Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dilke, Sir Charles Wentworth - Dill - Dill, Sir John - Dill, Ludwig - Dilleniaceae - Dillenius, Johann Jakob - Dilling, Lars - Dillingen - Dillner, 1. Johan - Dillner, 2. Gunnar - Dillnäs - Dillon, John - Dillsenap - Dillsläktet - Dilthey, Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
733
Dill—Dilthey
734
vande politiska bana; han återinvaldes 1892 i
underhuset, ansågs som en auktoritet i
utrikes-och försvarsfrågor men blev ej mer led. av någon
regering. D. skrev bl. a. ”Problems of Greater
Britain” (2 bd, 1890).
Dill, se Dillsläktet.
Dill, Sir John Greer, brittisk militär (1881
—1944), blev officer 1901, deltog i boerkriget
samt i 1 :a världskriget. D. blev 1930
generalmajor, och var bl. a. överbefälhavare för
landstridskrafterna i Palestina 1936—37. 1936 blev
han generallöjtnant och 1939 general. I början
av 2:a världskriget var D. armékårschef i
Frankrike men återvände 1940 till hemlandet i första
hand som v. generalstabschef för att därefter
vara chef för imperiets generalstab maj 1940—
dec. 1941. Sistn. år blev D. fältmarskalk. Han
blev slutl. chef för brittiska stabsdelegationen
i Washington inom ramen för Combined Chiefs
of Staff samt personlig representant hos
Roosevelt.
Dill, Ludwig, tysk målare (1848—1940),
upprättade 1894 en målarskola i Dachau, som
vann stor tillslutning och som D. ledde till 1899,
då han blev prof, vid konstakad. i Karlsruhe. D.
har företrädesvis målat landskap med enkla motiv
och stilla stämning.
Dilleniäceae, växtfamilj av ordn. Parietales.
Hithörande växter förekomma nästan uteslutande
i tropikerna och äro träd el. lianer med strödda,
läderartade, vanl. sträva blad och ofta stora,
praktfulla blommor. Viktigaste släktet är
Dil-lenia.
Dillénius, Johann Jakob, tysk botanist
(1687—1747). Han blev 1728 prof, i Oxford.
Mest känd som förf, till ”Historia muscorum”
(1741), vari bladmossorna först noggrannare
beskrevos.
Dilling, Lars, norsk författare (1848—87).
Han skrev flera harmlösa satirer och humoresker
(sv. övers., ”Hvardagsmenniskor”, ”Genom
lorg-netten” m. fl.), som voro mycket populära på
1880-talet. En samlad norsk uppl. av hans
böcker utkom 1895—97.
Di’llingen, stad i Bayern, på Donaus n. strand;
6,000 inv. Gammalt slott, tidtals residens för
biskoparna av Augsburg. D. hade 1549—1804
ett universitet, lett av jesuiter. Intogs av svenska
trupper 1632 och 1648.
Dillner. 1) Johan D., präst, musiker (1785
—1862). Han blev fil. mag. i Uppsala 1809,
prästvigd och adjunkt i Finska församlingen i
Stockholm s. å. 1820 utnämndes han till kyrkoherde
i östra Ryd samt 1831 i Funbo och 1839 i
östcrvåla. D. gjorde sitt namn känt huvudsaki.
genom den vård han ägnade kyrkosången. För
att blåsa liv i denna införde han bland
allmogen ett ensträngat instrument, p s a 1 m o d
i-k o n, medelst vilket envar, med til Ih j älp av en
vid varje psalm- el. sångtext anbragt sifferskrift,
på egen hand kan utfinna den rätta melodien.
1830 utgav han ”Melodier till svenska kyrkans
psalmer, noterade med ziffror” (ofta omtr.
under titeln ”Psalmodikon”) och 1848 ”Svenska
kyrkans psalmbok af 1819. Med melodier och
harmoni i fyrstämmig sifferskrift”. 1811 utgav
han en övers, av Oehlenschlägers sorgespel ”Axel
och Valborg”. Utgivna arbeten av D. äro bl. a.
”Sånger till väckelse och näring för andakten
och tron” (1858), ”Predikningar på sön- och
högtidsdagar” (1882) samt ”Betraktelser till bruk
vid daglig andakt” (1895; utg. av B. E. Petri).
— Biogr. av Th. Mazer (1924).
2) Knut Abel Gunnar D., den föreg:s
sonson, industriman (1875—1942). Efter
bergsingenjörsexamen 1898 anställdes D. vid Tekniska
högsk:s materialprovningsanstalt, vars chef han
var 1903—07. D. var 1907—12 anställd hos A.
Johnson & co. som ledare av dess bruksintressen
(Avesta järnverk m. fl.). Härefter följde 4 års
statstjänst som byråchef i Kommerskollegium,
varunder D. även togs i anspråk på krävande
poster i de dåtida industri-, handels- och
krigs-försäkringskommissionerna. 1916—30 var D. dir.
för Trafik-ab. Grängesberg-Oxelösund och
Luos-savara-Kirunavara ab., vilka företag under hans
ledning genomgingo en kraftig utveckling. — D.
publicerade ett stort antal uppsatser rörande
bergs- och bränsletekniska frågor i svenska och
utländska tekniska tidskrifter. Sedan 1915 hade
D. kommerseråds titel.
Dillnäs, socken i Södermanland till 1941, då den
uppgick i Gåsinge-Dillnäs.
Dillon [di’lan], John, irländsk politiker
(1851—1927), son till politikern John Blake
D., en av föreningen Unga Irlands grundare (1816
—66). John D. representerade 1880—83
Tippe-rary samt 1885—1918 East Mayo i underhuset.
Han gjorde sig snart känd som en av den
irländska nationalismens ivrigaste vapendragare och
var häftig motståndare till den engelska
imperialismen. Flera gånger ådrog han sig
fängelsestraff. Först var D. anhängare till Parnell, slöt
sig efter dennes skilsmässoprocess till
antiparnel-literna och var 1896—98 detta partis ledare. 1900
underordnade han sig Redmond, blev efter dennes
död 1918 ledare för de irländska nationalisterna
i underhuset men omvaldes icke vid
parlamentsvalen 1918, då detta parti nästan bortsopades
genom sinnfeinarnas
framgångar.
Dillsenap, se Sisymbrium.
Dillsläktet, Anèthum, släkte
av fam.
flockblomstri-g a. D. omfattar två arter,
varav den viktigaste är vanlig
dill, Anethum graveolens, en
upp till meterhög ettårig ört
med trådlika bladflikar och
små, gula blommor i vid flock
(”dillkrona”), odlad som
köks-växt sedan antiken. Bladen och
de omogna frukterna, som
innehålla en flyktig aromatisk
olja, utgöra bekanta kryddor.
Främre orienten är d:s
ursprungliga hemland.
Dilthey [di’ltai],
Wilhelm, tysk filosof (1833—
Dill; t. h. frukt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
