist och
talare för slaveriets avskaffande; under
inbördeskriget föreslog han president Lincoln att använda
negersoldater mot sydstaterna. Mot slutet av sitt
liv hade han olika befattningar i distriktet
Columbia och var 1889—91 amerikansk minister
på Haiti. D. utgav flera självbiografier, bl. a.
”Life and times of F. D.” (1881). Jfr biogr. av
Booker T. Washington (1907).
Douhet [doä’], G i u 1 i o, italiensk general
(1869—1930), flygare. D. var först
artilleriofficer, deltog sedan i ledande ställning i det
italienska flygvapnets uppbyggande och blev 1915
stabschef vid arméfördelningen i Milano. På
grund av sin kritik av Italiens krigföring dömdes
D. till ett års fängelse men blev efter avtjänat
straff rehabiliterad samt utnämndes 1918 till chef
för flygvapnet. Avsked efter krigets slut. D.
har utarbetat regi, och skrifter på det
flygmilitära området. Hans mest uppmärksammade
arbete, som spritts inom de flesta länders
militärväsen, är ”11 dominio dell’aria” (”Herraväldet i
luften”, 1921; flera uppl.), i vilket D. förordar
”försvar till lands och sjöss, men genom
mass-angrepp överväldigande offensiv i luften”, en
lära, som går under namn av douhetism. D:s
teorier vunno mer och mer gehör och ha
otvivelaktigt bidragit till flygvapnets alltmer
framträdande plats inom det militära försvaret.
Doumer [domä’r], Paul, fransk statsman
(1857—1932). Urspr. läroverkslärare, sedan
journalist, var D. deputerad för det radikala partiet
1888—89 och 1891—
96. Han var
finansminister i Bourgeois’
radikala kabinett (1895
—96), varefter han
utsågs till
generalguvernör i Franska
Indokina (1897—1902)
och där fick tillfälle
att visa sin stora
organisatoriska förmåga.
Efter återkomsten till
Frankrike invaldes
han åter i
deputeradekammaren, vars
president han blev
1905; vid fr. presidentvalet 1906 var han de
konservativas kandidat men besegrades av Fallières.
1912 utsågs D. till senator. Jan. 1921—jan. 1922
var han finansminister i Briands kabinett. På
nytt var D. dec. 1925—mars 1926 finansminister
under Briand men lyckades icke genomdriva sin
finansplan. Han valdes 1927 till senatens
president och 1931 till Frankrikes president; i första
valomgången erhöll han 442 röster mot 401
för Briand och valdes med 504 röster av 893
avgivna. Efter ett attentat av en rysk emigrant
dog D. 7/s 1932.
Doumergue [domä’rg], Gaston, fransk
statsman (1863—1937). D. var först advokat,
därpå ämbetsman i Kochinkina och Algeriet,
invaldes 1893 i
deputeradekammaren (radikal), var 1902—05
kolonialminister under
Combes, 1906—08
handelsminister under
Sarrien och
Clemen-ceau samt 1908—10
undervisningsminister
under Clemenceau och
Briand. 1910 valdes
han till senator, var
dec. 1913—juni 1914
konseljpresident och
utrikesminister samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
