Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Donationsjord, Städernas - Donatis komet - Donatismen - Donatister - Donator - Donatus (Lund) - Donatus (biskop) - Donatus, Aelius - Donau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
883
Donatis komet—Donau
884
Att tillförlitligt uppgiva sammanlagda
ytinnehållet av städernas d. låter sig icke göra. Enl.
en hos Kammarkollegium verkställd utredning
får det antagas uppgå till åtm. 61,000 har.
Ehuru städerna endast i undantagsfall erhållit
rätt att avhända sig d., ha, trots
donationsur-kundernas förbud däremot, i många städer
betydande delar av d. obehörigen kommit i enskild
ägo. De flesta städer ha vidtagit åtgärder för
att återvinna dem frångången dylik jord. Härom
ha långvariga rättegångar förts, vilka i allm.
utfallit till städernas förmån. Sedan
Kammarkollegium 1897 avgivit ett digert utlåtande ang.
d., förklarade K. m:t 1899, att den d., som vore
belägen inom stadsplanens gränser, vunne
användning i enlighet med donationsändamålet, då
den med full äganderätt överlätes på enskilda,
och att följaktligen betänklighet icke mötte mot
att, fortfarande som dittills, meddela bifall till
städernas framställningar om tillstånd att till
enskilda av d. avlåta tomter inom
stadsplanen. Tillstånd till försäljning av utom
stadsplanen belägen d. komme endast i
undantagsfall att lämnas. — Ännu ha Sala och flera
norrländska städer betydande arealer d.
Dona’tis komet, se Kometer.
Donati’smen, en efter biskop D o n a t u s (se
nedan) uppkallad partibildning inom den gamla
kyrkan, framkallad genom Diocletianus’
förföljelse (303—3u). Många kristna utlämnade då
kätterska böcker i st. f. de kristna böckerna för
att så rädda dessa och sitt eget liv. De
betraktades av kyrkan som avfällingar (”traditores”).
Biskopen i Kartago, Mensurius, blev en sådan.
Då bildades två partier i Kartago: biskopens
anhängare och de, som ej ville erkänna en
avfälling som biskop. Vid Mensurius’ död 311
utbröt full schism. Ett mindre strängt parti vann
stöd hos Rom. Motpartiet slöt sig snart kring
D o n a t u s (av sina anhängare kallad ”den store”)
som biskop. De företrädde sista resten av
ur-kristen stränghet inom kyrkan och kravet på det
kyrkliga ämbetets renhet från dödssynd;
nådemedlens kraft berodde av förvaltarens person.
Romarstaten ställde sina maktmedel till kyrkans
disposition. I Arles höll kejsar Konstantin 314
en synod, där d. fördömdes och Donatus
bannlystes. 316 begynte en verklig statsförföljelse.
Så drevs d. till opposition mot kyrkans
förbindelse med staten. D., søm hade sitt huvudsäte
i Numidien, blev en kraftig reaktion mot
romar-väldet och första försöket till en självständig
afrikansk landskyrka. Under hela 300-talet
på-gingo blodiga fejder.
D. fick den mest genomgripande betydelse för
den kristna världsåskådningens utveckling,
framför allt sedan den 393 kommit i konflikt med
Augustinus. Under motsättningen mot d. föddes
de tankar, som genom ”De civitate Dei” skulle
bygga upp deh medeltida gudsstaten. Och när
Augustinus misslyckades i att fredligt övervinna
donatisterna, kom han till den ödesdigra tanken,
att det vore en kärleksplikt att med våld
betvinga kättare. Kejsaren fråntog donatisterna
deras medborgerliga rättigheter och förbjöd 415
vid dödsstraff deras religiösa sammankomster.
Från den tiden förde rörelsen ett tynande liv, tills
islam på 1600-talet gjorde slut på hela den
afrikanska kristendomens tillvaro. — Litt.: L.
Duch-esne, ”Histoire ancienne de 1’église”, 2 (1907).
Donati’ster, se Donatismen.
Donator, lat., givare, en, som gjort en
donation (jfr d. o.).
Donätus, se Lunds domkyrka.
Donätus, biskop, se Donatismen.
Donätus, A e 1 i u s, romersk grammatiker.
Flan levde i Rom omkr. 350 e. Kr.; var lärare
för Hieronymus. Han utgav en grammatik,
”Ars grammatica”, dels en kortare, s. k. ”ars
minor”, som i kateketisk form behandlar
ordklasserna (den var medeltidens viktigaste
hjälpreda vid grammatikundervisningen), dels en
utförligare, ”ars maior”; vidare en kommentar till
Vergilius, varav obetydligt bevarats, och en
delvis i omarbetning bevarad kommentar till
Te-rentius.
Donau [dä’nau] (tjeck. Dunaj, ung. Duna, serb,
och bulg. Dunav, rum. Dunärea, fr. Danube), s.
Mellaneuropas och Sydösteuropas huvudflod.
Längd 2,850 km, flodområde 817,000 km2, näst
Volga Europas största flod. Upprinner i s.
Schwarzwald med två källfloder, Brigach och
Brege, som efter kortare lopp förenas nedanför
Donaueschingen (690 m ö. h.). I en trång och
slingrande dalgång genombryter floden
Schwä-bische Alb samt följer sedan i en båge först
åt ö. n. ö. och sedan åt ö. s. ö. gränsen mellan
schwabisk-bayerska högslätten i s. samt
Schwä-bische och Fränkische Alb, Bayrischer Wald och
Böhmerwald i n. Ovanför Ulm mottager D. sitt
första stora tillflöde, Iller, från Alperna och
blir nu segelbar för smärre båtar; därefter
följer Lech, likaledes från Alperna; från n. komma
endast smärre floder. Från Alperna inflyta
vidare Isar och, vid Passau (290 m ö. h.), den
betydande Inn från Engadin i Schweiz. Genom
alptillflödena får D. själv karaktär av alpflod;
loppet är stritt. Vattenmängden blir genom
Inns inflöde nära fördubblad, bredden är nu
200 m. Inom Österrike bevarar D. sin karaktär
av strid bergflod och flyter omväxlande genom
trånga bergpass (i Böhmerwald och Greinerwald)
och över jämna, öppna dalbäcken. Nedanför Linz
inflyta fr. s. Traun och Enns. Berömd är
passagen genom Wachaudalen i Greinerwald, där
floden sammantränges mellan höga, skogklädda
sluttningar. I Tullnbäckenet grenar sig floden i
talrika armar kring skogbeväxta småöar. Nu
träder Alpernas yttersta utsprång, Wienerwald,
D. till mötes, och D. genombryter denna längst
i n. ö. och övergår härmed från sitt övre lopp
till mellanloppet över slättmarkerna mellan de
alpin-karpatiska veckningskedj orna. I
kanaliserad bädd flyter D. genom staden Wien och
sedan över ett vidsträckt dalbäcken, vars n. del
är det jämna Marchfeld; från samma sida
inflyter March (Morava). Genom passet vid
Devln (Porta hungarica) mellan Små
Karpa-terna och Leithabergen inträder D. på övre
ungerska slätten, bryter igenom ungerska mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
