Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diogenes från Sinope - Diogenes Laërtios - Diogenes Romanos - Diognetus - Dioik - Diokles - Diomedea - Diomedes - Diomedesöarna - Dion - Dionaea - Dion-Bouton - Dion Chrysostomos el. Dion från Prusa - Dione - Dionne, flickorna - Dionysierna - Dionysios d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
749
grekisk filosof (d. 323 f. Kr.), lärjunge till
An-tisthenes. Han var en ivrig anhängare av den
kyniska skolan, vars läror han utförde och i
livet tillämpade med yttersta hänsynslöshet.
Under större delen av sitt liv uppehöll han sig i
Korint, där Alexander den store en gång lär
ha sammanträffat med honom samt funnit
honom i tiggarklädnad och boende i en tunna.
Det berättas, att Alexander uppmanade honom
att utbedja sig en ynnest, vilken som helst, och
att D. svarade: ”Jag ber dig gå undan, så att
solen får skina på mig”.
Dio’genes Lae’rtios, grekisk filosof och förf,
från 200-talet e. Kr. Han författade en
filosofbiografi i 10 böcker, som är en av de förnämsta
källorna för vår kunskap om den senare grekiska
filosofien.
Dio’genes Romanos, östromersk kejsare, se
Romanos.
Diognètus, adressat till ”brevet till D.”, vilket
tidigare räknats till de apostoliska fädernas
skrifter men nu i allm. anses vara författat på
200-talet. Det utgör en vältalig apologi för
kristendomen med värdefulla evangeliska tankar.
Di61’k säges en växt vara, som har han- och
honorganen fördelade på skilda individ.
Di’okles (grek. Dioklés) från Karystos på
Eubea, grekisk läkare, verksam på 300-talet f. Kr.
i Aten. D:s anatomiska kunskaper bero på
dissektion av djur: han upptäckte den längre fram
efter Bauhin benämnda klaffen mellan
tunntarmen och tjocktarmen ävensom urinledaren,
äggledaren och äggstockarna samt arbetade
framgångsrikt inom embryologien. Hans goda insikt
om sjukdomarnas väsen framgår bl. a. av hans
uppfattning av feber endast som ett symtom, en
verkan av andra sjukdomar, icke som en sjukdom
för sig. Största inflytandet av hans skrifter har
utövats av hans farmakologiska avh.
(”Rhizo-tomikon”). Av D:s talrika skrifter äro blott
fragment bevarade.
Diomedéa, fågelsläkte av fam. albatrosser.
Diomèdes. 1) Mytisk konung i Trakien och
son till Ares och Kyrene. Herakles bortrövade
hans vilda hästar, som han fodrade med
människokött, och lät, enl. en sägen, honom uppätas
av dem.
2) Son till Tydeus och efter sin morfader,
Adrastos, konung i Argos. Han deltog först i
epigonernas fälttåg mot Tebe och sedermera i
trojanska kriget, bland vars främsta hjältar han
var. Understödd av Athena, vågade han i
striden angripa och såra själva gudarna (Ares och
Afrodite). I sällskap med Odysseus utförde han
flera djärva bragder; bl. a. bortrövade han
pal-ladiet från Troja. Vid återkomsten till Argos
fann han sig sviken av sin gemål, Aigialeia, och
drog sedermera till Italien, där han dyrkades
som halvgud och grundläggare av flera städer.
Diomèdesöama. 1) Forntida namn på
Tre-mitiöarna i Adriatiska havet.
2) Tre små öar i Beringssund.
Di’on (grek. Di’on), syrakusansk statsman
(omkr. 409–-353 f. Kr.), svåger till Syrakusas
härskare, Dionysios d. ä. Han var en varm
Diogenes Laèrtios—Dionysios
750
anhängare av Platon och föranledde, att denne
kallades till Syrakusa av Dionysios d. y., som
efter sin fars död blivit envåldshärskare där. D.
var en allvarlig, stolt natur, kom i motsättning
till härskaren, blev 367 lands förvisad och mottogs
då med stor utmärkelse i Grekland. Då
Dionysios d. y. lade hand på hans förmögenhet och
tvang hans gemål att förmäla sig med en annan,
begav sig D. till Sicilien med en liten styrka
(357) och befriade flera städer. Syrakusa reste
sig mot Dionysios d. y., och de grekiska städerna
slöto sig till D. Emellertid uppstod i Syrakusa
under ledning av Herakleides en demokratisk
strömning, för vilken D. föreföll misstänkt på
grund av sitt högdragna väsen. Då han vidtog
stränga åtgärder (bl. a. lät han döda
Herakleides), ledde den stigande jäsningen till att D.
blev mördad.
Dion£è’a, se Insektätande växter.
Dion-Bouton [dia’-botå’], ett av de äldsta
franska bilmärkena, tillverkas av Établissements
de Dion-Bouton, Puteaux, dep. Seine.
Di’on Chryso’stomos el. Dion från P r
u-s a, grekisk talare, f. i Prusa i Bitynien i mitten
av i:a årh. e. Kr.; fick tillnamnet
Chryso-s t o m 0 s (guldmun) på grund av sitt rena
attiska språk. Han företog vidsträckta resor,
särskilt under den tid, då han var förvisad av
kejsar Domitianus. D:s verksamhet bidrog att
ånyo höja det grekiska nationalmedvetandet. 80
tal äro bevarade; ett av de bästa är den för hans
tid belysande skildringen av en förfallen stad på
Eubea. — Litt.: H. v. Arnim, ”Leben und Werke
des Dion von Prusa” (1898).
Diöne, grek., dotter till Uranos och Gaia
(el. till Okeanos och Tethys); hade med Zeus
dottern Afrodite. I Dodona, den urgamla
orakelorten i Epirus, dyrkades D. som Zeus’ gemål.
Dionne [diå’n], flickorna D., femlingar,
födda i Quebec, Canada, 1934.
Dionysierna (grek, di ony sia) kallades hos
forntidens greker de till Dionysos’ ära firade
festerna. Särsk. berömda äro d. i Aten. Där
firades årl. under vintern och våren fyra d.,
av vilka de stora d. i mars—april voro det
klassiska Atens förnämsta årliga fest.
Höjdpunkten vid dessa bildade de dramatiska
föreställningarna på Dionysosteatern, anordnade som
tävlingar mellan olika författare och ensembler.
Dionysios, grek. (lat. Dionysius). 1) D. d. ä.
envåldshärskare i Syrakusa (omkr. 430—367 f.
Kr.). Han var av borgerlig börd och utmärkte
sig i ett krig mot Kartago. Stödd på
legosoldater och de lägre folklagren, gjorde han sig
405 till militärdiktator i Syrakusa men förmådde
icke besegra kartagerna utan måste i freden låta
dem behålla sina erövringar. Under nya krig
med Kartago försökte D. driva bort kartagerna
från Sicilien, men han nådde icke detta mål,
utan Sicilien delades slutl. i en v., Kartago
tillhörande del, och en ö., över vilken D:s
supre-mati erkändes. D. försökte vidare införliva
Syd-italien med sitt välde och uppnådde, att s. ö.
delen av landet upp till Kroton kom under
ho-nom. Han förde även krig med etruskerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
